Logga in
Vädersponsor:

Mitt perspektiv

Micael Glennfalk

Nej, det är inte norrland, det är Kalmar län

Vimmerby Att bo i Vimmerby och Västervik är som att stå på kanten i ett land under avveckling och se över till grannlandet (Östergötland) , där välfärden ökar och där människor får möjligheter till utveckling.

De flesta vet att jag sedan flera år förespråkar ett landskapsbyte för Kalmar läns två nordligaste kommuner, och snart tror jag att många kommer att se att det är ett villkor för överlevnad och tillväxt.

P1-programmet ”Kluvet Land” (Lyssna! sök på sverigesradio.se) med rubriken ”I skuggan av Norrland” sätter fingret på avvecklingen i sydöstra Sverige.  Journalisten och författaren Arne Müller har i sin bok ”Stockholm, städerna och resten” tagit upp samma sak; det som har styrt och fortsatt styr utvecklingen till avveckling i norrland och sydöstra Sverige, och utveckling i övriga landet, är avsaknaden av infrastruktursatsningar

Kalmar län har under årtionden haft svaga regionala politiker, svaga röster i riksdagen, svaga regionstäder (Kalmar är en väldigt liten regionstad) och varit lokaliserat närmast järnridån i öst. Ingen järnväg av klass, och dåligt underhållande riksvägar är ett signum. Det är ungefär som att hela kassan tog slut efter bygget av Ölandsbron…

”Kluvet land” tog fram siffror på läget i sydöstra Sverige; ungdomsarbetslöshet, löneläge, utveckling och så frågade man folk vilken region som uppvisade dessa siffror: Svaret de fick var norrlands inland...

  • Man blir förvånad när man ser att det är en liten region i sydöstra Sverige; Kalmar län och Blekinge, säger Arne Müller i programmet. Ser man till hela den södra delen av Sverige är situationen bättre, och det skymmer den problematiska utvecklingen i Kalmar län.

Jämför vi regionernas största städer; Kalmar och Karlskrona så är de mycket små jämfört med exempelvis Linköping. Vimmerby och Västervik har 14-15 mil till Kalmar. När Kalmar kommun nu upphandlar externa tjänster sätter man gränsen till 12 mil. Man missar precis de två norra kommunerna och det tyder på att man själva inte anser att det är lönt att åka så långt…

Vimmerby och Västerviks invånare har under årtionden orienterat sig mot Linköping. För Västerviks del också Norrköping och för Vimmerbys del också Jönköping. Det är de närmaste större städerna.

Vimmerby får slåss för järnvägen och vägen. Ändå har jag en känsla av att kommunens politiker inte är tillräckligt starka för att få med sig andra politiker i länet och i riksdagen. Oavsett majoritetsförhållande; ingen har lyckats få större satsningar i norra Kalmar län på bland annat järnvägen. Man får en känsla av att Trafikverket har den största makten och deras satsningar ökar på den positiva utvecklingen i andra regioner, och samtidigt bidrar det till avvecklingen i Kalmar län.

För egen del tror jag att vi inte kommer lyckas få bra vägar i norra länet och få Stångådalsbanan/Tjustbanan upprustade så länge vi sitter fast i Kalmar län

Det är glädjande att se utvecklingen av infrastrukturen  i Östergötland och hur den drar med sig söderut som Rimforsa och Kinda, även om Kinda som liten kommun i länet fortsatt får kämpa hårt för varje satsad krona.

Men där finns åtminstone möjligheten, i Kalmar län saknar vi helt möjlighet att påverka satsningar på infrastrukturen. Vi skulle behöva runt 2-3 miljarder kronor för att klara rusta upp båda järnvägarna och de länsvägar (se bara på riksväg 35 Västervik.-Linköping) vi har i norr.

Centerpartiet tog i detta val fokus på landsbygdsfrågor. Och belönades av väljarna. Och riksdagsman Anders Åkesson (c), kommande vice ordförande i Trafikutskottet, är väl den som hårdast och intensivast slagits för satsningar på väg och järnvägar i länet. Men inte heller han har nått fram.

