Minnesord Jag har svårt att förstå att vår kära Eva Fredriksson inte längre finns i mitt liv och i vår familj.

Hon har alltid funnits i våra barnbarns liv, från deras födelse och välkomnande hem till Norrhult till tisdagen den 27 augusti 2019, då hon i ilfart fick transport till Västervik och senare Kalmar. Hon var glad att ballongsprängningen hade lyckats och att hon skulle få komma hem efter några dagar.

Så blev det nu inte. Något hände som gjorde att hon avled. Hon har betytt mycket för oss.

Från pensioneringen från sitt arbete som sjuksköterska på Västerviks sjukhus fick hon ännu mer tid till att ägna sig åt trädgårdsarbete, läsning samt inte minst, förfärdigande av fantastiska broderade dukar till samtliga syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn.

Vilka minnen att pryda våra bord med vid högtider i familjen!

Varje vecka spelade hon boule. Hon var engagerad i hembygdföreningen i Hjorted och pensionärsföreningen, SPF, Hjortedbygden.

Det har varit roligt att följa hennes framsteg med datorn och handhavandet av sin nya smartphone.

Det var trevligt att se hur hon blommat upp efter att ha träffat sin siste livskamrat. De gjorde så många resor, gärna med bil, en bit från de stora allfartsvägarna inte bara I vårt avlånga land, utan kors och tvärs även genom våra grannländer. Hela Europakartan låg nu och väntade på dem.

Vi hade hoppats att hon skulle få ha det så här glatt och trivamt i många fler år. Hon gav oss alla så mycket omtanke och glädje.

Hoppas att någon lycklig person kan ta hand om det rosa,fina huset vid Långsjön och sköta om den vackra trädgården.

Sov gott Eva!