Helene Oscarsson hoppas få nytt jobb innan de låser dörren, så hon inte behöver vara kvar till slutet. "Det är så himla tragiskt att se hur fabriken töms undan för undan, bara i dag har det gått fyra lastbilar här ifrån med maskiner och annat", säger hon.
Nyheten slog ner den 4 juni – kommunens tredje största privata arbetsgivare Glamox lägger ner sin fabrik i Målilla och alla 116 medarbetare förlorar jobbet när huvuddelen av produktionen flyttas till Estland.
Nio medarbetare gick hem i december och om två veckor är det dags för etapp två, som omfattar ytterligare 14.
– Det är sagt att fabriken ska stänga sista april, men jag tror de flesta blir arbetsbefriade innan dess. Det är vi vissa dagar redan nu, utifrån hur vi ligger till med veckans leveranser, säger Ulrica Edlund, tidigare lokal ordförande för IF Metall.
Det var mycket både ilska och besvikelse i början, över att fabriken skulle avvecklas. Trots att det krävdes övertidsarbete för att hinna med, orderböckerna var fulla och bokslutet visade plus. Folk var ledsna över att en så väl fungerande industri skulle försvinna från orten.
Hur är stämningen nu?
– Vi på golvet försöker stötta varandra. Annars tycker jag nog att kommunikationen brustit. Vi står ensamma med mycket frågor. Det har bidragit till att vi blivit ännu tightare, som en stor familj. Vi pratar mycket om hur vi känner och hur vi mår.
Och hur skulle du säga att folk mår?
– Det är jättetufft att se hur allt avvecklas efter hand. Många känns uppgivna. Armaturgrupper försvinner, så kollegor flyttas runt till andra ställen, och fabriken töms undan för undan på maskiner, berättar Ulrica Edlund.
– Det är så klart mycket tankar och funderingar kring framtiden, tillägger hon. Det är ju inte alldeles enkelt att hitta ett nytt jobb. Inte nu i coronatider och många av oss är ju lite äldre dessutom.
I fabriken finns en tavla med bilder på de anställda. Efter hand som folk slutar flyttas bilderna ner och blir ett tydligt tecken på att folk får nytt jobb och lämnar.
– Den är som en ständig påminnelse om avvecklingen, så den är inte alls rolig, säger Helene Oscarsson, som inte börjat söka annat jobb.
– Jag måste ta tag i det snart, jag vill gärna inte vara kvar till slutet när de låser dörren.
Så här långt har 36 personer slutat för nytt jobb.
– Jag tycker vi haft nära dialog med personalen, pratat mycket om hur det känns och vi har gjort allt i vår makt för att släppa dem så tidigt som möjligt, så inte vi förhindrat en eventuell nyanställning, säger fabrikschef Magnus Antonsson.
– Det är en positiv bit att så många av våra anställda fångats upp av företag i exempelvis Målilla, Järnforsen, Virserum och Hultsfred.
Jörgen Skoog, 54 år från Målilla, var en av de första att få nytt jobb och lämna Glamox i Målilla. Idag har han ett likadant jobb på Aura Light i Vimmerby. "En kompis tipsade om att det skulle bli ett jobb ledigt, jag var snabb med att visa mitt intresse."
Jörgen Skoog var en av de första att få nytt jobb. Nu kör han en stans- och klippmaskin hos konkurrenten Aura Light i Vimmerby.
– Det är samma jobb som på Glamox. Det kändes som en fördel att byta till något jag har erfarenhet av. Det var en trygghet. Och det var jätteskönt att få jobb så snabbt, så jag slapp gå och fundera.
– Nackdelen skulle vara att jag kunde cykla till jobbet tidigare, nu reser jag en timme om dagen. Men det var jag egentligen inställd på, att jag skulle behöva pendla. Det går bra tycker jag.
Ove Nilsson har fått nytt jobb - på hemorten dessutom. Nu jobbar han på Axiptos lager, med ankommande och avgående gods. "Det känns skönt att sluta i förtid, så jag slippa se maskiner skickades iväg och alla tomma ytor".
Det trodde Ove Nilsson också han skulle bli tvungen till, men han och ytterligare två kollegor fick glädjande jobb på Axipto i Målilla.
– Det kändes skönt att kunna sluta i förtid, det var inte roligt att se alla tomma ytor, säger han.
Patrik Hag tänkte tvärtom, han ville göra något helt annat och tog chansen att skola om sig till lastbilschaufför, med hjälp av omställningsstöd och delvis har han gått utbildningen på arbetstid.
– Jag är fortfarande kvar på Glamox, men har fått annat jobb som jag kan börja när jag vill.
Patrik Hag har omskolat sig till lastbilschaufför med hjälp av omställningsstöd. "Det har gått över förväntan för en del att hitta jobb. Största anledningen tror jag är att arbetsgivare ser att det är lojal arbetskraft på Glamox med många års anställning".
Hur går dina tankar kring att fabriken läggs ner?
– Det kändes tragiskt. Och känns fortfarande tragiskt. Veckan innan beskedet hade jag fått jobb som fastighetsskötare på Glamox. Det såg jag fram emot, så då hade jag aldrig skolat om mig, berättar Patrik Hag och tillägger:
– Jag ville inte ställa mig på en annan industri, så när jag hade smällt allt valde jag att se det som en chans att få göra det jag ville för 10-15 år sedan.
Anette Svensson är en annan trotjänare med 35 års anställning på Glamox. Hon hade tänkt jobba kvar de återstående åren till pensionen. Nu blir det inte så.
– Det är inte lätt att byta jobb vid 57 års ålder. Med tanke på pandemin är det väldigt dålig tajming. Det är inte heller läge att utbilda sig känner jag så jag letar sommarjobb i första hand och hoppas att det finns en chans att få vara kvar. Helst skulle jag vilja jobba i kök eller köra truck.