Jag tycker det räcker nu. Tålamodet är slut. Vad säger ni, ska vi inte rita om landskapsgränsen? Vi är ju ändå smålänningar i hjärtat!

 

Hyr nya grundskolan

När Vimmerby Gymnasium skulle byggas om och till, föreslog jag en ny lösning för den dåvarande kommunledningen.

Den hade löst både gymnasiebehovet och behovet av trygghetsboende.

Jag föreslog att man skulle låta ett större byggföretag bygga den nya gymnasieskolan i närheten av ishallen/idrottshallen och hyra ut den till kommunen. Placeringen var tänkt att hamna i Ulriksdalsområdet, som i mina funderingar hade blivit ett utmärkt område för ny gymnasieskola, ny idrottshall och ev. framtida ny ishall. Lätt att komma åt, bra befintlig infrastruktur.

Därefter skulle hela nuvarande gymnasieområde byggas om till trygghetsboende för äldre; service och evenemang i den gamla byggnaden, bostäder i skolbyggnaden och en vacker park däremellan. Närheten till centrum, butiker och vårdcentral är exceptionell.

Dåvarande kommunledningen sa nej.

Skälet var att man tyckte sig ha kommit för långt med planerna på att renovera och bygga till gymnasieskolan så som en blev idag.

Av trygghetsboendet blev inget och kön växer sig allt längre.

Vimmerby behöver fler lägenheter av typ ”Granen".

 

Nu öppnar sig en ny möjlighet för kommunen, eftersom man anser att Astrid Lindgrens-skolan bör ersättas. Astrid Lindgrens-skolan är ett sämre alternativ till trygghetsboende än vad gymnasieskolan var, men det går kanske ändå att göra tillräckligt bra?

Att ett byggbolag bygger en ny skola och hyr ut den är inget nytt. Samhällsfastigheter övergår i allt större utsträckning till den privata marknaden som av olika skäl har möjlighet att sköta dem bättre och billigare än det offentliga.

Sedan länge finns både polishus, förskolor, administrationslokaler, vårdlokaler och skolor i privat ägo. Och kostnaderna blir inte höfgre för kommunerna med externt ägda lokaler, tvärtom, bolagens vinst tas hem genom en effektivare drift.

 

Är då Astrid Lindgrens-skolan ett lämpligt framtida trygghetsboende? Mitt svar är; inte i kommunal regi. Kommunen kommer inte att mäkta med att bygga om den skolan till bostäder tillräckligt effektivt.

Bygga nytt kan man mycket bra; både Vimarhaga/Borghaga och Lundens förskola är bra byggnationer. Omsorgsboendet är exceptionellt bra. Även om inte allt ännu är redovisat så kvarstår faktum att man byggde till en kostnad av ca 15.000-17.000 kronor/kvm och det är rekordbilligt.

Men att bygga om är svårare. Och ibland blir det dyrare.

 

Jag tycker absolut att man politiskt ska pröva frågan att låta hyra nya grundskolan av privata marknaden, och låta bygga om Astrid Lindgrens-skolan till ett trygghetsboende. I så fall bör man slå ihop det med Granen och låta ett sammanslaget tomtområde bli ett område för Trygghetsboende. Granen kan i det sammanhanget också byggas till med 36 lägenheter. Behovet kommer helt säkert att öka och lägenheterna kommer att hyras ut. Det skapar också fler lediga lägenheter och hus i övriga bostadsbeståndet i kommunen.

Idag ser vi att trygghetsboende fyller en mycket bra funktion; ensamheten bryts, servicen ökar och många gamla kommer inte ens till ett vårdboende utan stannar i trygghetsboendet livet ut. 

Det är, utöver väldigt humant, också kostnadsbesparande ur ett kommunalekonomiskt perspektiv.

Kommunfolk lever inte i ett parallellsamhälle

Lokal Attraktionskraft är namnet på en satsning Vimmerby kommun gör med bland annat bidrag från Tillväxtverket.

Både kommunchefen Carolina Leijonram och kommunalrådet Tomas Petersson (m) skriver i sina bloggar hur viktigt det är. Och så ger man naturligtvis beröm till näringslivet. Och förväntar sig också att både ledarskribenten i Vimmerby Tidning och hemvändande landshövdingen Kristina Alsér ska hjälpa till och dra i det arbetet.

