Logga in
Vädersponsor:

Mitt perspektiv

Micael Glennfalk

Rörmokaren kan vara tjuven!

Vimmerby Vilseledd, lurad och tomt bankkonto.

Det är vad som händer många pensionärer idag.

Det görs 1,5 miljoner brottsanmälningar per år till svensk polis. I det flödet försöker polisen hitta de som utför s.k. seriebrottslighet mot äldre. Man flyttar helt enkelt från plats till plats.

  • Det krävs en stor samordning, säger Håkan Karlsson på polisens bedrägerigrupp som var med på ett seminarium arrangerat av SE-banken. SVT Forum hade också igår måndag ett timslångt inslag om just bedrägerierna mot äldre.

Sedan 2013 stiger kurvan ”bedrägeri” i brottsstatistiken som avser äldre. Jämte bedrägerierna är det fickstölder och inbrott i bostaden som är mest frekvent. Bedragarna är internationella. I polisens seminarier visade man film på en kvinnlig ficktjuv som var dömd i nio länder innan hon kom till Sverige. Specialitet var att se när den gamle knappade in koden i mataffären och tillsammans med några kumpaner sedan ta plånboken. Kontot töms.

Otryggheten ökar trots det inte, åtminstone inte i Vimmerby kommun om man ska tro lokalpolisen. Och det är riktigt, polisen centralt anser inte att äldre behöver vara rädda, trots att brottsligheten mot gruppen ökar. Men man rekommenderar äldre att tänka sig för, och Håkan Karlsson i bedrägerigruppen ger några handfasta råd.

  • Håll koll på handväskan. Lås igen, ha den inte öppen. Inte heller en öppen kappficka där telefonen ligger fullt möjlig att ta.
  • Håll koll på din kod och lämna aldrig ut den.
  • Släpp aldrig in någon obehörig/okänd i bostaden.

Med de enkla råden så försvårar man avsevärt för tjuven. Eller rent av undviker de att ens försöka.

I Vimmerby har kommunfullmäktige ett flertal gånger haft uppe trygghetskameror på bordet. Nu senast var det en motion från Sverigedemokraterna som ville ha upp sådana på strategiska platser. Denna gång bifölls motionen och främst Allianspartierna var positiva. Det är bra.

Attityden till Trygghetskameror har svängt, från motstånd till ”Övervakningskameror” till bifall till ”Trygghetskameror”. Och själv kan jag förstå det, eftersom kameror skapar en viss trygghet, men framförallt ökar möjligheterna att utreda ev. brott och lagföra förövarna. Så jag tror kameror är här för att stanna, de flesta tycker att ”jag har inget att dölja så mig gör det inget”.

Men det finns en annan sida också som man ska vara medveten om. I Kina använder man dem just nu för att i diktaturens sedvanliga manér kartlägga invånarna för att klassificera dem.

Hur gör man som gammal då, om ”rörmokaren”, ”hemtjänsten” vill ha kod till ditt portlås eller ”bara kliver på” utan att ni kan hindra det. Plötsligt står ”rörmokaren” i dörren, utsänd av någon och han ska kolla något.

  • Först ska man föra väsen i dörren. De tycker inte om väsen och tumult. Hinner man inte ska man låsa dörren efter den förste så ingen annan kan smyga in, och så följa efter den första överallt i bostaden och samtidigt ringa polisen. När det sker så brukar ”rörmokaren” gå, säger polisen.
  • Det kan vara ”hemtjänsten” som ringer och vill ha kod. Ni ska veta att hemtjänsten aldrig ringer och frågar om koder, inte heller bank eller någon annan. Räkna med att ingen, inte ens avlägsna släktingar, ringer för att få er kod. Er kod är enbart för er själva. Frågar någon om koden är det en bedragare.

Det är ett nytt samhälle idag. Inte alls sådant som våra äldre är uppväxt i.

På gott och ont.

Nej, det är inte norrland, det är Kalmar län

Vimmerby Att bo i Vimmerby och Västervik är som att stå på kanten i ett land under avveckling och se över till grannlandet (Östergötland) , där välfärden ökar och där människor får möjligheter till utveckling.

