Internet fungerar fortfarande i Ukraina, och på så sätt kan vi hålla kontakten med våra män, säger Victoria Ballinte och kramar om dottern Angelina.
– Vi kommer alla från samma stad, säger Victoria Ballinte, en av kvinnorna. Vi bodde till och med i samma område i staden.
Med hjälp av tolken Iryna Prydatko berättar hon på ukrainska att själva staden har klarat sig förhållandevis bra från de ryska bomberna, men att regionen i övrigt är hårt utsatt för beskjutning.
– Där vi kommer ifrån är det sex mil till kriget, säger hon. Sedan vi kom hit har vi sett videofilmer på Facebook hur man bombar i närheten av där vi bodde.
Det är självklart med synnerligen blandade känslor som kvinnorna flytt hit till tryggheten på landet utanför Mörlunda, och ha lämnat män och fäder i hemlandet. Men tack vare att internet fortfarande fungerar i Ukraina kan de ändå hålla en viss kontakt.
Men man får ringa på speciella tider, säger en av kvinnorna, annars fungerar det inte. Inte heller tv fungerar eftersom tv-tornet i Kiev blev bombat. Elströmmen fungerar ibland, lite till och från.
För männen som är kvar i Ukraina, män mellan 18 och 65 år får inte lämna landet, är tiden lång, berättar Victoria Ballinte. De sitter i skyddsrummet och väntar. Alla arbetsplatser är stängda.
Totalt är det 18 personer som fått flytta in i det gröna huset, som i vanliga fall är personalbostad för de som jobbar hos Axelssons i Aby.
Det är nu några dagar sedan de kom till Sverige, efter en 200-milaresa genom Ukraina och Polen. Först 80 mil i buss och sedan 90 mil genom Polen, för att sedan kliva på färjan till Karlskrona.
– Men vi kom inte med den första kvällsfärjan, säger en av kvinnorna. Vi fick ta in på ett hotell i Gdansk och ta nästa färja morgonen efter.
I Karlskrona väntade en Hjalmarssons-buss på att ta dem de sista 20 milen.
Legolådan är populär, och inte bara hos barnen. Patrik Axelsson passar på att leka en stund med Angelina och Kiril.
Det har varit några intensiva dagar för kvinnorna och barnen, men vid det här laget har de börjat bo in sig så smått. Men med 18 personer i huset är det just inget överskott på utrymme. Utanför är det gott om plats, något som inte minst barnen gillar. Där finns det ytor att springa på. Och skulle de mot all förmodan tröttna på att springa, är det cyklar på väg...
– Vi är oändligt tacksamma för den här möjligheten, tolkar Iryna Prydatko, som bor i Målilla och jobbar på gården i Stora Aby. Men vi vill inte stanna i Sverige längre än nödvändigt, när kriget är slut vill vi tillbaka till Ukraina.