Jag tycker det är ett viktigt arbete. Var själv med och skrev ansökan om ekonomiska medel från Tillväxtverket. Däremot tycker jag att både kommunchefen och kommunalrådet missar målet lite i sina bloggar. Att media kan vara påfrestande skriver jag under på. Väldigt påfrestande vilket inte minst lokala politiker får erfara. Men det är knappast medias roll att vara draglok. Eller att vara inställsamma.

Det är inte heller näringslivets roll. Näringslivet är sig själv närmast och kommer att beskriva upplevelsen av att verka i kommunen som positiv – om den är positiv. Om den är negativ blir den beskriven negativt.

Både kommunchefen och kommunalrådet vill ha verkstad. Näringslivet lokalt i Vimmerby har ställt upp i alla tider. Alla kommunalråd, inklusive mig själv, har fått positiv respons av just näringslivet. Ljunghälls VD Hans Linnér är ett lysande exempel på en VD som är mån om att det går bra för kommunen. Också Jocke Johansson, VD på ALV och Henrik Dunge, VD på Åbro responderar positivt när det behövs dialog med kommunledningen. Jag upplevde inte, med något undantag, att näringslivet var avogt inställda till dialog och samverkan med kommunen under min tid. Tvärtom.

Jag tycker därför att kommunledningen borde vända blickarna in i sin egen verksamhet. Vad är det som påverkar näringsliv och tillväxt i det kommunala agerandet?

Svaret på den frågan är i många fall myndighetsutövningen. Och den har två sidor. Den ena sidan är att skapa säkerhet för tredje man under en rättssäker, konkurrensneutral handläggning. Den andra att ha en lösningsorienterad, lyhörd och förstående attityd som innebär att företagaren tycker det är trevligt att arbeta tillsammans med kommunen. Man misslyckas fullständigt om kommunala tjänstemän skapar rädsla, undfallenhet och en mentalitet som att ”jag skiter i vilket, det går inte att prata med dem, de har ingen förståelse…”

Att myndighetsutövare inte har utbildning i kommunikation med sina kunder är en sak, det kan man fördra. Men man måste förstå, trots att det är riksdagsbeslut som styr deras vardag, att man verkar på en lokal marknad med de förutsättningar som finns här och att företagarna är minst lika duktiga som de själva på att få fram vad lagen kräver, och vad lagen inte kräver. Det går inte att lägga in sina personliga åsikter som handläggare av vare sig bygglov, livsmedelshantering, alkoholhandläggning, räddningstjänst, etc. Det är ju uppenbart genant och skapar misstro, om handläggare avslöjas med att inte ha grund för sin handläggning i riksdagsbeslut och lagstiftning.

Sålunda är varje överklagande som myndigheten/kommunen förlorar hos länsstyrelsen ett misslyckande. Varje handling som inte har stöd i lagstiftning, och som inte är lösningsorienterad utan problemskapande, är underlag för en fortsatt negativ inställning och attityd.

Kommunens tjänstemän lever inte i ett parallellsamhälle, där man kan stå och titta på näringsliv och samhällsmedborgare ”där ute” och säga att ”ni behöver bättre attityder för Vimmerbys bästa”. Ska man kroka arm så ska man göra det på riktigt. När nu ledarskapsutbildningen är klar; starta upp en fortbildning för myndighetsutövarna som utgår ifrån företagandets vardag, så vi verkligen tar ett steg framåt.

Det är också viktigt att tjänstemännen inte förmedlar en känsla hos medborgare och företagare som jag tror många har efter att ha legat inne på exempelvis ett sjukhus; ”jag törs inte klaga på vården, då blir det skit nästa gång…”.

Den känslan lever idag.

En expresskö är ett steg framåt

  • Nu drar politiken lärdom av bråket med Miljö- och Byggnadsnämnden i Hultsfred-Vimmerby.

