Det var en bekant till Anna-Karin som gav henne idén till att skriva om den store upprorsmakaren som retade gallfeber på Gustav Vasa.
– Hon har synska förmågor, säger Anna-Karin och serverar av det rykande kokkaffet.
Vännen hade sett saker som utspelade sig på gården där Anna-Karin bor.
Som om det inte var nog.
Från flera håll kom det "övernaturliga" tecken på att Anna-Karin ska skriva om den småländske bonden.
– Allt pekade på 1543 och det är året då Dacke dör.
Hur det egentligen ligger till med synskhet och övernaturligheter är det väl ingen som riktigt vet.
Och kanske spelar det ingen roll.
Nyfiken blev Anna-Karin i alla fall.
Och en bok blev det, till slut.
Bläcket i "Dacke lever", som boken heter, har knappt hunnit torka.
Med familj och vänner åkte Anna-Karin till Kalmar slott och Dackes hem vid Flaka i Torsås.
Några år senare satte hon sig ner.
Tog tjuren vid hornen.
Och började skriva.
Vad är det här för bok?
– Det är en bok där jag har försökt levandegöra Nils Dacke. Det finns mängder med böcker om honom med massor av tråkiga årtal, gubbar och slag. Men ingen, själ, inga känslor. Nästan allt kommer från Gustav Vasa – segraren skriver historien.
Att komma innanför huden på Nils Dacke var lättare sagt än gjort.
Men det gick.
Efter att ha grottat ner sig böcker om 1500-talsmänniskans liv och leverne hade hon så mycket kött på benen att hon kunde kliva in i det hon kallar för "1500-talsbubblan".
En rad platser i Ydre kan relateras till Nils Dacke.
Dackestenarna.
Slaget vid Sund.
Det har hon tagit fasta på.
Boken berättar om hans liv och leverne i ydreskogarna.
Även om berättelsen är historiskt korrekt i grunden har Anna-Karin satsat på att mejsla fram människan.
– Jag ville att han skulle få känna.
Vad har varit roligast med att arbeta med boken?
– Att sätta sig med morgonkaffet och skriva. Jag har aldrig haft skrivkramp. Det är som att vrida på en kran. Det bara kommer.
Och vad har varit svårast?
Hon skrattar.
– Det var att läsa in ett kapitel som är rätt så erotiskt.
Boken kommer nämligen snart att finnas som ljudbok också.
Nu när boken är färdig och tryckt känner sig Anna-Karin lite nervös.
– Vad ska folk tycka? Hur ska den tas emot? Jag är en känslig person, men sticker man ut hakan får man väl ta det ena med det andra.
Vad tror du att sådana här böcker kan göra för historieintresset hos människor?
– Det är jättemånga i 30–35-årsåldern som inte har en susning om vem Nils Dacke är. För mig är han en hjälte. Samtidigt är det jättespännande att tänka på vad hade Sverige varit om Gustav Vasa inte hade varit den han var. Det kändes som att det var dags att bringa lite ljus över detta stora. Så att inte historien faller i glömska.
Att andra skulle läsa var inte hennes största morot. Längtan att skriva och att skriva för sig själv var större.
– Men när intresset blev stort hos andra tänkte jag att nu kör vi! Det finns alltid någon som vill läsa.
Och det gjorde Anna-Karin. Varje morgon klockan fem går hon upp och skriver i en och en halv timme. Den tiden är bara hennes.
I sommar ska hon och dottern ut på bokturné.
För en morot har faktiskt Anna-Karin.
– När vi var i Visby förra sommaren satt Björn Hellberg utanför en bokhandel och signerade böcker. Då tog jag kort på skyltfönstret och tänkte: här Anna-Karin, här sitter du nästa år!
Den som lever får se. Förhoppningsvis kommer del två att vara klar i början av juni.