Året var 1967 och Hans Lange och Lennart Brindmark sammanstrålade på folkhögskolan i Gamleby, ditresta från Småland respektive Åtvidaberg.
Hans blev kvar i Gamleby som stenhuggare och möbelsnickare. Lennart hamnade i Karlskrona som Ikea-säljare, bland annat.
Men vänskapen bestod genom alla år och nu ses de minst en gång om året för att åka på gemensam mc-semester.
– Jag köpte bågen 2012, som en pensionärspresent till mig själv, säger Hans. Man vill ju utvecklas, ha ha.
– Och jag blev inspirerad och hakade på, säger Lennart.
Ingen av fruarna är intresserade av att följa med när de varje höst, under nära två veckor, drar iväg på sina likadana hojar, Honda Transalp 700. De har betat av finska viken, på små grusvägar ända upp till Rovaniemi, Baltikum och norra Polen, Rumänien, Ungern, Slovakien, Österrike och Tyskland.
Nästa år funderar de på nordkalotten.
Vad är tjusningen?– Min fru tycker att de här projekten är vansinniga, säger Lennart, men jag tror att det är lite som att rida häst.
– Javisst, fyller Hans i. Vinddraget, dofterna, vyerna. Man upplever allting starkare än när man sitter i en bil.
De kör 30–40 mil om dagen på småvägar, slutar varje åkpass med en god middag och ett par öl och sedan tidigt i säng, på ett bra hotell, för att vara pigga så fort hotellet börjar servera frukosten.
Några krämpor?– Ja. En gång fick jag sådan kramp i fingrarna att jag fick gå hos sjukgymnast flera gånger när jag kom hem. Jag fick sitta och rulla en liten lerklump, det kändes skitlöjligt, men hjälpte faktiskt, skrattar Lennart.
– Jag blir mest stel i skuldrorna, men det är bättre sedan jag skaffade ryggsköld, konstaterar Hans.
Det har blivit många intressanta människomöten, som de tre ryssarna som försökte supa dem under bordet i Slovakien, en del tekniska missöden med bågarna, och flera härliga upplevelser, som saltgruvan utanför Krakow och Österrikes storslagna natur.
Ingen av dem vill ha någon på bönpallen.
– Nej, nej. Det blir dubbelt så dyrt och hälften så roligt. För balansens skull är det smidigast att vara ensam på en mc.
Efter cirka 450 mil var har hojarna nu förpassats till sin vintervila.
Men i april, när solen börjar stiga lite mer, väcks den där lusten igen.
Och så ger sig gubbarna ut på rull, i behagliga 80 kilometer.
120 blir man bara spänd i nacken av.
