Hösten har färgat löven gula och röda, men gräsmattan i familjen Moecks idylliska trädgård i Sjövik utanför Mariannelund är fortfarande frodigt grön. På framsidan av huset rör sig hönsen fritt, marsvin och kaniner samsas i en rejäl rasthage och det blommar friskt i de lite vildvuxna rabatterna vid entrén.
– Det var jag som hittade huset på nätet i mars 2018. Det verkade perfekt. Det fanns bredband och jordvärme, det var tillräckligt stort och hade lagom stor tomt. Hjärtat började banka och jag ringde på huset direkt, berättar Robert Moeck, när vi slår oss ner i köket för att prata.
Familjen Moeck, som består av Robert, Ulrike och fyra barn i åldrarna 6 till 11, bodde vid den tidpunkten i en fyrarumslägenhet i Berlin. Det var trångt och lyhört och familjen längtade efter ett friare liv – med större ytor, djur och odling. Från början var planen att köpa ett hus på landet i Tyskland, men efter en lite längre vistelse i Sverige tänkte de om.
– Sommaren 2017 volontärjobbade vi på en gård i Herrljunga via organisationen WWOF. På gården fanns får, höns och grönsaksodling och vi kände: ”det är ju det här vi längtar efter”. Ganska snart började vi leta hus i Sverige. I Tyskland är husen mycket dyrare, dessutom är det inte samma typ av natur där, säger de.
De bestämde sig för att gå på visning, och när de klev in i det smått unika 1800-talshuset var det omedelbar kärlek. Huset och trädgården hade allt de kunde önska. De fick dessutom god kontakt med ägaren, som skötte visningarna själv.
– Hon sa att om man ska bo här måste man vara lite tokig. Check på den, skrattar Ulrike och Robert, och berättar att lyckan var stor när huset blev deras efter budgivning.
15 juli 2018 gick flyttlasset och de minns tydligt ”wow-känslan” när de landade i nya huset. Plötsligt hade de oändligt med utrymme både inomhus och utomhus, det fanns gott om plats för barnen att leka och för Robert och Ulrike att förverkliga diverse projekt.
– Från början funderade jag ofta på om det var rätt beslut, det var mest min idé att flytta och jag tänkte mycket på om det var rätt mot barnen. Men det här är ju ett paradis för dem, säger Ulrike.
Att anpassa sig till det svenska samhället tycker paret Moeck har gått relativt bra, även om vissa saker såklart varit utmanande.
– Det svåraste har varit osäkerheten som kan uppstå i situationer med andra människor, kopplat till kulturskillnader. Ibland kan det vara svårt att förstå vad folk egentligen menar och hur man ska reagera. Språket har också varit en utmaning, säger Robert, som driver egen firma där han frilansar som tysk speakerröst och sysslar med musik.
Ulrike, som jobbar på förskola, berättar att hon både lärt sig språket och fått kulturförståelse där.
– Det har varit väldigt bra för min svenska. På förskolan är man är med barnen, lär sig enkla ord och lär känna kulturen, säger hon.
De fyra barnen har också landat väl i Sverige, även om det var lite tufft med både språk och kompisar i början. Och familjen är på god väg att skapa exakt det liv de drömt om – med djur, odling och naturen inpå knuten.
– Jag känner en sådan frihet här! De finns inga förväntningar, jag kan bara leva mitt liv, säger Ulrike entusiastiskt, och berättar att de inte ångrat flytten en sekund.
– Vi längtar inte tillbaka. Vi var färdiga med Berlin och ville ha ett annat liv. Det känns som att vi passar mycket bättre här.