54-åringen anklagades för att den 14 april förra året ha våldtagit en kvinna i 20-årsåldern som, på grund av psykiska problem, bodde på ett stödboende i en ort i Östergötland. 

Åklagaren, som rubricerade det påstådda brottet som mindre grov våldtäkt, menade att kvinnan befann sig i en särskilt utsatt situation på grund av berusning, trötthet och sina psykiska diagnoser, som gjorde det svårt för henne att skydda sin sexuella integritet. 

Mannen, som kommit i kontakt med kvinnan när han arbetade på ett annat stödboende, förnekade att han skulle ha förgripit sig på kvinnan. Att han hade hennes dna på sig förklarade han med att han tagit i hennes hår. 

Linköpings tingsrätt anser att det visserligen är utrett att 54-åringen berörde kvinnans könsorgan. Domstolen anser dock inte att det är bevisat att hon befann sig i en särskilt utsatt situation och därför ogillas åtalet. 

Kvinnan uppgav själv under rättegången att hennes diagnoser inte gör henne oförmögen att säga ifrån om hon tycker något är fel. Enligt rätten är gärningen snarare att bedöma som ett sexuellt ofredande. Men detta brott var inte 54-åringen åtalad för. Enligt Europakonventionen ska en åtalad få veta vad som läggs honom till last och vilka lagrum som är tillämpliga, skriver tingsrätten i domen. 

Tingsrätten var inte enig. En av rättens ledamöter ville döma mannen för mindre grov våldtäkt till fängelse i ett år.