Enn Johari har varit med i kampen för tågen både länge och väl. Han kan berätta om den stora glädjen när Krösatågen åter började göra uppehåll i Mörlunda för av - och påstigning.
– Krösatågen återstartades på Bockabanan mellan Nässjö och Oskarshamn 2011, berättar han. En ny station byggdes i Mörlunda och det blev en hel del förvirring, när tågen körde förbi det nybyggda huset utan att stanna.
Det dröjde något år, efter starka påtryckningar på KLT, innan man fick igenom ett tågstopp i december året därpå.
– Det firades med fest på perrongen och alla var glada, säger Enn Johari. Men glädjen blev inte långvarig. Tidtabellen ändrades till det sämre och resandet minskades. Och i december 2014 försvann möjligheten att åka tåg från Mörlunda.
– Sedan dess har en död hand vilat över kommunikationerna här, säger Enn Johari. Visserligen har bussarna som drogs in under helgerna återinsatts, men tågen visslar förbi. I stort sett tomma.
Hans engagemang för tågfrågorna i Mörlunda bottnar i ett eget intresse för att åka tåg. Och för andras möjligheter.
– Själv har jag åkt mycket tåg, säger han, men jag minns också hur smidigt det gick att ta sig till Kalmar och vidare till Karlskrona förr i tiden. Det var en resa vi gjorde ganska många gånger med skolorkestern.
Sedan blir inte irritationen i bygden mindre av att 16 tåg blåser förbi Mörlunda varje dag. Åtta åt varje håll. Men inget av dem stannar.
– Ska man till exempel åka till sjukhuset i Kalmar och har en tid där vid 12:00. Då får man ta bussen till Hultsfred 8:20 från Mörlunda. Två mil åt fel håll. Byta där till tåg efter att ha väntat i över en timma. Då kan man vara framme i Kalmar 11:38, säger han efter att ha konsulterat reseplaneraren på nätet.
– Då blir restiden tre timmar och 18 minuter, säger Enn Johari.
Speciellt med tanke på att det är samma sak på hemvägen. Och då passerar tåget ändå förbi Mörlunda. Det lilla röda stationshuset fladdrar förbi utanför fönstret.
Snacket om att det ska bli bättre förbindelser om fyra år när mötesspåret i Rockneby är klart, lägger han inte så mycket tilltro till.
– Det har hetat att det dröjer fyra år till i säkert 20 år vid det här laget, säger Enn Johari. Fyra år är på något vis en magisk tidpunkt. Tillräckligt länge för att folk ska hinna glömma, men tillräckligt nära för att hålla hoppet vid liv.