Det är julstämning på förbundets kansli vid nationalarenan i Solna.

En julgran möter i entrén, vita stjärnor lyser i fönstren, tomten står där med sin lykta och på ett bord ligger en kartong med lussekatter. Det är vår omgivning när förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand, som värvade Janne Andersson från IFK Norrköping till Sverige på Biltemas parkering i Katrineholm i slutet av mars 2016, dyker upp i lunchrummet.

– Janne har blivit min personliga jultomte, säger Håkan och ler.

Janne stannar upp i ord och tanke.

– Han har lyckats uppfylla allt på min egen önskelista under sin tid här, fortsätter Håkan.

Norrköpings egen guldmakare från 2015 och A-landslagets mästerskapsfixare skrattar gott. Han är egentligen hela Fotbollssveriges lyckliga tomte, som lyckats fylla den blågula framgångssäcken med VM-kvartsfinal i Ryssland 2018, avancemang i Nations League,  EM-slutspel 2020 och dessutom som flitig gäst i våra tv-soffor. Det har hänt svindlande mycket under de tre och ett halvt åren i blågul tjänst.

– Det känns fortfarande konstigt, säger Janne.

Vad?

– Att jag är förbundskapten... Jag kan inte riktigt ta in det, men det är ju så. Jag har världens finaste jobb. Skulle du någon gång få frågan, så säg ja direkt, säger Janne och skrattar.

På tal om drömjobb så...

– Jag har det här.

Det var inte det här du tänkte på under träningslägret på Mallorca, när du, Stefan Hellberg och Dale Reese pratade drömjobb under din tid i IFK Norrköping.

– Ha, ha, ha... Det är också en historia. Stefan Hellberg kan vara en av de mest goda, snälla och genuina människor jag vet... Jag brukar aldrig gå och fundera på drömjobb och sånt, men de tjatade och tjatade så jag drog till med manager i Arsenal, som är mitt favoritlag från tidigt 1970-tal. 

Och?

– Stefan vände sig om mot mig och sa "det kommer aldrig hända!" Där och då dog min dröm. Det var hårt, säger Janne.

Fredrik Ljungberg, en gammal bekant från Halmstad, ledde ju Arsenal nyligen i väntan på en ny manager. Du såg inte chansen där.

– Jag byter inte med någon – inte ens med "Ljungan"... De får komma igen om några år, när jag är klar här. Jag har tre år kvar på kontraktet och har fortfarande mycket ogjort. När tror du att du kommer publicera den här intervjun?

Julafton. 

– Ok.

Det passar bra med en julhälsning från dig till våra läsare. 

– Det blir bra det. Jag tycker om julen... Jag brukar ju beskyllas för att vara konservativ, men jag vill bara att allting ska vara precis som det alltid har varit, säger Janne och ler.

Det kan vara själva definitionen av ordet konservativ.

– Ja.

Så det blir en traditionell Anderssonsk jul med klassiskt julbord?

– Min fru Ulrika försöker på olika sätt hitta annat än julmat, men hon har missuppfattat allt. Det är väl ingen mening att kalla det julmat om det inte är det. Då får det väl heta något annat.

Vad ska det finnas på ditt julbord?

– Precis allt. Det är ju det som är jul. 

Vi pratar om gräddstuvad grönkål, som är en halländsk specialitet, vanlig sallad ("Ulrika envisas med att plocka fram det"), lutfisk, risgrynsgröt, skinkmacka och sju sorters kakor. Janne Andersson pratar med samma entusiasm och inlevelse över vad som ska finnas och inte finnas på ett julbord som inför en viktig match.

– När barnen var mindre hade vi alltid sju sorters kakor med på julafton. Ulrika hade med sig det från sin familj, men det var inte min grej. Jag tog alltid min skinkmacka.

– Det har inte varit så stora förändringar på julbordet genom åren. Jag gillar inte lutfisk så den är borta, men svärsonen Nils gör en alldeles suverän egen senap, så den har fått tillträde, säger Janne.

Det blir en jul hemma i radhuset på Lidingö tillsammans med döttrarna Louise och Julia med familjer. Barnbarnen Lou och Vera kommer fånga morfar Jannes uppmärksamhet.

– Jag har ju hört många prata om hur fantastiskt det är med barnbarn och så är man där själv. Det är det. Louise och Julia är fortfarande mina små tjejer, men nu är de mammor. Det är häftigt.

Hur är du som morfar?

– Jag har absolut ingenting att sätta emot. De har mig hela tiden.

Janne Andersson har på många sätt varit rubrikernas man under den gångna hösten med ett lyckat EM-kval och flera olika tv- och pratshower, men också Zlatan Ibrahimovics svidande anklagelser om brist på mångfald i hans uttagningar. Det kom i samma vecka Sverige laddade inför det avgörande EM-kvalet mot Rumänien.

– Det var så främmande att ens behöva prata om det. Det gjorde ont. Jag blev ledsen, säger Janne.

– Jag har inga problem med att folk tycker och tänker om landslaget. Det finns ett stort intresse. Att folk har sin syn på truppen, hur vi spelar och vilka byten vi gör tillhör mitt jobb. Det ingår, men när det blir personligt och det skrivs lögner och man ger sig på en på felaktiga grunder blir jag ledsen. Det är inte ok. Det var jättetråkigt, men jag har lagt det bakom mig.

En knapp månad senare fick du Anders Carlbergs (grundare av Fryshuset) minnespris för ”Årets påverkare", som går till "en offentlig person har använt sin röst i det offentliga rummet för att göra skillnad för en utsatt person eller grupp.”

– Jag blev väldigt stolt. Jag visste att jag skulle få det priset, när det här med Zlatan kom. Det blev lite paradoxalt att hantera allt, minns Janne.

Häromdagen blev han utsedd till årets halläning i konkurrens med Per Gessle, Boris Lennerhov (vd för Gekås i Ullared) och författaren och kocken Lisa Lemke.

Vad betyder priserna för dig?

– Jag förstår ju att det finns en koppling till att det går bra för landslaget, men det är klart jag blir glad när man ser, hör och läser motiveringarna. 

I takt med framgångarna är Janne Andersson en välkommen gäst i flera stora tv- och pratshower. Den lokala kändisen på gator och torg i Halmstad och Norrköping har blivit rikskändis långt utanför fotbollens värld. Det blir så med besök hos Skavlan, Robins och Hellenius hörna.

Du får avslöja sidor vi inte sett tidigare.

– Jag är inte rädd för det. Jag är inte så prestigebunden. Jag var väldigt noga med att inte vara med för mycket under första året, men har lättat lite på det på senare och har inga problem med att bjuda på mig själv. 

Får vi se dig som julvärd på SVT nästa år?

– Ha, ha, ha... Det var någon som sa just det till mig för ett tag sedan.

Hur skulle det passa i din jultradition?

– Det kan störa. Jag bor egentligen så nära tv-huset så jag skulle kunna åka fram och tillbaka, men vi ska nog ligga lågt med det...