    Man vill utreda en expresskö för byggnadslov och det är bra. Jag räknar med att fullmäktige också beslutar utvärdera samarbetet med Hultsfred ur ett Vimmerbyperspektiv. Medborgarna får sätta betyget – därefter får beslut tas om Vimmerby ska säga upp det. Uppsägningstiden är två år.

    Det är alltid intressant att studera argument och diskussion i efterhand:

    • ”Han begär förtur!”, hävdade nämndens ordförande Lennart Davidsson, (KD). Nu, i efterhand har man förstått att förtur inte är detsamma som att begära snabb behandling. Snabb behandling kan man få i en delegationskö.
    • ”Han vill ändra turordningen!”, sa avdelningschef Daniel Johansson samtidigt som han i media refererade ett privat telefonsamtal från en av sina kunder. I efterhand kan han konstatera att avdelningen inte haft någon turordning, det fanns ingen turordning och jag ville inte ändra någon turordning, jag ville ändra sättet att hantera ärendena på.
    • ”Han hotar demokratin!”, ropade oppositionsrådet Ingela Nilsson Nachtweij (c), och ville efter att hon tystat mig cementera fast en lösning som innebär total oordning, över 6 månaders handläggningstid och mer i vissa fall och en fullständigt omodern hantering. Varför? Jo, för att det var jag som höll i ficklampan och vågade påpeka bristen som egentligen alla som byggt i Vimmerby senaste året känn av.
    • ”Varför behöver du skramla så mycket?” Undrade en kommunal tjänsteman. Svaret är helt enkelt att många tjänstemän är helt döva och lägger inte örat mot marken. Man hör och ser inte problemen och vill inte vara en del av lösningen. Så här gör vi och har alltid gjort, varför ändra på det?

    Nu hoppas jag det förändrar sig till det bättre, att det blir en expresskö och att samverkan utvärderas.

    Nu sätter jag punkt för den här ”affären” för min del.

Nya pengar till solceller till Kalmar län kan rädda projektet

Miljö- och Byggnadsnämnden vägrade diskutera frågan och ta beslut om startbesked för solcellsinstallationen på Björkbackens Karaktärshotell igår.

Därmed lämnade entreprenören Björkbacken och tog ett nytt uppdrag i Mönsterås kommande veckor.

Jag har under tiden sökt länsstyrelsens handläggare för att efterhöra möjligheterna att ändå få ta del av bidraget. Hittills har det inte varit så. Jag har inte lyckats nå henne.

Hittills är de skriftliga besked jag fått att anläggningen ska vara i drift före 2016 års utgång. Annars inget bidrag.

Björkbacken står som nummer 11 i en kö på över 250 sökande. Den platsen har vi nått efter 2 års köande.

OM vi får ett startbesked de närmaste dagarna, OM jag kan få entreprenören att kasta om sina arbeten och komma tillbaka, OM det inte blir snö och frost på taket i december så kan vi kanske bli klara för drifttagande av anläggningen före jul.

Men det är många om…

Länsstyrelsen skrev så här på sin hemsida tidigare:

”Nu har Energimyndigheten beslutat om 2016 års tilldelning och Kalmar län kommer att få 1 701 510 kr att dela ut till de som har sökt solcellsstöd. Detta innebär att vi kan preliminärt bevilja utbetalning till de ca: 15 första i kön förutsatt att deras ansökan fortfarande är aktuell. ”

Nu skriver man också:

”Observera att regeringen satsar extra pengar på solceller och 2017-2019 kommer 390 miljoner per år gå till solcellsstödet för hela Sverige vilket avsevärt kommer att korta köerna.”

OM jag får stå kvar i kön över årsskiftet – har inte fått besked av länsstyrelsen om detta ännu – så har jag chans att ändå göra investeringen nästa år och komma i åtnjutande av de nya statliga pengarna. Det skulle i så all vara goda nyheter för projektet.

I vilket fall får jag vänta till våren. Och då kan det också ha skett en fördyring hos leverantören. Fördyringen är inte med i länsstyrelsens underlag för bidraget.

Så hur eller hur kan det bli dyrare.

15 minuter handläggningstid beräknar jag att startbeskedet tar.15 ynka minuter i ett ärende som i de flesta fall inte ens är bygglovspliktigt…

Någon kö finns inte har man ju visat i tidigare handläggning, så här kan man prioritera det man anser viktigast genom delegation.

