Den direkta orsaken till att operationsköerna har nått "oacceptabla" nivåer är den stora bristen på sjuksköterskor, enligt Ann Josefsson, centrumchef med ansvar för områdena kirurgi, ortopedi och cancervård på Region Östergötland.

– Risken är att vissa cancerpatienter får vänta upp till 60-70 dagar om inget görs, när vi i genomsnitt ska ha det gjort inom två till tre veckor. Så vi ligger inte bra till.

I början av augusti fattade hon därför beslut om att avlasta kirurgkliniken i Linköping genom att minska på antalet akutvårdspatienter där, för att på så vis frigöra vårdplatser för cancerpatienter. Från och med måndag och fem veckor framåt kommer därför samtliga kirurgiska patienter som söker akut sjukvård i Motala, och som behöver läggas in, skickas till Vrinnevisjukhuset i Norrköping istället för till Linköping.

– Det handlar i genomsnitt om åtta till nio patienter per vecka under den här femveckorsperioden. Det här kommer att påverka kirurgiska kliniken i Norrköping på så vis att man får fler inneliggande patienter och fler akuta operationer, vilket riskerar leda till att vi blir tvungna att skjuta upp planerade kirurgiska operationer där. Det gäller i så fall godartade, icke akuta åkommor, förklarar Ann Josefsson, och nämner bråck och gallsten som två exempel. Förändringen är nödvändig för att prioritera de allra sjukaste, menar hon.

Staffan Törnudd, Läkarförbundets representant på Kirurgkliniken i Norrköping, ser flera risker med beslutet. Utöver att den redan höga arbetsbelastningen nu blir ännu högre, undrar han hur de ska få plats med ytterligare patienter när de redan lever med en "kronisk brist" på vårdplatser. När patienter från de fem kommunerna i Västra länsdelen nu ska få sina akuta operationer i Norrköping, ökar klinikens upptagningsområde i praktiken med 50 procent.

– Vi opererar ju cancer här också. Om vi ska ta emot patienter från Motala varje dag, kan vi få svårigheter att få igenom våra planerade canceroperationer här. Då undrar man lite hur man har ställt de patientgrupperna mot varandra. Det vi saknar från fackligt håll är någon form av riskanalys innan man tar ett så här ganska drastiskt beslut.

Avsaknaden av en konsekvens- och riskanalys förklarar Ann Josefsson med att beslutet behövde fattas med kort varsel, när det dessutom var semestertider. I gengäld kommer det att göras dagliga avstämningar mellan Linköping och Norrköping under femveckorsperioden samt en analys av det faktiska utfallet efteråt, säger hon.

– Beslutet är fattat på ett korrekt vis, men ett beslut går alltid att ändra på om det visar sig att det blir en ohållbar situation. Vi måste hjälpas åt och se hela Region Östergötland som en gemensam resurs och göra vårt allra bästa för våra patienter, det är ju korta avstånd.

– Jo visst, på ett sätt hade man kunnat förutse det. Men vad vi inte hade full koll på var hur många vårdplatser vi hade kunnat öppna upp under hösten. Människor byter jobb, de bestämmer sig för att flytta, man blir gravid, etcetera. Och inflödet av cancer är inte konstant, utan det varierar över tid. Och får man en topp i inflöde samtidigt som vi har färre vårdplatser blir ju kön längre.