Sådana här ramar utgör innandömet i kuporna. Där placerar bina sin honung.
Niklas Strömberg är inne på sitt femte år som biodlare och nu är det dags att ta nästa steg tycker han. Så just nu är han i full gång med att bygga ett slungrum, där honungen ska tas om hand. Det gamla rummet är urvuxet i och med den planerade satsningen.
– Jag planerar att det ska bli över 500 kilo i år och då behöver man ha ett företag. I ett läge när många biodlare lägger av, för att de har svårt att sälja sin honung väljer jag att expandera i stället, säger Niklas Strömberg från Mörlunda.
Dagens fyra bikupor hemma på gården ska bli 15 i sommar. Och 30 nästa sommar, enligt planen.
– Det måste ju vända snart, efterfrågan på svensk honung måste komma igång igen, säger Niklas Strömberg.
Men än så länge ser han honungen mer som en biprodukt, bokstavligt talat. I stället är det vaxet, pollen och propolis som är det primära i nuläget.
– Propolis är binas eget lim, säger Niklas Strömberg, det används till många olika hälsoprodukter. Det är ganska svårt att skörda. Men jag har lärt mig det nu i vinter.
När det blir kallt samlas bina i kluster, för att hjälpa varandra att hålla värmen. "Drottningen finns någonstans i mitten långt ner i kupan" berättar Niklas Strömberg.
Paradoxalt är att han fortfarande är lite rädd för bin, det erkänner han utan omsvep.
– Så jag använder alltid skyddskläder när jag handskas med dem, säger Niklas Strömberg. Och ändå har jag bara Mörlundabin, som är erkänt snälla av sig.
Han berättar att Mörlundabin är en lokalt utvecklad stam, ortens biodlarförening har jobbat i många år för att utveckla egna drottningar som gör att samhällena blir lugna och snälla.