I midsommar 2016 hittades en 21-årig kvinna mördad i ett rum på ett asylboende i Mariannelund. Hennes 24-årige make greps.
Maken erkände att han dödat kvinnan men ville inte se det som mord.
Motivet var svartsjuka då han trodde hon hade träffat en annan man. Kvinnan hade dött genom strypning. Utredningen visade ett långdraget förlopp där kvinnan kämpat för sitt liv. Några timmar efteråt drog han en plastpåse över hennes huvud och knöt en scarf hårt runt huvud och hals för att säkerställa att hon verkligen var död.
Vittnesmål styrkte att den treåriga dottern varit närvarande vid händelsen.
Mannen dömdes till livstid men hovrätten mildrade straffet till 17 års fängelse. Efter straffet ska han utvisas.
Dottern omhändertogs omedelbart. Hon placerades först i jourhem och därefter i familjehem enligt LVU. 26-åringen motsatte sig utvisning, för att han själv riskerades att dödas i blodshämnd men också för att hans kontakt med dottern skulle försvåras.
Både förvaltningsrätt och kammarrätt har prövat frågan om umgänge och har gått på samma linje som socialnämnden. Dotterns vistelseort är hemlig och pappan nekas umgänge.
– Vi har upplevt att han inte anser att han gjort något fel och att han vill "ta över" flickan, säger Marie-Louise Gunnarsson, socialnämndens ordförande.
Mannen har via sitt ombud JO-anmält socialnämnden. Han förstår om han inte kan träffa dottern just nu men vill veta om hennes utveckling och mående.
Socialnämnden övervägde senast i våras förhållande kring skyddat boende och umgängesbegränsning.
JO beskriver hur nämnden har ett ansvar ”för att barnets behov av umgänge med föräldrar ska tillgodoses så långt som möjligt” och att handläggaren på kommunen måste verka för att upprätthålla en egen kontakt med vårdnadshavarna. När förhållanden medger bör nämnden samråda med föräldrarna. Man anser att det dröjt ”alldeles för lång tid” innan en kontakt mellan handläggare och mannen etablerades.
JO kritiserar nämnden att pappan inte fått information om den tvångsomhändertagna dottern i vad man anser tillräcklig utsträckning. Att dotterns vistelseort är hemlig ”innebär inte att vårdnadshavaren helt ska uteslutas från information om barnets förhållanden”, skriver JO.
Marie-Louise Gunnarsson är jätteförvånad:
– Jag tycker det är konstigt och kritiken är under alla kritik när han dömts för ett sådant brott och dottern har varit utsatt för något alldeles förskräckligt och då ska vi väl stötta henne. Vår uppgift är att skydda barnet. Vi ska se till barnets bästa och det tycker jag vi har gjort och jag skiter i vad JO tycker. Som jag tolkar det så får vi antingen försöka ringa eller besöka honom på anstalten och ge information om hennes utveckling och att hon börjat på förskola. Han har fått veta att flickan är i ett fosterhem och pratar sitt egna språk, säger hon.
– Vi tolkar det som han vill ha vårdnaden. Ska han kunna leta upp henne när han kommer ut? Då kanske hon är tio år. Vi anser att hon själv ska få bestämma när hon är 18 år, säger Gunnarsson.
Pappan har skrivit brev och har presenter till flickan som han vill att hon ska ha. De förvaras tills vidare oöppnade hos socialen i Eksjö till flickan anses mogen att se dem. Fosterfamiljen uppfostrar flickan i svenska normer. I det aktuella fallet finns en hotbild mot flickans närmaste släktingar på mammans sida, vilket gör ärendet extra känsligt.
JO uttalar sig inte om bedömningen.
– Det enda man tagit ställning är om man tagit kontakt med pappan enligt lagstiftarens intentioner och lämnat den informationen man kunnat lämna och det säger nämnden själv att man inte gjort. JO tar inte ställning till vilken typ av information, säger föredragande Sandra Lundgren vid JO.