Initiativtagare var Fifalla Luna Langelund, som bor i Odensvi och länge har strävat med att hålla rent från skräp i sin närmiljö, där hon promenerar.
Varför började du med detta?– Jag blev så ledsen, säger hon.
Nu känner hon att hon själv har nytta av sitt plockande, eftersom det blir fint där hon går. Hon hoppas kunna inspirera fler att städa i naturen. Om många hjälps åt, blir det inte så mycket på var och en. Bättre att göra lite, än ingenting.
Men det bästa är förstås om ingen kastar något skräp, och då gäller det att tidigt grundlägga goda vanor.
Med den ambitionen begav sig Fifalla till ortens förskola, för att lära barnen mer om skräp.
På förskolan Oden jobbar man redan en hel del med sådant som källsortering, så även de minsta barnen visade sig ha ganska bra koll på vad som ska vara i naturen och vad som inte platsar där.
Först valde de varsin festlig huvudbonad, för att göra det hela lite roligare. Fifalla klädde också ut sig. Sedan fick de bland annat gräva i jorden med varsin sked och se vilka olika slags skräp som gömde sig där. Barnen fick gissa vad det var, men också svara på om det var något som maskarna kunde bryta ner.
Vilken sorts skräp har ni själva hittat i naturen?– Snorpapper och glas, säger Alma Sjöstedt, fem år.
Hon tror att de som slänger skräp, gör det för att de är fulla.
Linnea Karlsson, som jobbar på förskolan, tycker att det är konstigt att en del människor plockar upp hundbajset och sedan kastar påsen i naturen. Plastpåsen bryts ju inte ner, som bajset ändå gör.
Fifalla vill slå ett slag för soptunnor med lock som går att stänga till. De andra bidrar till nedskräpningen, då fåglar drar upp skräpet ur dem.
Hon tycker också att det är bättre att ta med sig kall saft i termos, som håller i många år, än att köpa dricka i aluminiumburkar.
