34-årige Ulf Karmteg vet precis vad som väntar när klockan börjar närma sig nio. Egentligen är det nästan en timme kvar tills han ska gå sin postrunda, men han står redan och trampar i kapprummet. Ivrig att få komma i väg.
Jag får det berättat för mig att han är lite extra spänd i dag. Med ett så stort intresse för tidningar, är det självfallet något extra att veta att han själv, i egen hög person, är den som kommer att omnämnas i bladet i morgon.
- Tidningsbudet kommer tidigt, säger Ulf. Han har en vit jacka. Varför har han en vit jacka för?

Blir postmannen
Den frågan är förstås inte så alldeles enkel att svara på. Men Ulf nöjer sig med mitt svar, att tidningsbudet kanske tycker att vitt är snyggt på jackor. Det var det enda svar jag kunde komma på i brådrasket.
Ulf har fått både en mössa och väska av posten. Och Ulf blir mycket riktigt postmannen med många i Hultsfred när han får på sig sin "jobbaruniform". Utan väskan och mössan skulle det vara en personlig katastrof. Jobbet blir på det här sättet mer på riktigt.
- Jag vet att det var folk som reagerade i början, som ifrågasatte varför vi tvunget skulle "spöka ut honom" så, säger Ulfs kontaktperson på Dagcenter, Marie Svensson. Men för honom är väskan och mössan oerhört viktiga.

Skapade en tjänst
Ulf Karmteg kan inte läsa. Färgade mappar, där var och en av skolorna har sin egen färg, och en bild på en stor hund hjälper honom att utföra sitt uppdrag.
Så fort brevkorgen innehåller mappar med en hund på, vet Ulf att det är fritt fram att plocka med sig dem. Allt annat låter han vara, precis som han lärt sig.
Just i dag ska han till Stålhagsskolan, Albäckskolan och Granitskolan för att hämta och lämna post, som annars skulle skickats med internpost mellan skolorna. Andra dagar går han till kommunhuset och Berguven.
- Ulf är i stort behov av daglig motion, säger Marie Svensson. Hans intresse för post och tidningar, födde idén.
Så Dagcenter skapade helt enkelt en tjänst för Ulf, en tjänst som brevbärare. Där hans stora intresse får kombineras med den rörelse och aktivitet han så väl behöver.
- Han gör ett jättebra jobb. Det klickar aldrig.

Ser glad ut
Än så länge har vi suttit i Databodens lokaler och pratat. Bland skruvar och muttrar som ska paketeras vad det lider.
- Ulf älskar att få uppdrag som blir till riktiga jobb, säger Marie Svensson. Han är inte mycket för att bara sitta inne. Och datajobb gillar han inte alls.
Klockan är slagen och den långa promenaden tar sin början. Plikttroget och med största entusiasm styr Ulf stegen mot Stålhagsskolan.
- Hej, på dig Ulf hälsar en man på gågatan och jag får snabbt berättat för mig att det var Esse, (Esse Svärd red.anmärkning). Honom känner jag, säger Ulf och höjer handen till en vinkning.
Men någon pratstund blir det inte. Det är en av de uppsatta reglerna, att Ulf inte ska stanna och prata med alla. Det gör inte brevbärare. För hur skulle det gå med posten då? Och med den förklaringen i minnet sköter Ulf sitt uppdrag med bravur.

Traskar på
Det finns en mapp med post att hämta, både på Stålhagsskolan och på Albäckskolan.
- Du ringer klockan åtta som vanligt, frågar Ulf rektor Gert Stodell och jag får förklarat för mig att Gert är Ulfs "väckarklocka" om helgerna.
- Självklart, hälsar Gert som också bjuder på förmiddagsfika på lördagen.
Med det svaret är Ulf redan på väg ut genom dörren. Samma väg som han kom för bara några sekunder sedan. Snabbt ska det gå, för att ingen ska behöva vänta på sin post.
- På fredag är det långfredagen, säger Ulf i backen upp till vattentornet. Han går med lite osäkra steg, rädd för att halka på isfläckarna som bildats av smältvattnet.
- Då ska jag äta påskmat och dricka "julpåskmust". Och måla ägg och äta sill. Sedan kan jag sova länge på måndag, för då ska jag inte till jobbet, tillägger Ulf lagom när vi kan pusta ut efter den branta backen.

Våren på väg
Ulf vet sin runda, varje gång går han precis samma promenad. Inte alltid närmaste vägen, konstaterar jag samtidigt som Ulf börjar prata om våren.
- Snön smälter. På sommaren kommer bina och humlorna. De bränns. Varför bränns humlorna?
Jag är inte alldeles säker på att Ulf förstår mitt svar, att det är ett slags försvar för att humlan inte ska komma till skada, men nöjd blir han.
- I dag ska jag äta baconlimpa med kokta grönsaker. Det sa de på bandet, säger han plötsligt och jag gissar att det är taltidningen han menar.

Trevlig bekantskap
Jag har ofta sett Ulf på gågatan, iklädd sin postmössa och med postväskan hängande över axeln. Men tidigare hade jag inte klart för mig att väskan och mössan fyllde en viktig funktion för hans jobb.
- I eftermiddag ska jag åka till Kristineberg och rida. Jag ska ha Ariel i dag, hon kan vara lite busig ibland, men det klarar jag, säger Ulf som ett hej då när jag lämnar hans vardag.