Stolta arbetare, tillsammans med Mats morfar Paul Eklund, sittande tvåa fv, samlade utanför fabriken för fotografering. Företaget ryms i samma lokaler än idag, där Mats Larsson är ägare i fjärde generationen.
Genom de spröjsade fönstren på den lilla snickerifabriken ser man Mats Larsson vid putsmaskinen. I övrigt är det lugnt och stilla i lokalen.
En gång i tiden, för rätt många år sedan nu, hade företaget 13 anställda. Mats plockar fram ett svartvitt fotografi, lite tummat i ena hörnet. Det föreställer ett stolt gäng arbetare, anställda av Mats morfar Paul Eklund, som också är med på fotografiet.
– Det var min morfars mamma Emma Eklund som startade fabriken 1926. Det var inte vanligt på den tiden att en kvinna drev företag och varför det blev just ett möbelsnickeri har jag funderat mycket på.
Emmas make Oscar var möbelsnickare. Kanske döljer sig svaret där. Han dör dock tidigt i blindtarmsinflammation och lämnar Emma ensam med nio barn. Åtta pojkar och en flicka. Det gör historien om den unga, driftiga företagskvinnan från Mörlunda socken ännu starkare.
Företaget har gått i arv från Emma, via Mats morfar och hans syskon, vidare via Mats mamma Anita och pappa Göran till att han själv gav upp livet i Stockholm, flyttade hem 2003 och tog över firman på egen hand två år senare.
– Jag sommarjobbade här tidigt, när mina föräldrar drev snickeriet ihop med mammas kusiner, berättar Mats. Det är häftigt att tänka på att det snart är 100-årsjubileum.
Nu är han ensam anställd på Larssons Möbler, som företaget heter. Maskiner gör nu mycket av det jobb som de stolta arbetarna på fotografiet gjorde för hand.
Idag är Mats Larsson ensam anställd i företaget Larssons Möbler. Firman startades av hans morfars mor Emma Eklund 1926. "Det är häftigt att tänka på att det snart är 100-årsjubileum", säger han.
Ett tag dominerade möbler till offentliga miljöer. Det är dock ett medvetet val att låta det avta alltmer för att ge plats åt mer exklusiva möbler, som till viss del säljs via inredningskedjor han tecknat avtal med.
– Det är inte fullt lika pris- och konjunkturkänsligt som att tillverka möbler till offentliga miljöer, förklarar han.
Mats Larssons största kund är Kaptensgården i Skåne, som tillverkar kök som visas i miljöer på ett 300 år gammalt gods. Visningsmiljöerna möbleras med möbler från Mörlunda. Idag utgör beställningarna därifrån cirka 40 procent.
– Innan de bestämde sig var de här och tittade. Det är lite roligt hur de imponerades av att fabriken drivs i samma lokaler och att mycket ser ut som det gjorde förr. Jag tänker inte på det, när man går här hela dagarna, men för dem tycktes det viktigt och att möblerna inte tillverkas på löpande band, säger Mats Larsson, som de två senaste vintrarna även möblerat tio tolvmannastugor i Sälen.
Och det tycks inte stanna där, utan nästa år har kunden aviserat att det ska byggas fler stugor och 60 lägenheter.
– Jag hoppas förstås få möblera även dem, säger Mats som ser en stor potential att kunna växa där.
"Träteknisk som jag gick finns ju inte längre, utan de som utbildar sig i dag är vana vid datoriserade maskiner", säger Mats Larsson.
Vad är svårigheten med att vara enmansföretagare?
– Alla toppar och dalar. Det är så uppdrivet tempo, där möblerna ska fram snabbt, helst "igår". Särskilt när man kommer till samarbetet med inredningsfirmorna, för de har ju redan sålt möblerna och kunden vill ha det fort.
– Så kan det dö lika fort under perioder. Det är väldigt svårt att få ett jämnt flöde.
Att anställa är inget alternativ?
– Jag har funderat på det, men då måste jag hitta någon som kan yrket. Jag skulle aldrig hinna lära upp någon. Träteknisk som jag gick finns ju inte längre, utan de som utbildar sig i dag är vana vid datoriserade maskiner. Skulle de komma in här, finns risken de tror sig hamnat på hembygdsgården, säger han och skrattar.