De flesta vet att jag sedan flera år förespråkar ett landskapsbyte för Kalmar läns två nordligaste kommuner, och snart tror jag att många kommer att se att det är ett villkor för överlevnad och tillväxt.

P1-programmet ”Kluvet Land” (Lyssna! sök på sverigesradio.se) med rubriken ”I skuggan av Norrland” sätter fingret på avvecklingen i sydöstra Sverige.  Journalisten och författaren Arne Müller har i sin bok ”Stockholm, städerna och resten” tagit upp samma sak; det som har styrt och fortsatt styr utvecklingen till avveckling i norrland och sydöstra Sverige, och utveckling i övriga landet, är avsaknaden av infrastruktursatsningar

Kalmar län har under årtionden haft svaga regionala politiker, svaga röster i riksdagen, svaga regionstäder (Kalmar är en väldigt liten regionstad) och varit lokaliserat närmast järnridån i öst. Ingen järnväg av klass, och dåligt underhållande riksvägar är ett signum. Det är ungefär som att hela kassan tog slut efter bygget av Ölandsbron…

”Kluvet land” tog fram siffror på läget i sydöstra Sverige; ungdomsarbetslöshet, löneläge, utveckling och så frågade man folk vilken region som uppvisade dessa siffror: Svaret de fick var norrlands inland...

  • Man blir förvånad när man ser att det är en liten region i sydöstra Sverige; Kalmar län och Blekinge, säger Arne Müller i programmet. Ser man till hela den södra delen av Sverige är situationen bättre, och det skymmer den problematiska utvecklingen i Kalmar län.

Jämför vi regionernas största städer; Kalmar och Karlskrona så är de mycket små jämfört med exempelvis Linköping. Vimmerby och Västervik har 14-15 mil till Kalmar. När Kalmar kommun nu upphandlar externa tjänster sätter man gränsen till 12 mil. Man missar precis de två norra kommunerna och det tyder på att man själva inte anser att det är lönt att åka så långt…

Vimmerby och Västerviks invånare har under årtionden orienterat sig mot Linköping. För Västerviks del också Norrköping och för Vimmerbys del också Jönköping. Det är de närmaste större städerna.

Vimmerby får slåss för järnvägen och vägen. Ändå har jag en känsla av att kommunens politiker inte är tillräckligt starka för att få med sig andra politiker i länet och i riksdagen. Oavsett majoritetsförhållande; ingen har lyckats få större satsningar i norra Kalmar län på bland annat järnvägen. Man får en känsla av att Trafikverket har den största makten och deras satsningar ökar på den positiva utvecklingen i andra regioner, och samtidigt bidrar det till avvecklingen i Kalmar län.

För egen del tror jag att vi inte kommer lyckas få bra vägar i norra länet och få Stångådalsbanan/Tjustbanan upprustade så länge vi sitter fast i Kalmar län

Det är glädjande att se utvecklingen av infrastrukturen  i Östergötland och hur den drar med sig söderut som Rimforsa och Kinda, även om Kinda som liten kommun i länet fortsatt får kämpa hårt för varje satsad krona.

Men där finns åtminstone möjligheten, i Kalmar län saknar vi helt möjlighet att påverka satsningar på infrastrukturen. Vi skulle behöva runt 2-3 miljarder kronor för att klara rusta upp båda järnvägarna och de länsvägar (se bara på riksväg 35 Västervik.-Linköping) vi har i norr.

Centerpartiet tog i detta val fokus på landsbygdsfrågor. Och belönades av väljarna. Och riksdagsman Anders Åkesson (c), kommande vice ordförande i Trafikutskottet, är väl den som hårdast och intensivast slagits för satsningar på väg och järnvägar i länet. Men inte heller han har nått fram.

Jag tycker det räcker nu. Tålamodet är slut. Vad säger ni, ska vi inte rita om landskapsgränsen? Vi är ju ändå smålänningar i hjärtat!

 

Bryts IT-Sam upp om man flyttar?

