Stig Martinsson vet att leva livet

- Jag har alltid upplevt mig själv som social, säger Stig Martinsson. Jag har ju mitt yrkesverksamma liv inom livsmedelsbranschen. Bland annat var jag föreståndare för Linnérs Livsmedel, som låg där Gallerian är nu, innan jag köpte butik i Ekeberg 1972. Så jag är van att träffa människor, många olika sorters människor.

Vi fick ta oss en ordentlig titt i almanackan och planera väl när jag skulle hälsa på hemma hos Stig Martinsson. Hans dagar är fulltecknade av än det ena, än det andra.
- Det håller humöret uppe, att hela tiden träffa människor. Det skulle snabbt kännas instängt och ensamt i lägenheten annars.
Är han inte på kurs hos Lars Rundgren och läser om de ovanliga, lär han sig kanske dekorera med blommor. Eller så är han på gymnastik, umgås med goda vänner i Rallarstugan, möter andra kulturer på Träffpunkt Stationen, sjunger, äter soppa i församlingshemmet...

Som sagt, programmet är fulltecknat. Ändå är bara en bråkdel nämnt, av det som engagerar Stig om dagarna.
- Sopplunchen är bra, dit försöker jag gå varje vecka, säger han berömmande. Är min dotter Lena ledig, försöker hon också följa med. Man får många goda bekanta där, människor som återkommer vecka efter vecka. Man lär liksom känna varandra.
Annars är han inte mycket för att rangordna alla aktiviteter det finns att välja mellan.
- Var och en har sin tjusning.
Stig Martinsson njuter av livet. Han mår gott av att vara engagerad och sysselsatt.
Med sin personlighet och sitt glada humör sprider han dessutom glädje till andra människor han träffar på alla olika aktiviteter.

Det ser man på människor som möter honom. De vill liksom att Stig ska komma med sin eldrivna rullstol och så här på vintern, med en grön-rutig filt kring benen. Utan honom blir det tomt.
- Jag kan egentligen inte förstå att det inte är ännu fler som tar chansen att gå på alla roliga och bra aktiviteter som finns.
- Det finns ju absolut någonting för alla. Så mycket som det finns att välja mellan.

Stig Martinsson plockar fram det programblad som frivilligsamordnarna ger ut. På sju orter i kommunen bedrivs träffpunkter och det är ett minst sagt digert program som bjuds.
- Jag hade mått mycket sämre om jag inte haft så mycket att göra.
- Eller jag hade nog inte ens levt, om jag ska vara ärlig, säger han eftertänksamt.
Stig Martinsson har haft 13 hjärtinfarkter. Av dem två-tre rätt stora.
- Jag fick min första redan vid 51 års ålder, säger Stig. Sedan kom de på löpande band. Vid 56 års ålder opererades jag för andra gången. Men den misslyckades, så jag kom aldrig i jobb efter det.
Kanske är det just därför som alla aktiviteter är så betydelsefulla för Stig Martinsson. Han vet att leva livet.
- Bara sitta hemma, det är definitivt inget för mig.