Egentligen är det ett projekt som legat i byrålådan många år, sedan barnen var små och hon läste för dem. Då började hon skriva på berättelsen om katten och tanterna Maja och Lisa som bor i ett torp inte långt från där hon själv växte upp. Men det var när Elisabeth Tengbom för några år sedan flyttade tillbaka till föräldragården utanför Österbymo som hon började ta tag i projektet med barnboken på riktigt.
– Jag älskar att vara här. Jag är tacksam varje dag att jag är uppvuxen med så mycket fint omkring mig, jag vill försöka att förmedla lite av den känslan, säger Elisabeth Tengbom.
Men för att göra det – och för att göra en barnbok, inte minst – behövdes en illustratör. Det var första steget i att gå vidare med debutboken.
Elisabeth började leta runt lite bland personer i sin närhet, men saker kom emellan. Av en slump hittade hon sedan personen som skulle lyfta fram hennes karaktärer i bild.
Cecilia Hedberg var vikarie på Elisabeths jobb, och där hade hon satt upp några av sina teckningar. Hon hade egentligen aldrig illustrerat, men alltid målat som hobby.
Elisabeth tyckte om teckningarna och frågade – och Cecilia sa nja.
Hon var tveksam till om det var något för henne. Men hon gjorde några provskisser. Och enligt de båda visade det sig bli en lyckoträff.
– Tänk att vi hittade varandra, säger Elisabeth.
Därmed började ett två år långt projekt med att måla, omarbeta text och slutligen formge boken med hjälp av formläggaren Kate Meurling. Nu väntar de på leveransen av boken, som precis gått i tryck.
– Jätteroligt, säger båda.
Boken heter Mokattens fisketur och handlar om Mokatten, en sorts fantasifigur, och de två tanterna Maja och Lisa. Den utspelar sig i ett torp som sedan många år tillbaka är rivet – Högmon – men under Elisabeths uppväxt låg det inte långt från där hon bodde. En vacker plats, säger hon.
Hon berättar att hennes farmor var en del av en grupp som åkte runt och märkte upp var gamla torp hade legat. Och hennes farmor finns närvarande i boken på flera sätt. Hon bodde i huset som Elisabeth och hennes man bor i nu, och när Elisabeth var liten berättade hon alltid historier. Hon hette Maj-Lis – och tanterna i boken fick heta Maja och Lisa.
Mokatten är förresten inte heller ett slumpartat namn. Det har också en sorts lokal förankring, genom likheterna med både Högmon och Österbymo.
– Den här platsen betyder allt egentligen. Det är svårt att beskriva, säger Elisabeth.
Hon visar vad som kommer vara det första uppslaget i boken, en stor, grön karta över området, som Cecilia har illustrerat. I slutet finns även en kort text som ger lite bakgrund till platsen och vissa historiska figurer med koppling dit, som Predikare-Lena.
– Det handlar om att lyfta fram den här platsens historia, säger Cecilia.
De tänker att boken ska passa främst för barn mellan tre och sex år, men att vuxna också ska ha en behållning av den. Den ska vara rolig att läsa, tycker Elisabeth. Naturen är också en viktig del och Elisabeth hoppas att den kan inspirera till att upptäcka naturen.
– Med rätt öga finns det jättemycket att göra på landet, säger hon.
Dessutom hoppas de båda på att den ska få barn ska upptäcka böckernas värld.
– Att det finns magi mellan två platta pärmar, säger Cecilia.