Vimmerby Kommunalråden i Vimmerby, Kinda, Åtvidaberg, Ydre, Boxholm och Ödeshög ska rösta om att flytta IT-sams kontor från Kinda till Linköping.

Skälet är att den operativa ledningen uppger att man inte kan rekrytera IT-kompetent personal. I Arbetsförmedlingens Platsbanken finns dock inga lediga IT-jobb på IT-sam…

50-talet jobb riskerar försvinna från Kinda, samtidigt som man flyttar in i en tillväxtgryta (Linköping) där det idag finns 398 lediga IT-jobb (jobbsiten Indeed.com), 159 jobb enbart för It-tekniker.

Vill ledningen flytta ända till Stockholm (IT-tillväxtens stormakt i kommunsverige) får man ännu större konkurrens, där finns det tusentals lediga IT-jobb. (rekryteringsfirman Ant Tech Recruiters).

Ja, IT-rekrytering är utmanande men paradoxalt nog är det sannolikt lättare att rekrytera på landsbygden i mindre och mellanstora kommuner, än i de stora städerna. Skälet är att i storstäderna redan finns många IT-företag med stark tillväxt. Deras problem är snarare hur de ska kunna behålla kompetensen i konkurrensen och börsföretaget KnowIT exempelvis, har starka personalprogram för att öka attraktiviteten för redan befintlig personal.

IT- och dataspecialister har hög efterfrågan eftersom datoriseringen i samhället blir bredare i samhällets arbetsmarknad. Snart sagt alla företag, till och med det enklaste, behöver hjälp med sin datakommunikation. Konsulterna är många i denna bransch. I broschyren ”Var finns jobben i Östergötland?”, utgiven av Arbetsförmedlingen, anges att IT-branschen har en mycket god arbetsmarknad.

På IT-Sam är det en tjänstemannautredning som angett att man behöver flytta för att kunna rekrytera kompetens. Ändå finns inte en enda annons från bolaget ute på Arbetsförmedlingens ”Platsbanken”. Jag sökte på PC-samordnare, PC-koordinator, IT-tekniker/Datatekniker, Dataoperatör, Driftledare IT, Drifttekniker data, och IT-strateg och preciserade till kommunen ”Kinda”. Noll lediga jobb. Däremot hade många andra kommuner annonser där man erbjöd data- och IT-jobb. (arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Hitta-jobb/Platsbanken/)

Så frågan är vad skälen till att ledningen, som är densamma som utredaren, vill flytta IT-jobben till Linköping? Man får mängder av träffar på Google om man söker efter konsultfirmor som vill hjälpa företag att rekrytera IT-personal. De använder inte enbart Linkin utan har egna ”lager” av folk som de söker ny arbetsplats till.

Vill man inte bo i Kisa eller för den delen i Åtvidaberg, Vimmerby eller Ydre? Hur har man sökt? Vilka har hjälpt till? Varför inte Platsbanken? Kan man använda bemanningsföretag?

Företagen på Mjärdevi i Linköping hyr in sina konsulter, oftast högskoleingenjörer. Samma ingenjörer får sedan jobberbjudande av företaget de hyrts ut till. Ibland nappar de, ibland inte. Det är så man rekryterar. Studenterna på högskolan är tingade tidigt. I denna miljö tror ledningen på IT-Sam att man skulle lyckas bättre än i Kisa.

Jag tror tvärtom. Jag tror att man ska söka IT-folk som söker livsstilen i en mindre kommun, en mindre tätort. De finns. Flera företag i bland annat Vimmerby har lyckats rekrytera just på grund av att de sökande sökt också andra saker än ett jobb; billigare bostad, föreningsliv, närmare hem, natur och rekreation.

Om kommunalråden i IT-sam-direktionen nu fattar beslut om en flytt är nästa fråga när kommunförbundet ska splittras upp. Det kostar pengar och minst två års ”inkubationstid” att lämna IT-Sam där man troligen får med sig väldigt lite av de investeringar man gjort. Men det kostar också att flytta till Linköping. Både Vimmerby och Kinda har möjligheter att söka andra allianser. Ett förbund med ca 50 000 invånare räcker. I så fall är Västervik, Vimmerby och Kinda uppe i nära 60 000 invånare.

