Mazdas taklagsfest

Det har tagit sexton år men snart är det taklagsfest hos alla återförsäljare av Mazda. MX-5 Roadster Coupé har nämligen begåvats med ett elektriskt plåttak och det måste firas. Visst finns det entusiaster som vägrar att gå på partajet i ren protest, men för dessa finns fortfarande originalet med tygsufflett kvar. Men faktum kvarstår - med ett fällbart lättviktstak passar sportvagnen lika bra på härliga sommarvägar som på saltiga vintergator!

Foto:

Mazda2006-10-11 08:18

Mazdas styrelse lär ha varit tveksamma till att företaget skulle börja bygga sportbilar. Detta var i mitten av åttiotalet och ryktet berättar om hetlevrade diskussioner runt direktionsbordet. Förra året, när bilen sålts i tre kvarts miljon exemplar, var beslutet att bygga en ny MX-5 betydligt lättare att fatta. Ändå blev det rabalder - om de skulle våga satsa på en plåtcab.

Rekordsnabbt tak
Förra året lanserades en helt ny generation av legendariska Mazda MX-5 och den var förändrad på många punkter utan att japanerna rubbat på originalkonceptet. Sportvagnsfolket var lyckliga men ändå fattades det något. Plåtcabbarna bredde nämligen ut sig och tilltalade kunder som vill köra året runt. Nej, tygsuffletter är inte den ultimata lösningen för personer som vill köra under alla årstider. Men problemet med automatiska plåttak är att de tar plats och av den varan har man inte överflöd i Miata. Konstruktörerna blev därför tvungna att ändra bilens hela profil, bland annat genom att höja bakluckans framkant mot kupén med fyra centimeter och öka på vikten med 37 kilo. Taket har delats upp i mindre delar och allt stuvas ner bakom sittbrunnen (utan att inkräkta på bagageutrymmet) på rekordsnabba tolv sekunder.

På väg mot toppen
Under huven erbjuds en underhållande fyra på 160 hästkrafter och den varvar som en turbin. Instrumenteringen är snygg och alla mätarnålar pekar i viloläge rakt ner som på italienska sportbilar. Läge "rakt upp" är optimalt och då visar varvräknaren femtusen varv och hastighetsmätaren 160 km/h. Den praktiske har ofta invändningar mot sportbilar men även detta kommer på skam: bagageutrymmet sväljer nämligen två personers packning. Just nu kör vi öppet och letar oss upp mot det österrikiska bergspasset Timmelsjoch. Vägen slår nästan knut på sig själv och leder upp till toppen av det 2509 meter höga passet.

Lätt genom krökar
Testbilen löper lätt genom krökarna och det känns fortfarande skönt att köra öppet. Uppe på toppen tar vi en paus och på ett mysigt kafé serverar flickor i dirndlklänningar nybakad apfelstrudel. Sedan känns det skönt att kunna fälla upp taket inför nedfärden mot Innsbruck då de låga molnen känns fuktiga och kalla. Den automastiska luftkonditioneringen ställs in på lämpligt gradantal och sportvagnen fungerar plötsligt som en bekväm coupé. Livet är härligt!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!