Mitt i Mariannelund ligger arbetslivsmuseet Julles, byggnadsminnesförklarat sedan drygt 20 år. Museet ägs av hembygdsföreningen, som får lägga mycket kraft och resurser på att åtgärda skadegörelse.
Mariannelunds och Hässelby hembygdsförening har 14 hus att ta hand om. Med en himla massa fönster och glasrutor. De aktiva i föreningen vet vid det här laget mer än väl rutinen som följer när andra roat sig med att kasta sten på deras fönster.
Problem med skadegörelse har man haft i flera år. Bland de utsatta byggnaderna är hembygdsgården och arbetslivsmuseet Julles verkstad. Krossade rutor är ett återkommande bekymmer.
– Förra året lagade vi rutor för 15 000 kronor efter att ha fått totalt 75 glasrutor sönderslagna vid hembygdsgården och Julles, året dessförinnan 15 000 och i år började det i våras, med att det slängdes småsten vid Julles. Det har hänt ett antal gånger och det blir som en stjärna i glaset. Senaste veckan har de börjat klirra glas ordentligt, med fyra dagars mellanrum har sex-sju fönster krossats, säger Roy Davidsson, styrelseledamot i föreningen och bland annat ansvarig för guidningar i verkstadsmuseet.
Just nu är det sammanlagt elva fönster som är krossade eller skadade.
– Vi vet inte vem det är som håller på, det behöver inte ens vara samma personer från gång till gång.
Det här kostar tid och pengar, kraft och resurser föreningen skulle kunna lägga på annat.
– Självrisken är så hög, 15 000 kronor per tillfälle, på de blyinfattade fönstren ännu högre. Så på fyra tillfällen skulle det ha kostat oss 60 000 kronor. Det har vi ingen chans att betala, det är bara att skita i försäkringen. Istället återställer vi i stort sett allt själva, vi lägger pengarna på tid, inköp av glas och går till en glasmästare som klarar att göra grejerna.
Känns det hopplöst att det bara fortsätter år efter år?
– Man blir ju förundrad över det, men hoppas ju någonstans att folk ska vakna till och se att vi har de här problemen med skadegörelse i samhället. När det gäller just Julles får vi i alla fall ersättning som täcker en stor del av utgifterna, eftersom det är byggnadsminnesförklarat.
Vad kan ni göra för att förhindra det här?
– Det är svårt. Vi kollar till det varje dag, har testat övervakningskamera, gjort polisanmälningar och det är flera som brukar gå förbi där med sina hundar och ibland händer det att de här av sig om det blivit alldeles för jäkligt. Men det är ingen som ser just när det händer. Men hembygdsgården har fått vara ifred i år, det är ett plus.