Maximilian Voigt är 16 år och bor i Mörlunda. I början av 2017 flyttade han och hans familj från Berlin i Tyskland till "lilla" Mörlunda.
– Det var en dröm som skulle uppfyllas. Mina föräldrar längtade efter att få flytta till Sverige. Vi skulle få en bättre framtid i Sverige och klimatet här är mycket bättre än i Berlin.
Han säger att alla i Berlin är stressade och att det är stor press på eleverna i skolan.
Det var Maximilians föräldrar som ville flytta till en lugn plats och de hittade sitt drömhus i Mörlunda.
– Varför det blev Mörlunda vet jag inte. Mina föräldrar hittade väl en annons på huset och därefter köpte vi det. Vi hade varit i Sverige på semester tidigare och vi tyckte om landet, säger Maximilian Voigt..
I samband med flytten blev Maximilians mamma påkörd av en bilist. Stefanie Voigt klarade sig utan några direkta skråmor men däremot fick den lilla bilen, av märket Opel corsa swift lite stryk. Smällen tog strax bakom framskärmen på förarsidan.
– Min morfar Lutz Peter tyckte att det var synd att skrota bilen. Han skojade med mamma om att vi skulle behålla bilen och plantera blommor i den i stället för att köra den till skroten. Mamma tyckte att det var en bra idé och hon har döpt bilen till Liesbeth, vilket också står på registreringsskylten, säger Maximilian.
För att kunna plantera blommor i bilen, har taket kapats bort strax bakom förar- och passagerardörrarna. Baksätet och bakluckan har demonterats och bakluckan har ersatts av en bräda för att inte jorden ska ramla ut. När bilens yttre var fixat, fylldes den med jord och skapandet av en gigantisk blomkruka började.
I den öppna delen längst bak finns biotoper i form av tomatplantor, murgröna, rosor, pelargoner och squash. I kupén återfinns en miljö av små prydnadshus och en vit stenlagd yta där lavendel, taklök och fetbladsväxter frodas.
Maximilian Voigt berättar att det är många som saktar in när de kör förbi huset.
– Det är väldigt många som åker förbi en gång och sedan vänder de för att titta en gång till. Det är ganska många som fotograferar bilen och titt som tätt har vi folk inne i trädgården. Men vi börjar vänja oss nu, säger Maximilian Voigt och skrattar.
