Det är inte vad familjen väntade sig när de köpte sin drömvilla med naturnära läge i utkanten av det lilla samhället 2017.
– Vi fick veta att det legat en gammal industri här intill, men att det inte var något som berörde vår fastighet, säger Viktor Backman som nu fått en helt annan bild av idyllen.
Grannfastigheten har riskklass 1, det innebär allvarliga föroreningar i marken. Länsstyrelsen skriver i en rapport att det finns cirka 47 ton bly, 1,1 ton arsenik och runt 40 ton av både koppar och zink i marken på det före detta fabriksområdet.
När Viktor Backman fick kännedom om miljögifterna blev han genast orolig för familjens tomt som gränsar mot den förorenade marken.
– Kommunen upplyste om att det inte fanns några föroreningar på vår tomt. Men det har aldrig tidigare tagits några prover. Man har inte ansett det nödvändigt, ändå finns det en rapport från 2003 som talar om att det är troligt att föroreningarna sprids och att det riskerar att öka, säger han.
När han ville ha prover tagna på tomten hänvisade kommunen till länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för den förorenade grannfastigheten. De prover som då togs visar på höga halter bly i jorden på 0,5 meters djup i den del av familjens tomt som ligger närmast det gamla fabriksområdet. Men även arsenik har uppmätts på villatomten.
– Det är 15 gånger över gränsvärdet för arsenik där vi tänkte odla potatis, hade jag inte reagerat på det här hade jag mycket väl kunnat mata mina barn med arsenikpotatis, säger Viktor Backman.
Ingela Helmfrid, forskare i arbetsmiljömedicin på Region Östergötland har värderat länsstyrelsens provresultat och avråder familjen Backman från att odla direkt i marken, att vattna med brunnsvattnet samt att låta barnen gräva i jorden.
– Man vill inte släppa ut barnen själva efter det, säger Viktor Backman som ägnat runt 150 timmar åt att bringa klarhet i hur förorenad familjens mark är och vem som bär ansvar för det.
Sulfitfabriken lades ner 1977. Året efter köpte kommunen industriområdet för 500 000 kronor. Samtidigt betalade säljaren, AB Bruzafors-Hällefors, 500 000 kronor till kommunen som tog på sig rivningen samt att "på erforderligt sätt sanera fabriksområdet, allt med full befrielse för bolaget", som det står i överenskommelsen som är underskriven i december 1978.
Vid rivningen fylldes den gamla lutdammen igen med bland annat kisaska som innehåller stora mängder arsenik och bly.
En åtgärdsutredning genomfördes 2003. Men någon sanering av området har inte påbörjats.
2015 fattade Länsstyrelsen i Jönköpings län beslut att både Holmen AB, som genom bolagsfusioner anses som nuvarande ägare till AB Bruzafors-Hällefors och Eksjö kommun som genomförde rivningen har ansvar för att utreda vilka åtgärder som behöver vidtas. Först när det är gjort kan länsstyrelsen ställa krav på parterna att området saneras. När det kan ske vet ingen i dag.
Familjen Backman avser nu att rikta ett skadeståndskrav mot kommunen.
– Kommunen lät fylla igen lutdammen. Det är den åtgärden som gör att det sprids in gifter till oss. Vi vet ingenting om när det kommer hända något mot problemen. Det kan ta 17 år till innan vi är där. Under tiden sitter vi fast här i en fastighet som var miljonvärderad men som nu bedöms som extremt svårsåld, och vi kan inte göra nånting åt det...