Allt fler med diagnosen covid-19 dör utanför sjukhusen, enligt Rickard Lundin, sjukvårdsledare i Region Östergötlands särskilda sjukvårdsledning.
En granskning som Dagens Nyheter har gjort visar att det finns regionala skillnader i var äldre som fått covid-19 har dött. I Östergötland hade vid granskningstillfället 185 personer avlidit. Av dem kom 100 från särskilt boende, 86 procent av dem dog på boendet och 12 procent på sjukhus. Siffrorna är hämtade från Socialstyrelsen den 27 maj.
I Stockholm, som liksom Östergötland varit hårt drabbat av pandemin, hade 10 procent av de 1 832 personer som avlidit, och som kom från särskilda boenden, vårdats på sjukhus vid dödstillfället. DN:s granskning visar att i regioner med många smittade har lägre andel avlidna på sjukhus medan mindre drabbade regioner har en högre andel som avlidit på sjukhus. I Halland hade vid samma tidpunkt 51 personer avlidit, av dessa vårdades 27 procent på sjukhus vid dödstillfället och 68 procent dog på särskilt boende.
Rickard Lundin, sjukvårdsledare i regionens särskilda sjukvårdsledning som ansvarar för Östergötlands krishantering berättar att regionen inte redovisar dödstalen på samma sätt som Socialstyrelsen.
– I dag har vi drygt 198 avlidna och av dem har ungefär hälften avlidit på sjukhus, resten är avlidna utanför, det kan vara i särskilt boende eller i eget boende. Det vi kunde se tidigare i pandemin är att vi hade fler dödsfall på sjukhus än i kommunerna, men då vårdade vi fler patienter på sjukhus, säger han.
Trenden sedan en tid tillbaka är att allt färre vårdas på sjukhus i Östergötland.
– Det gör att trenden naturligt har vänt åt andra hållet, vi har flera som är positiva för covid-19 som dör utanför sjukhus. Det som gör det svårt är att de som hamnar i den statistiken har en diagnos för covid-19 men kan avlida av något annat i hemmet.
Men alla testas ju heller inte, det kan finnas ett stort mörkertal om hur många som dör av covid-19, det kan väl vara fler?
– Ja så kan det vara och det är därför de här siffrorna blir svåra att titta på. Det kan vara personer som inte fått diagnosen. Den typen av tolkning av siffror kommer in i det man kallar för överdödlighet, det är svårt att uttala oss om i nuläget.
Regionen har inte behövt nyttja alla IVA-platser, kan det finnas någon risk med att äldre prioriterats bort?
– I och med att vi inte har nyttjat vår hela IVA-kapacitet så har vi också haft utrymme att vårda dem som har bedömts kunna tillgodogöra sig intensivvård. Vi har inte tvingats göra den typen av medicinska prioriteringar om vem som ska ha intensivvård eller inte.
Angående vårdplanerna så görs den medicinska bedömningen många gånger på distans av ansvarig läkare, hur ska man veta att det är rätt bedömning?
– Det är den här frågan som blir viktig men som också blir svår att förklara och förmedla så att man får med hela perspektivet. När det gäller vård av äldre och sköra så måste man göra en medicinsk bedömning utifrån individens bästa. För en del kanske det är att vårdas på sjukhus, för andra kanske sjukhusvård inte tillför något och kanske inte är etiskt rätt. Och man måste också se till vad den enskilda vill själv.
Det finns en oro för vilken vård de äldre har fått på boendena, hur ska ni veta att de fick rätt vård enligt vårdplanen?
– Vad jag vet har vi inte börjat titta på den uppföljningen, vi är mitt i händelsen och jobbar på bästa sätt för att erbjuda vård på bästa sätt.