Ställ också frågan till kommunernas privata IT-företag; varför lyckas de och inte kommunala bolaget IT-Sam?

Stadsplanering är för proffs, inte politiker

Vimmerby En gång för länge sedan träffade jag en tidigare Volvo

direktör som fått uppdraget av regeringen att göra en ”vitbok” över Volvos avveckling av gamla Åkermans (grävmaskiner) i Eslöv. Precis som i andra små städer där stora företag lämnade en industrihistoria så stod byggnaderna tomma och hade påbörjat förfallet. Volvodirektören lyckades fylla området med småföretag. Därför skulle han göra en vitbok som berättade hur arbetssättet hade varit och varför det blev framgångsrikt, att användas i framtiden.

Man kan säga att det blev en plan över hur man framgångsrikt får verksamhet i övergivna industrilokaler.

Inom näringslivet vet vi hur viktigt det är med planer och att följa dem. Men hur väl kan politiker följa en plan? När jag 2013 i en skrivelse till kommunstyrelsen, som döptes till ”Vackra Vimmerby”, bad om bifall för att skapa just en plan över hur staden och dess tätorter kunde förskönas, var det givetvis med ambitionen att planen skulle fullföljas.

Förslaget togs ända till fullmäktige där det bifölls. Arkitektbyrån Tengboms fick uppdraget att ta fram en plan till en begränsad summa pengar som fastighetsägare, företag och kommunen självt skulle ha som vägledning för sin stadsplanering.

Vackra Vimmerby blev ett begrepp.

Snart låg Tengboms skisser på stadsarkitektens bord. ”Trädgårdsstaden” är den övergripande devisen och det kändes helt rätt. Jag skrev då: ”Med Trädgårdsstaden knyter vi an till Astrid Lindgrens Trädgårdar, till Astrid Lindgrens Värld, till sköna naturområden och parker som Källängsparken, Kungsparken, Pipsvängen, Gästgivarhagen och VOK-skogen.”

Hur såg då generalritningen ut? Jo, Trädgårdsstaden fokuserar initialt på infarterna till centrum som man menar är Storgatan (Folkets Park), Lundgatan (Oxgården) samt Västertull (Åbroviadukten). Här vill man skapa attraktiva miljöer.

Därefter förflyttar man sig till ingångarna mot stadskärnan.  Bland annat med flera trädalléer. Området vid gamla Sibyllakiosken föreslogs bli en öppen park med torg och soffor på sommaren och en central skridskobana på vintern. Det var förslag, inget var skrivet i sten. Men det var spännande tankar författade i en plan som de flesta tyckte var bra.

När nu området är på väg att exploateras tror jag det vore klokt att ännu en gång konsultera ”generalplanen”, kanske be Tengboms fokusera på Sibylla-området och se hur höga hus man ska bygga.

Jag håller med Bevara Vimmerbys ordförande Michael Sandström, att ett höghus på sex våningar inte passar in. Personligen ser jag hellre lägre hus, kanske max 3 våningar så man kan få en harmoni gentemot de hus som finns idag, de som byggs nu och bebyggelsen vid gymnasiet.

Men viktigast: Politiken måste se till att man har förmåga att följa en plan. Vackra Vimmerby finns. De som jobbade med planen finns också, konsultera dessa professionella stadsplanerare när nya byggnader ska placeras i stadskärnan. En bostadsexploatör ska inte ensam bestämma hur det ska se ut; det är viktigt att planen Vackra Vimmerby följs.

Vi är i den angelägna situationen att befolkningen växer, jobben växer till och nya bostäder behövs. Det är stadsplanering som kommunen nu måste ägna sig åt och att lägga lite pengar på experthjälp i just detta kommer att löna sig.

En lördagsmorgon i ambulansintaget

Vimmerby Det blir allt färre hårstrån på huvudet.

Har alltid haft tunt hår men just nu är det både tunt och glest. Jag fingrar på skulten för att känna ett är jag haft där. Det påminner mig om en händelse för precis tre år sedan. Också då hade skolorna höstlov.

