Inga-May och Sven Petersson tänker lite nu och då på sin egen ålderdom och funderar på vilken hjälp de själva skulle vilja ha, när de inte längre orkar gå till affären för att handla.
- Jo, det är nog så, säger Inga-May, att man hoppas att servicen ska finnas kvar när vi behöver den.
Servicen det handlar om är hemkörning av varor från butik, till äldre människor som inte längre klarar av att ta sig till affären.
Något som sex trogna PRO-medlemmar hittat som sin stora uppgift. Vecka efter vecka, år efter år finns förutom Lennart Landström samt Inga-May och Sven Pettersson även Karin Berglund, Siv Ekman och Irma Fransson där för sina medmänniskor. Till stor glädje förstås.
- Tacksamheten man känner och glädjen man får tillbaka gör att man orkar, säger Inga-May Petersson.
Varje onsdagseftermiddag, mellan kockan två och fyra, ringer telefonen tätt hos antingen Inga-May eller hos Karin.
- Folk visar en enorm tacksamhet. De är alltid så gulliga, inte alls petiga och besvärliga. Utan jag måste säga att det är ett fint samarbete mellan kund och vårt PRO-gäng.

Antalet intresserade stiger undan för undan. Numera är man uppe i ett 30-tal personer som vill ha varor hemkörda, en uppgift som Lennart Landström ansvarar för.
Det är i stort sett samma människor som vill ha hjälp. Människor som kommit att bli riktigt välkända för gruppen. Man känner deras önskemål, vet hur mogna bananerna ska vara och hur tjocka skivor skinkan ska skäras i.
- Är det en vecka som en trogen person inte hör av sig med sin lista, är det klart man blir orolig och ringer upp för att försäkra sig om att det inte hänt något, säger Inga-May under tiden hon väntar på en burk potatissallad vid charkdisken.
Servicen fanns egentligen en gång tidigare, men låg nere en stund, till dess att hemtjänsten sa nej till att hjälpa gamla att storhandla.
Det var då idén föddes på allvar. Initiativtagare var Karin Berglund och May Fredriksson, som båda har flera års tjänstgöring inom äldreomsorgen bakom sig.
- Vi har ju en hel del gamla medlemmar, som vi kände att vi inte ville svika, säger Inga-May, samtidigt som hon i nästa andetag förklarar att servicen är helt opolitisk.
Åldern går så att säga före partifärg.
- SPF-medlemmar är självfallet precis lika välkomna att nyttja servicen och vi har precis lika många centerpartister som socialdemokrater.

Servicen är populär och obeskrivligt uppskattad. Det vittnar inte minst alla handlarlistor om.
Just den här gången har 28 personer ringt in sina önskemål och torsdag morgon är lika med inköp. Det har blivit dags för Inga-May och hennes make Sven att gå gång upp och gång ner på Domus.
De har liksom turordningen i huvudet numera. Vara efter vara prickas av innan det på nytt är dags att köa.
- Vi tar några kunder åt gången, det gör arbetet mer rationellt, säger Sven samtidigt som han lägger i den sista varan på lappen, en påse godis.
- Det var sex klara på första omgången, då är det bara 22 kvar, säger han och tittar på klockan.
Strax efter tio, konstaterar han och samtidigt anländer Lennart Landström för att börja sitt arbete med att köra ut alla matkassar.
"Frysta varor i frysen och här kommer färska brödet", säger han för att i nästa andetag ursäkta sig över att han pratar för sig själv.
- Jag brukar göra det förstår du, för att hålla reda på allt, tillägger han och formar munnen till ett leende.

Listorna är sammanställda, avprickade och första omgångens kassar just placerade i bilens bagage.
Rune Sköld är först i tur. Högst upp i hyreshuset bor han. Det blir många trappor på en dag och Lennart får sin motion med råge.
Det är en tacksam herre som möter i dörren.
- För mig är den här servicen oerhört viktig, säger han. Jag nyttjar den varje vecka. Skulle inte klara mig utan den. Av samma åsikt är Margaretha Petersson bara ett stenkast därifrån.
- Jag har svårt att ta mig till affären, behöver både min rullstol och hjälp, säger hon tacksamt och tar emot veckans matkasse av Lennart.

Kvar i affären står fortfarande Inga-May och Sven. De har börjat på sin fjärde kundvagn, med en ny knippe lappar i handen.
- Det svåra är att handla till sig själv, brukar inte gärna gå till affären samma dag, säger Inga-May. Har ofta kommit på mig själv med att tänka "det har jag ju köpt" och så visar det sig att det inte alls var till mig.
Visst är det slitsamt, att varje vecka serva så många människor med mat. Gruppen som jobbar ideellt är dessutom näpen, och det ökar förstås kraven på samtliga inblandade.
- Men glädjen, påminner Inga-May, det är glädjen man får tillbaka som gör att man orkar.
- Vi blir ständigt påminda om hur värdefullt arbetet är. Det är en trygghet för de gamla att veta att servicen finns.