Det är lätt att tänka tanken att det ska bli skönt att gå i pension – när man är en bit ifrån avgörandet.
– När man väl står där och tanken blir verklighet då är det inte så enkelt. Det är en massa blandade känslor, säger Annika Svensén, som började som frisör i Mörlunda 1977.
– Det är ett väldigt socialt yrke, man träffar sina kunder regelbundet år efter år och man blir anförtrodd saker, så man blir som en familj, tillägger hon.
Men nu är hon inne på upploppet. Vid årsskiftet lämnar Annika Svensén över salongen och verksamheten till Rebecka Jälmestedt från Mörlunda.
–Det var så bra läge, mycket som talade för att jag skulle lämna just nu, säger Annika, som egentligen inte tänkt sluta redan vid 64 år, (fyller i februari) om hon ska vara ärlig. Jag har alltid tänkt kämpa för att rörelsen ska leva vidare. Det känns jätteviktigt för en liten ort och för människorna. Och nu föll allt på plats med att Rebecka skulle börja jobba efter sin mammaledighet. Många vill ju jobba på större orter och på större salonger, så jag är jättetacksam över att det blev som det blev.
Vi vänder blicken tillbaka till 1972, Annika Svensén gick i nian och fick jobb helger och lov på en salong i Hultsfred.
– Ägaren Margareta inspirerande mig till att börja som lärling hos henne och fyra år senare avlade jag gesällbrevet. Inte en enda dag har jag ångrat mitt yrkesval.
Drivkraften var hela tiden att ha en egen salong och i juni 1977 var hon framme vid sitt mål. Sedan dess har hon sett trender komma och gå.
– När jag sett något nytt på tv eller i en storstad har jag tänkt att "det där gör jag om ett år", säger Annika och skrattar. Det tar lite tid innan det kommer till landsbygden, där är man lite försiktigare.
Att vara försiktig är dock inget för Rebecka Jälmestedt, hon väljer att satsa fullt ut och starta eget som 27-åring.
– Som småbarnsförälder lockar det att jobba på hemmaplan, tidigare har jag pendlat till Oskarshamn, och det ska bli både roligt och spännande att driva eget företag.
Hur har tankarna gått kring att bli egenföretagare?
– Visst har jag funderat en del, men det kändes ganska självklart att ta över. Det är ju den enda salongen på orten och den behövs. Det vore väldigt synd om den lades ner.
Så du räds inte utmaningen?
–Nej, det är ju ett väl inarbetat företag och underlaget finns. Jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte testat.