På slak lina i gamla gjuteriet

Solljuset faller in, lite dämpat och softat, genom de patinerade fönstren. Det skapar en alldeles speciell stämning i det gamla gjuteriet.

Alexander Weibel-Weibel på slak lina. Han ser nycirkus som ett sätt att skapa en djupare känsla hos publiken, inte bara att göra sin konst. "Det ska gå djupare än så" säger han.

Alexander Weibel-Weibel på slak lina. Han ser nycirkus som ett sätt att skapa en djupare känsla hos publiken, inte bara att göra sin konst. "Det ska gå djupare än så" säger han.

Foto: Olof Carlson

Mariannelund2021-05-11 18:01

Mitt på golvet därinne har nycirkusartisterna Aino Ihamnainen och Alexander Weibel-Weibel byggt upp en cirkusarena. Stämningen blir väldigt speciell, allt det sotsvarta från gjuteriverksamheten finns ju kvar, De grova kättingarna till den gamla traversen och den utrustning som artisterna satt upp, faller väl in i stilen. Det känns som om den hör dit också. Mötet mellan nycirkus och industrimiljön blir lyckosamt. 

De båda artisterna har sina rötter i Finland och Spanien, men är numera Stockholmsbaserade, även om de har turnerat över snart sagt hela världen. Och nu kan de också lägga till Mariannelund på sina turnélistor. 

undefined
Aino Ihamnnainen jobbar mest handstående, men klarar det mesta, som till exempel att klättra i kätting.

Förberedelserna är i full gång, inför den stundande inspelningen av en smått unik film. På torsdag är det dags. Då kommer filmteamet.

– Vi är här nu, för att skapa en "Site-specific" säger Alexander Weibel-Weibel och kliver upp i "repgungan" för att prova. Med händer och fötter på de fyra repen, börjar han gunga försiktigt, och sedan snurra runt som i ett hjul.

Alltså en föreställning som är skräddarsydd för att framföras i och runt omkring det gamla gjuteriet på Julles Verkstad i Mariannelund.

Den här föreställningen kommer att filmas, och filmen kommer sedan att spridas på många olika håll.

undefined
Miljön här är pefekt, säger Ida Davidsson som leder arbetet, och vi har ett bra samarbete med väldigt många. Inte minst KAIM, kulturakademin i Mariannelund och med Hembygdsföreningen.

– Det kommer också att finnas en QR-kod här på verkstaden, så att besökarna kan se filmen i sina mobiler, säger Ida Davidsson, som jobbar med scenkonst i föreningen Jonk. 

Från allra första början var det meningen att göra en öppen föreställning av det hela. Men eftersom coronaläget är som det är, föddes idén att ställa om och göra en film i stället.

Men – det är inte alldeles kört för intresserade att se föreställningen live. På lördag finns en möjlighet. Men det gäller att boka plats, för att undvika att det blir trängsel på planen utanför gjuteriet. 

– Det är ett nytt grepp, säger Ida Davidsson, det har inte gjorts så många filmer om nycirkus. Vi hoppas att med cirkusen som uttryckssätt kunna fånga upp Mariannelunds historia, och berätta den på vårt sätt.

undefined
Många förknippar säkert nycirkus med konster i långa, höga tyg, men Aino Inhamnainen tar till de grova kedjorna till traversen i stället.

Det finns en skillnad mellan nycirkus och traditionell cirkus. Alexander Weibel-Weibel förklarar det så här.

– För mig är skillnaden att i traditionell cirkus läggs fokus på tekniken, säger han, någon gör sitt trick, får applåder och så är det inte mer med det. Vi vill i stället skapa en djupare känsla hos publiken.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!