Under torsdagen träffas de tre länsstyrelsernas resursgrupper mot människohandel och prostitution i Linköping för att utbildas, utbyta erfarenheter och diskutera ett fortsatt gemensamt arbete mot människohandel. På konferensen presenteras också den nyinrättade tjänsten regionkoordinator mot människohandel. Tjänsten har funnits i flera andra polisregioner i landet, men är ny i Region öst. Tre personer kommer att ha i uppdrag att göra det lättare för olika aktörer, så som polis och socialtjänst, att samverka i arbetet mot människohandel.
– Regionkoordinatorn bidrar med ett socialt perspektiv och kan gå in i ärenden utifrån det sociala, stötta upp och bidra till samverkan mellan olika aktörer, säger Maha Eichoue, utvecklingsledare vid länsstyrelsen i Östergötlands län.
Länen har på många sätt bedrivit ett eget arbete mot prostitution och människohandel, men ett samarbete behövs för att arbetet ska kunna lyftas till en ny nivå, menar Madeleine Söderberg, utvecklingsledare vid länsstyrelsen i Jönköpings län.
– Länen har jobbat var för sig. Men det vi försöker med nu är att få ihop vår polisregion tydligare, det har framför allt efterfrågats av polis och åklagare. Regionkoordinatorerna innebär ett jättelyft, men det har varit en lång process att få dem på plats. De kommer att besöka kommuner och polisen kommer att kunna få extra stöttning i sitt arbete.
Människohandel innebär att människor utnyttjas för olika ändamål, exempelvis sexuella ändamål, tiggeri eller tvångsarbete. Tidigare i veckan släppte polisen sin nationella lägesrapport gällande människohandel för 2017. Den visar att anmälningarna av koppleri, ett brott som har stora likheter med människohandel, har ökat från 102 anmälningar 2016 till 132 anmälningar 2017. Ökningen kan förklaras av att polisen har höjt sin förmåga att upptäcka människohandel, berättar Kajsa Wahlberg som är ansvarig för Polismyndighetens uppdrag som Sveriges nationella rapportör i frågor som rör människohandel, i ett pressmeddelande. Den förklaringen instämmer Michael Lindqvist i. Han är ansvarig för att strukturera polisens arbete mot människohandel i Östergötland.
– Vårt fokus på den här typen av brott har ökat, regeringen har sagt att svensk polis måste satsa på detta och det har tillsatts medarbetare som ägnar stora delar av sin arbetstid åt den här typen av brott, säger han.
Polisen och länsstyrelsen har olika uppdrag, men de kompletterar varandra och ett samordnat arbete mellan länsstyrelserna kommer att underlätta polisens arbete ytterligare, menar Michael Lindqvist.
– Det är jättebra att länsstyrelserna tar sitt samordningsansvar utifrån sin funktion.
Paulina Bengtsson, verksamhetsansvarig och sakkunnig i människohandel och prostitution vid Novahuset i Östergötland – som är en ideell förening mot sexuellt våld – välkomnar också hon länsstyrelsernas samordning och de nya regionkoordinatorerna.
– Det är på tiden kan man väl säga.
Men man måste lyfta blicken ytterligare, menar hon. Det handlar inte bara om att identifiera utsatta och sexköpare, de måste få den vård de behöver också.
– Polisen arbetar mer med de här frågorna, men sedan finns det ingenstans att ta hand om vare sig de som utsatts eller de som köper sex. Det är ett problem. Kommuner och socialtjänst måste steppa upp, det måste finnas en person i varje kommun med just det ansvaret, säger hon.
Maha Eichoue håller med Paulina Bengtsson.
– Det är ett väldigt viktigt behov som hon lyfter. Här spelar det offentliga ansvaret, till exempel sjukvården, en avgörande roll i det gemensamma arbetet. I länsstyrelsens uppdrag ska vi särskilt prioritera insatser som motverkar sexköp för att förhindra utsatthet.