Elice Rundgren Ingvarsson
Sjuksköterskan och mariannelundsbon Elice Rundgren Ingvarsson avslutade sin föräldraledighet med en Thailandsresa med familjen vid årsskiftet till 2020.
– Då läste pappa att det kommit något konstigt virus i Kina och vi skojade om att vi kanske inte skulle kunna resa hem.
Elice hann jobba en dryg månad på sin vanliga avdelning, Medicin E på Höglandssjukhuset, innan Covid-19 nådde Sverige och hennes arbetsplats förvandlades till en covidavdelning.
– Alla fick möjlighet att välja om de ville jobba på avdelningen och de flesta stannade. Vi tänkte väl att vi kände varandra, förklarar Elice.
Vanligtvis behandlas och vårdas patienter med njurproblem, diabetes och blodsjukdomar på avdelning Medicin E. Många patienter är gamla och emellanåt är de så svaga att de avlider.
Under den första tiden på covidavdelningen var de flesta patienterna också gamla och hade underliggande sjukdomar, men skillnaden nu var att det kändes som att det dog en patient nästan varje arbetspass, minns Elice.
– Första vågen var tuffast. Vi visste inget om sjukdomen och alla var rädda.
– I början var det väldigt frustrerande att se hur vi slet på sjukhuset medan folk var ute på krogen, det fanns ju inte direkt några restriktioner först. Många människor gick ju bort, men det förstod nog inte allmänheten.
Omställningen till covidvård fick göras snabbt och den krävde väldigt mycket personalresurser.
– Vi jobbade två och två och eftersom man inte kunde lämna rummet utan att ta av sig all skyddsutrustning behövdes också personal i korridoren som kunde hämta saker.
Elice minns tiden med skyddsmaskerna och hur hemskt det kändes att inte kunna uttrycka sig som vanligt.
– Man kommunicerar ganska mycket med ansiktet, och genom skyddsmasken syntes knappt ögonen.
Besöksförbud infördes och många dog utan sina anhöriga på plats.
– Vi försökte så gott vi kunde att finnas hos patienterna, säger Elice.
Elice Rundgren Ingvarsson
Hon jobbar själv natt och hade inte så mycket kontakt med anhöriga av den anledningen, men dagpersonalen hade tät telefonkontakt och försökte trösta på det viset.
Under tredje vågen lättade de på besökförbudet och ringde in anhöriga när de märkte att det inte skulle gå vägen för en patient.
Under tre månader i början av 2021 jobbade de enligt krislägesavtal, vilket bland annat innebar 12-timmarspass och 48-timmarsveckor. Även detta var frivilligt för enskild personal. Elice jobbade så i fem veckor.
– Jag åkte hemifrån klockan sex på kvällen, jobbade natten och sov till klockan fyra på eftermiddagen, säger Elice och understryker att hon då hade två timmar över för familjen.
En del kollegor jobbade så under hela krislägesperioden.
Elice har varit öppen mot omgivningen med var hon jobbar med tanke på smittrisken, men säger också att hon alltid känt sig trygg på sin arbetsplats.
– Där visste vi ju att alla var sjuka och att vi hade rätt skyddsutrustning. Då tyckte jag nog det var värre att gå att handla.
Elice Rundgren Ingvarsson
Fortfarande vårdas covidpatienter på avdelningen, men de är klart färre och inte lika sjuka. De flesta har sökt vård för något annat men testat positivt för covid vid inläggningen.
– Jag hoppas att detta är slutet.
Nu är många trötta överlag, trötta på covid och att alltid ha munskydd i mötet med patienter. Men det finns positiva aspekter som Elice tar med sig från pandemitiden.
– Vi har blivit väldigt samkörda som arbetslag och hjälpt varandra mycket.