Kenneth Axelsson tillhör den lilla skaran.
Det är bara andra gången han besöker Aromabaren i Hultsfred och visst såg han tavlan, erkänner han.
- Inte trodde jag att den användes fortfarande, att det var så fiffigt här, säger han och vänder på huvudet som för att försäkra sig om att den verkligen ser användbar ut.
- Jag kan inte ens komma på när jag såg en sådan sist, tillägger han.

Själva beställningstavlan var också avgörande när makarna Marie-Louise och Joakim Jutegård fattade sitt beslut, att bli nya ägare till Aromabaren. Tavlan blev ett stort plus i vågskålen, när fördelarna vägdes mot nackdelarna.
Med ett färskt besked om uppsägning var det läge att göra något annat med livet för Joakim som tidigare jobbade som kock på Metropol.
Marie-Louise hade dessutom precis avslutat sin kockutbildning, när restaurangen skulle säljas. Snacka om timing.

En blå kula för wienerkorv, en röd för kroppkakor. När knappen trycks in av kunden rullar kulorna ner, lägger sig på rad och bekräftar beställningen på baksidan av väggen.
- Ett fantastiskt system, kan inte vara bättre. Vi kommer aldrig att göra oss av med den, inte så länge tavlan går att laga.
Det är inte bara så att den är kult, den fyller verkligen en viktig funktion också. Tavlan förenklar arbetssituationen och gör det möjligt att driva runt verksamheten på bara Joakim och Marie-Louise.

Nu fyller ju menytavlan verkligen en funktion också, men annars är det också Marie-Louise och Joakims mål - att bevara det gamla. Det är ursprungsidéerna som ligger dem varmast om hjärtat och därför har de heller inte ändrat så särskilt mycket på Aromabaren, med drygt 40 år på nacken. Gamla trogna stamgäster känner mycket väl igen sig och det är också därför de återkommer vecka efter vecka har Marie-Louise och Joakim förstått.
Husmanskosten är annars det som efterfrågas mest. Visst, det smög sig in en katt bland hermelinerna när Jutegård lade till kebab bland dagens rätt, lövbit och hamburgare. Men det har inte slagit, inte ännu.
- Min favorit är raggor, det äter jag här varannan vecka, säger taxichauffören Lasse Wigertsson från Mörlunda.
Han har varit restaurangen trogen i fem-sex år vid det här laget, främst för matens skull förstås. Men också för den smidiga parkeringen.
- Många är ganska inrutade i sin meny, säger Marie-Louise. Man vet direkt vilken knapp de kommer att trycka på.
- Men de kan lika gärna slå en med häpnad, tillägger Joakim och lägger upp tre nya kroppkakor på en tallrik.

Det är inte så alldeles enkelt att beräkna hur mycket mat som går åt. Och inte är det lättare att förutse vilken som är dagens favorit.
En dag som denna är svaret dock givet - kroppkakor. Från första matlagningen på morgonen summeras 60-talet portioner, som körts ut till hungriga arbetare på åtta olika företag. Ungefär lika många portioner uppskattas det bli under lunchrusningen.
- Första gången vi hade kroppkakor missbedömde vi precis, vi fick dammsuga hela Hultsfred på kroppkakor, "plundra" var enda affär, säger Marie-Louise och skrattar till vid minnet.

Samma hysteri var det för några veckor sedan, under strömavbrottet.
- Måndagen gick det åt 180 portioner, sedan bara skramlade det i alla tomma kastruller. Vi hade nog bara tre matalternativ kvar när vi stängde igen. Nästan allt var rensat.
Telefonen ringer. Av samtalet förstår man att det är ännu en beställning.
- Med smör till, undrar Marie-Louise och avslöjar med ens att det blir en kroppkakor till.
Joakims egen favorit är annars lever med potatis.
- Våra matgäster vill ha potatis till det mesta. Kokta pära går alltid hem.