När vi ses i mitten av juni har Helen Dannetun bara några få dagar kvar på jobbet.
Varför slutar du?
– Jag har suttit i två perioder, nio år, och det är en lång tid. Det känns som en bra tid att sluta.
Beskriv tiden som rektor med tre ord!
– Stimulerande, utmanande och alldeles, alldeles underbar!
Hur har du varit som ledare?
– Det är jag egentligen fel person att svara på. Men ska man leda en verksamhet med många människor som kan mycket gäller det att diskutera med många. Min ledarstil har inte varit att peka med hela handen, utan att lyssna och försöka inspirera och stimulera till bra diskussioner.
Under Helen Dannetuns tid som rektor har det hänt mycket spännande.
LiU utsågs till värduniversitet för Wallenbergstiftelsens WASP-program – Sveriges största enskilda forskningsprojekt någonsin.
Universitetet stärkte sin ställning i olika rankningar.
Ett helt nytt påkostat studenthus byggdes.
Forskningssamarbetet, och utbytet, internationellt ökade under 2010-talet.
Samtidigt – en hel del tuffa händelser.
Studenten Victors försvinnande och död påverkade LiU på en rad sätt.
Förra året fick hela LiU utrymmas och stängas efter att hot riktats mot universitetet.
Och så nu i år: coronapandemin. Över en natt var studenter och medarbetare tvungna att ställa om sina studier och arbete.
Hur har våren varit?
– Oerhört speciell. Jag älskar när det myllrar av studenter på campus. Nu är det tomt, tyst och tråkigt. Men jag är så imponerad av hur studenterna och medarbetarna ställde om till distansläge. Vi tar med oss mycket från det här. Vi kommer att vara än mer digitaliserade även på campus i framtiden.
Beskriv "Pedagogiska språnget"?
– När jag började som rektor pratade jag mycket om att vi inte fick tappa fokus på utbildningsfrågor. Det pedagogiska språnget blev en symbol för att vi måste diskutera undervisningsformer och hur vi kan nyttja ny teknik i lärandet för att fortsätta att vara ett vasst lärosäte. Nu när jag lämnar har det hänt mycket. Det pedagogiska språnget inkluderar idag också ett digitalt språng.
Finns det någon särskild utbildning på LiU som du är extra stolt över?
– Nej, där får jag nog svara som föräldrar brukar göra: alla är bra på sitt sätt. Jag tycker att det är viktigt att unga människor tittar på hela ”menyn av utbildningar ”. Vad finns det för mig? Ibland, även om det har blivit mycket bättre, ser man tendenser till att vissa tänker att det finns en "killmeny" och en "tjejmeny".
Vad behöver förbättras på LiU?
– Jag tycker att vi är bra på att hela tiden förbättras och vara nytänkande. Det är ett ständigt arbete.
– Vi var till exempel först ut på 70-talet med ett utbildningsprogram inom datateknik – och oj vad vi häcklades. Någon ifrågasatte beslutet och menade att det var vansinne att ha ett helt utbildningsprogram om en räknemaskin. Det hade ju inte behövts något program för räknestickan. Men tji fick dom!
Har de ekonomiska förutsättningarna för LiU ändrats?
– Den statliga grundfinansieringen för ett lärosäte består av två påsar pengar: en påse för utbildning och en för forskning. På forskningssidan finns det dessutom möjlighet att söka medel från en rad olika forskningsfinansiärer och där är forskarna från LiU väldigt framgångsrika. Det jag tycker är problematiskt är det så kallade produktivitetsavdraget, vilket innebär att våra statliga anslag reduceras lite varje år, utifrån en förväntad rationalisering och effektivisering.
Lärande måste få ta både tid och pengar?
– Ja, man kan inte både prata om att bredda rekryteringen – och samtidigt urholka våra anslag.
Allt fler läser vidare. Samtidigt saknas arbetskraft inom en rad praktiska yrken. Finns det en motsättning här?
– Nej, det tycker jag inte. Kunskap är aldrig fel och det måste finnas en bredd av olika utbildningar.
Vad ska du göra nu?
– Jag blir kvar på LiU. I höst går jag tillbaka till min gamla tjänst som professor på IFM. Men först: semester i stugan i Hälsingland. Varje år har vi olika projekt där uppe.
Vad blir årets projekt?
– Kanske att flytta vår utomhusdusch till en bättre plats. Fast det har jag inte sagt till maken än. Att duscha ute är fantastiskt – även mitt i vintern.
Är din man glad över att få mer tid med sin hårt arbetade fru nu?
– Han tror nog inte på det riktigt än. "I believe it when I see it", brukar han säga.
