Det gäller att vara lagom tjock när man är barn och vill ha hjälp med vikten inom sjukvården i Östergötland. Det finns ett glapp i vårdkedjan som leder till att barn med störst behov av vikthjälp inte kan remitteras någonstans. Flera skolläkare och en barnläkare larmar nu regionens hälso- och sjukvårdsdirektör om situationen. En av dem som undertecknat brevet är Anna Karin Dandenell, som är skolläkare inom Linköpings kommun:
– De barn som har en extrem fetma får inte hjälp och det är de som antagligen är sjukast eller som riskerar att bli sjuka när det blir lite äldre. Vi har ingenstans att remittera dem till, säger hon.
I Östergötland finns överviktsenheten på Universitetssjukhuset i Linköping, men enheten tar bara emot barn och unga upp till tolv år. Enheten tar inte emot barn med för stor fetma. För att komma dit behövs dessutom en medicinsk bedömning göras.
– Det är schysst för barnen egentligen men man ska ju kunna söka dit för att få hjälpa att gå ner i vikt oavsett orsak, säger Anna Karin Dandenell. De har heller ingen egen läkare vilket också är en brist.
Överviktsenheten tar heller inte emot barn med vissa diagnoser som aspberger, autism eller andra neuropsykiatriska tillstånd utan hänvisar i stället till barnhabiliteringen som inte har möjlighet att hjälpa barnen.
Till barnkliniken kan barn bara remitteras om man ser en förändring i socker, förhöjda blodfetter eller om det finns misstanke om sjukdom som exempelvis underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) där ett symptom ofta är viktökning. Så finns vårdcentralerna förstås men då måste man ha fyllt 18 år.
Vårdkedjans brister påverkar barn med extrem fetma oavsett ålder. I ett syskonpar kan ett barn som är under 12 år med mindre grad av fetma få hjälp på överviktsenheten medan ett syskon med extrem fetma inte får hjälp alls. Det kan också innebära att en åttaåring med extrem fetma inte heller kan remitteras någonstans eftersom barnen inte får ha för högt ISO-BMI för att komma till överviktsenheten.
– Vi inom skolhälsovården gör så gott vi kan och vi har ett gediget program som man kan jobba efter, men vi jobbar inte på somrar, jullov och vi kan inte ta blodprov, det ingår inte i vårt uppdrag, säger Anna Karin Dandenell.
Skolhälsovården uppdrag är att jobba förebyggande och resurserna är knappa. Skolläkarna kommer i genomsnitt till en skola per månad och ska då klara av alla elever som behöver hjälp. Och de barn som skulle behöva annan hjälp hamnar i en gråzon.
Anna Karin Dandenell efterlyser ett samarbete mellan kommunerna och sjukvården så att psykologer, sjukgymnaster och dietister skulle kunna kopplas in för att öka kroppskännedom och fysisk aktivitet. Även socialtjänsten behöver komma in i processen eftersom den är en viktig länk ut i särskilt utsatta bostadsområden där både föräldrar och barn behöver få kunskap om en hälsosam livsstil.
Det börjar bli en årlig rutin för skolläkarna larma om fetmavården för barn, men i år resulterade det i en skrivelse till högsta ledningen.
– Det finns ett intresse bland oss som jobbar med barn och ungdomar att jobba med den här frågan, vi ser behovet, men som jag uppfattar det får vi inget gensvar och det har hållit på i tio, 20 år. Det är något litet projekt som får pengar ibland, men sedan händer det inget och det är fattigt för en så stor region som vi är och med ett ledande universitetssjukhus.