Birgit Jonsson i Mörlunda har en stor släkt och den är henne mycket kär. För många, många år sedan utvandrade en del av den från familjegården Stensjögam, Sinnerstad till delstaten Alberta i Kanada. På den tiden, i början av 1900-talet, var det en strapatsrik resa och man visste aldrig när eller om man skulle få återse dem man lämnat efter sig hemma i Sverige. För Birgits släkt har det gått bra att hålla kontakten. Man har samlats många gånger för att inte glömma, för att friska upp kontakterna och lära känna de nya generationerna. Resandet har ju blivit så mycket lättare de senaste decennierna, även om det är en dryg flygresa mellan Sverige och Kanada. Därför kändes det viktigt för Birgit att hon skulle kunna samla så många familjemedlemmar som möjligt i Församlingsgården i Mörlunda för att träffas och för att fira en födelsedag.
– Vår kanadensiska släkting Beverly fyller år och hon kommer hit tillsammans med sin dotter, Vernell, berättar Birgit.
För att lyckas samla så många som möjligt omkring Beverly, gick budet från person till person i släkten.
– Alla hjälpte till att sprida inbjudan. Nästan som en löpeld. Från en person till en annan, skrattar Birgit.
Det syns att hon är både lycklig och rörd över det gensvar hon har mött. Här finns de äldre som minns gamla tider, släktingar som inte längre finns och som har mycket att prata med varandra om. Här finns de unga, som kramas och beundras. Vid ett bord sitter Fredrik Jonsson från Hultsfred med sin familj. Han är barnbarn till Birgit. De tre små döttrarna Selma, som nog är den allra yngsta, Lea och Ellie och deras mamma Jenny var fyllda av förväntan. Det var inte första gången de deltog i en familjeträff, även om det ibland blir långt mellan dem.
Mitt i den sommarbrokiga skaran finns Beverly. Hennes far Sven Nilsson utvandrade till Kanada. I hela sitt liv har hon känt en stor samhörighet med den svenska släkten och hon är riktigt duktig på att tala och förstå svenska. Familjen i Kanada har fört flera svenska traditioner vidare. Bland annat julafton med lutfisk. När Vernell hör ordet skakar hon på huvudet och rynkar på näsan. – Inte för mig, säger hon med ett varmt skratt.
I Kanada blev de svenska invandrarna uppskattade för sin flit och arbetsvilja. De flesta var jordbrukare som kom från små förhållanden. På andra sidan Atlanten kunde skapa nya hembygga upp en bättre tillvaro för sina familjer.
