I inledningen till rapporten "40% mindre växthusgasutsläpp från konsumtionen här och nu" från Mistra/KTH, står att "stora förändringar behöver ske snabbt, inom 10 år, för att vi inte ska få en klimatförändring som blir alltför svår att hantera". Rapporten visar hur privatpersoner kan minska sina personliga utsläpp av växthusgaser till nästan hälften, nu idag, utan att det kostar något. "Det är bara att flytta handen i hyllan", säger en av rapportens författare, klimatforskaren Annika Karlsson Kanyama.
Det finns de som redan tagit sig an uppgiften och påbörjat sin personliga klimatomställning. Vi har träffat några av dem, och alla är eniga om att livet faktiskt förbättrats efter att klimatomställningen inletts.
För tretton år sedan bodde Rene Verschoor i Holland och arbetade som finanschef inom Shell-koncernen.
– Oljebolaget, ja, säger han och ler.
– Ungefär den värsta miljöboven man kan tänka sig. Men det kändes inte så. Min karriär gick lysande och jag flög mycket i jobbet, över hela världen.
Renes fru Riquette nickar instämmande:
– Vi jobbade mycket och tjänade mycket pengar. Åkte överallt, många bilkilometer och massor av flygtimmar. Men livet var tråkigt. Vi kände ett konstant tryck från samhället att man skulle göra si och så. Rensade ogräs för grannarnas skull och shoppade dyra designmöbler på helgerna.
– Ja, det var inte tillfredsställande, säger Rene.
– Jobbet var inte viktigt heller. Känslan var "jag sitter, räknar, reser, men varför?". Shell kände förstås till klimatproblemet redan då, men vi gjorde ingenting åt det.
Thobias Borum i Locknevi ser tillbaka på sin tid innan omställningen med liknande förundran.
– För fem år sedan levde jag ganska motsatt till vad jag gör nu. Jag åt kött med pasta eller potatis som standardmat varje dag. Shoppade kläder i olika butiker och åkte på semester med flyg vartannat år. Second hand förknippade jag med gamla leksaker och fula kläder.
Men så hände något. Thobias träffade sin sambo som visade honom en helt ny världsåskådning och paret Verschoor bytte land.
– Efter lite funderingar föll valet på Sverige och så småningom hamnade vi här utanför Frödinge, säger Riquette.
- Det liknar Holland och barnomsorgen är bra. Sen började vi fundera på vad vi skulle göra med platsen: gräset växer, ska vi köpa får? Kan vi odla också? Och tillverka våra egna möbler? Stegvis blev det mer och mer och de sista åren känns det som att vi verkligen har ställt om. Varje gång vi gör något tänker vi efter. Man måste ta ansvar.
Ansvar är ett begrepp som även Thobias Borum nämner:
– Jag insåg hur dåligt vi behandlar planeten och fick en slags ansvarskänsla. Eftersom bensinbolag och kolgruvor inte tar tag i detta så måste vi göra det själva. Jag försöker, och det är ju ganska lätt egentligen.
Olle Hollertz i Bråbo började sin resa långt tidigare:
– Redan på 70-talet försökte vi bli självförsörjande, en del av gröna vågen, berättar han.
– Nu odlar vi i stort sett alla grönsaker vi behöver, har ägg och egen mjölkko samt är självförsörjande på el genom solpaneler. Köper mycket på second hand, även kläder. Det finns alltid en medvetenhet.
Utöver Olle Hollertz självhushållning, engagerar han sig för klimatet genom sitt yrke. Som ordförande för Läkarförbundet i Kalmar län driver han klimatfrågor aktivt, ofta gällande placeringsstrategier och flygresande.
– I jobbet besöker jag årligen två städer i Europa men har inte flugit sedan 2002, jag åker tåg istället, säger han.
– När man väl har tagit steget och inte flyger så blir det en annan kvalitet på resan. Man får se Europa på ett annat sätt, annars är det ju bara upp och ner. För mig är det livskvalitetsförhöjande att inte flyga.
Thobias Borum har också slutat flyga. Dessutom har han bytt ut komjölken mot växtbaserade alternativ och dragit ner på köttätandet till någon gång i veckan. Till detta inreder han bara med begagnade möbler.
– Jag tror inte att jag kommer kunna rädda jorden själv, säger han.
– Men jag mår faktiskt mycket bättre av att leva så här, både psykiskt och fysiskt.
Även paret Verschoor trivs bättre sedan de vände upp och ner på livet för många år sedan.
– Ingen vet exakt vad som krävs för en hållbar framtid, säger Riquette.
– Men vi experimenterar, och det är därför vi aldrig har tråkigt tror jag.