Centern skiljer på företagare och företagare

Centerpartiet i Vimmerby har svårt att se när näringslivet har problem.

Ska man se det så att oppositionsrådet Ingela Nilsson Nachtweij talar för hela partiet, så fokuserar partiet mer på person än sak.

Inte med ett ord har någon i centern kommenterat det faktum att en investering i solelpaneler på 1,2 miljoner i Vimmerby – tror det är den hittills största – går om intet på grund av brister i den kommunala samverkansorganisationen på Miljö- och Byggförvaltningen.

Istället fokuserar man på två saker:

  • Företagaren är Micael Glennfalk. Inte bra.
  • Han ska/får inte skriva en motion i fullmäktige om ett samarbete på grund av att han ett eget ärende bland bygglovsansökningarna.

Det är tragiskt att centerpartiets miljötänk inte sträcker sig längre än så. Det är likaledes tragiskt att ”näringslivsvänligheten” utesluter företagare som inte är med i partiet eller har annan åsikt än centern. I det avseendet ska man tala tyst om ”demokrati” – det är ju i nivå med både Kina och Ryssland.

Inte i något media har centern ansett att samarbetet ska utvärderas, eller granskas. Bo Svensson, (c) i nämnden och Ingela Nilsson Nachtweij,  (c) i kommunstyrelsen anser båda att samverkan fungerar bra. Och säkert gör det så på politik- och tjänstemannanivå. Men det är inte det som är enda syftet med samverkan. Syftet är också att det ska resultera i bra service till invånarna. Och det missar centern om man inte vill ha en utvärdering. Revisorerna har ju också konstaterat att förvaltningen inte lyckats fult ut med måluppfyllelsen.

Om centerpartiet och dess ledande politiker hade släppt sitt fokus på min person, utan agerat som om det vore en anonym företagare i Vimmerby som ska investera 1,2 miljoner i solelpaneler, hade man agerat annorlunda.

Man hade inte ifrågasatt Åbros, Ljunghälls, Vimmerby Tidnings eller för all del ett avsevärt mindre företags ambitioner om man, samtidigt som man investerar i miljöförbättringar, också hade verkat för att politiken skulle utvärdera ett samarbete.

Inte hade man anklagat dessa företag för att de ”hotar”, för att vara odemokratiska eller att de skadar personalens trygghet. Det gör man enbart för att jag är en tydlig politisk motståndare och då ska andra regler gälla för mig än för näringslivet i övrigt.

Detta diskvalificerar centerpartiet helt från majoritetssamarbete i kommunpolitiken. Tyvärr vill jag säga. För Vimmerby behöver breda samarbeten.

Att man sedan snabbt går ut i media och kommenterar utan att ha de minsta insikt är anmärkningsvärt; Lennart Davidsson (kd), nämndens ordförande fokuserade helt på att förvaltningen hade en orubblig turordning, ledamoten Bo Svensson (c) instämde och KS-ledamoten Ingela Nilsson Nachtweij (c) spädde på med att samarbetet var ”modernt” och sedan kommenterade min person. I vanlig ordning.

Hade man gjort den genomgång jag gjorde av alla ärenden igår hade man funnit det jag beskrivit i mina tidigare bloggar; det är ingen ordning alls, varken på turordning, handläggningstider eller prioriteringar. Kommunens företag får lov på 7 dagar, näringslivet och medborgarna får vänta upp till 6 månader. Ingen skillnad mellan delegations- och nämndbeslut.

Jag tror inte någon av ovan nämnda politiker hade gjort sina uttalanden om man sett till att skaffa sig information först.  Det man kan hoppas nu är att nämndens ledamöter börjar fundera på hur politiken på bästa sätt kan kratta manegen för företagandet i kommunen. Och då menar jag alla företagare. 

Micael Glennfalk, Vimmerby, journalist, prisad entreprenör och idéskapare, f.d. kommunalråd (m) och numera företagare i besöksnäringen reflekterar över aktuella samhällsfrågor utifrån sitt perspektiv.