Glad över att kunna hjälpa till stressade jag runt på frukosten på Karaktärshotellet denna lördagsmorgon, när Astrid Lindgrens Värld hade höstlovsöppet och hotellet var fullt av turister. Reste mig hastigt och noterade inte riktigt att jag hade en vass hylla över huvudet och det tog rejält på skalpen.

Blodet kom i en aldrig sinande ström över panna och glasögon för att till slut droppa ned från nästippen. Jag påmindes om att jag medicinerade med blodförtunnande från en tidigare skada på halspulsådern. Ni som fått jack i huvudet någon gång vet hur mycket det blöder.

Lördag morgon kl. 06.30 borde jag vetat att vårdcentralen i Vimmerby inte har öppet. Ändå bad jag en kollega att bli skjutsad dit. Av gammal vana förmodligen. När jag ringde på akutknappen var skjortkragen rejält blodig och jag fick vrida ur hushållspapperet jag höll mot skalpen. Nej, ingen skulle öppna här.

En bil körde upp jämsides. En kvinna frågade vad som hänt.

Det visade sig vara en kvinna i ambulanspersonalen som skulle gå på sitt skift. Jag fick följa med och medan jag satt på en stol mitt i garageöppningen, spanande ut över ett morgontrött och helgledigt Vimmerby väckte hon jourhavande, ringde SOS, tog personnummer och jag förstod snart; det här är Vimmerbys akutvård numera.

Hur många kommuninvånare och turister har suttit här? Undrat om det ska bli ambulans till Västervik eller om det ska självläka…

Handskar på, rakhyvel och förbandslåda fram. Grabben som haft jouren över natten ordnade snabbt så det två centimeter breda jacket i huvudet desinficerades, tvättades och tejpades. Nej, jag behövde inte åka till Västervik. Det hade tagit grunt, inget djupt sår.

Det slår mig hur viktigt det är att det över huvud taget finns någonstans att åka med en skada även en tidig lördagsmorgon. Att det inte är helt stängt i en kommun med 15 000 invånare och 500 000 turister.

Och hur viktig människan är; den nyfikna och alerta ambulanskvinnan som såg att något var på tok (hon kunde ju bara parkerat och med stirrande blick i en mobiltelefon helt ignorerat situationen, inte en helt ovanlig bild idag…), den flinke, unge ambulansmannen som med stort självförtroende tyckte han kunde fixa det här själv. Och hur trevligt och positivt bemötande påverkar allmäntillståndet. Mitt behov av vård blev en positiv upplevelse denna lördagsmorgon.

Där, i garageöppningen på ambulansen, upplevde jag de sista spillrorna av Vimmerbys akutsjukvård, den som inte minst denna tidnings dåvarande chefredaktör och ledarskribent Ingmar Karlsson kämpade hårt för att behålla.

Mitt i bedrövelsen var det en positiv upplevelse, tack vare egenskaperna hos två människor.

I urbaniseringens spår drar staten ned välfärden i små kommuner som Vimmerby, samtidigt som landsting och kommun kämpar med att få skattepengarna att räcka till alla; allt färre anställda ska göra allt mer.

Samtidigt består vår välfärd inte bara av teknikaliteter, utan till slut är det gott humör, kreativt handlag, positiv attityd och att försöka göra det bästa trots förutsättningarna som avgör upplevelsen av en välfärdsprodukt som sjukvård och omsorg.

Om man ska betala för kunnande och kompetens i välfärden, borde också ”engagemang” värderas lika högt när lönen ska diskuteras med medarbetarna.

Den enskilda människans engagemang var det som behandlade mig där i ambulansens garageöppning denna lördagsmorgon.

En viktig del av den svenska välfärden som vi alla vant oss vid och i grund och botten tycker är bra. Sedan kan allt över tid göras bättre.

Men just denna lördag var det fullt tillräckligt.

 

 

Micael Glennfalk, Vimmerby, journalist, prisad entreprenör och idéskapare, f.d. kommunalråd (m) och numera företagare i besöksnäringen reflekterar över aktuella samhällsfrågor utifrån sitt perspektiv.