Det ena kommunalrådet har varit mer irriterat än det andra och stundtals har tonen varit mycket, mycket hård. ”Han vänder oss och våra tågbanor ryggen”.
Nu kan vi publicera en exklusiv intervju med Göran Gunnarsson, Linköping, centerpartistisk ordförande i Trafik- och Samhällsplaneringsnämnden inom Region Östergötland.
Göran Gunnarsson är hårdhudad. Och han håller en hård linje som oftast innebär att han aldrig håller inne med sina åsikter. Men ibland går det hela överstyr, även med Gunnarssons mått mätt.
-Ibland känner jag mig medvetet missförstådd. Det finns politiska åsikter och man vill skära pipor i vassen på det här. Vi har en idé i Östergötland hur vi vill ordna kollektivtrafiken och den är vi eniga om.
-Förutom vänstern då, förstås, men som jag brukar säga; de verkar ha en egen sedelpress i källar´n.
-Lägger jag för mycket pengar på ett ställe är det någon annan som blir drabbad. Så är det alltid, säger Gunnarsson. Det är ju inte så att jag suttit i någon bubbla nånstans och hittat på allt, jag är ute i verkligen och talar med folk, jag åker kollektivt, jag är ute på morgnarna och spanar, jag debatterar ständigt i olika medier.
Men kritiken mot dej, är ju just att du inte verkar se området söderut från Linköping sett, som en hel region?
-Jag tror på stora regioner. Vi har jobbat även åt andra håll, Linköping, Norrköping och Stockholm, som har 6 000 dagpendlare som exempel. De politiker som inte vågar säga nåt, som inte vågar sticka ut, de når ju inga resultat alls.
Ja, men nu handlar det ju om söderut, glid inte undan. Du är ju ändå centerpartist, är det inte fel att utgång från minsta motståndets lag, alltså en sträcka som trafikeras med 1,5 miljoner människor, istället för att värna de mindre folktäta områdena i Kalmar län och sydöstra Östergötland?
-Jag måste ju se var pengarna gör mest nytta. Jag ser verkligen norra Kalmar län som en del av arbetsmarknaden i Linköping.
Trots detta svarar Göran Gunnarsson som alltid, nämligen att Ostlänken är viktigast.
-Det vidhåller jag, för utan Ostlänken finns det ingen framtid alls.
Med återigen, glid inte undan, Ostlänken är ju inget utan en fungerande anslutningstrafik, utan länsbanorna och busslinjer?
-Innan vi går in i den lokala trafiken, om vi får kalla den det, så måste vi se till att vi inte gör en tavla. Så att en del blir gynnade, andra missgynnade.
Men de tycker ju söderut att det blir just missgynnade?
-Jag inser vikten av att den interregionala trafiken, till och från Vimmerby, Hultsfred, Västervik och Kinda, fungerar bra. Men det måste helt enkelt vara staten som står för notan.
I detta läge halkar samtalet in på vilken kostnad som är rätt och riktig. Göran Gunnarsson har tidigare uppgivit att kostnaden ligger på mellan 4 och 14 miljarder kronor. Från annat håll har det hörts en miljard, och Infrastrukturkansliet talar om 1,2 miljarder.
Hur ska vi kunna gå vidare, Göran Gunnarson, om vi inte ens kan komma överens om kostnaden?
-Det är grader i helvetet. Det skiljer mycket mellan vilken standardnivå vi strävar efter.
Men detta är ju uppgifter som kommer från Infrastrukturkansliet?
-Låt mig säga så här, det är inte Infrastrukturkansliet som sköter det här. Vi får lov att erkänna att om Trafikverket uppger en summa och det är de som ska utföra jobbet, så är det den summan som gäller.
Göran Gunnarsson, det är ju ett orimligt spann mellan fyra och fjorton miljarder?
-Ja, om jag får gissa så hamnar vi vill någonstans i mitten. Men jag menar att man redan från början måste räkna in en elektrifiering av banan. Biogas, nej det är tveksamt. Jönköping har sagt att de går direkt på eltåg.
-Min bestämda åsikt är att banan måste restaurerar och att kostnaden måste tas av staten. Det är Ulf Nilsson i Kalmar, och jag, fullständigt överens om numer. Vi hade ett telefonmöte härom veckan där vi slog fast det.
Han säger att det vore omöjligt att få någon enda kommunalråd i Östergötland att prioritera bort förbifart Söderköping eller förbifart Kinda, till förmån för att lägga pengarna på vad han anser vara ”en statlig angelägenhet”.
Tidningen ställer sig tveksam till de uppgifterna. En upprustning av Stångådalsbanan måste ske inom fyra-fem år och de flesta verkar acceptera att en förbifart Kinda, inte ligger före 2025 eller 2028, kanske ännu senare.
-Fel, fel, svarar Göran Gunnarsson med tilltagande irritation. Om vi skjuter till, vad blir vår del om det så bara kostar 1,2 miljarder, jo mellan 300 och 400 miljoner, om vi så bara skjuter till det – så hamnar förbifarten Kinda nånstans år 2050, kanske 2070.
Vi kan i sammanhanget klargöra att de 1,2 miljarder det hänvisas till från kommunpolitikerna utgår från att hela rälsen måste helsvetsas. Redan idag är 80 km av totalt 240 km helsvetsad.
Redan idag är det en helt okej makadambädd på hela sträckan, förutom 30 km mellan Hultsfred och Berga.
Redan idag klarar hela sträckan dagens restid, förutom på en sträcka av 36 km mellan Linköping och Hjulsbro, samt Hultsfred och Berga.
Detta skulle innebära 1,2 miljarder i kostnad inom fyra-fem år och en restid Kalmar till Linköping på 2,5 timmar mot idag tre.
-Jag skiter i vad de säger, det stämmer inte, och vi måste ha en elektrifiering.
-Men även om jag går med på en ”delupprustning”, så blir vi av med 300 till 400 miljoner. Det är allt vi har de närmaste tolv åren, minst. Då får vi börja om nånstans runt 2030. Det blir inte en cykelväg, vi kan satsa på.
Från det ena till det andra. De aktuella kommunerna utmed banorna har plötsligt börjat andas stark optimism vad gäller befolkningsutvecklingen.
Men alla säger att detta kräver en bra tågtrafik. Göran Gunnarsson, som centerpartist måste du helt enkelt inse att det vore enkel matematik att ”räkna hem” 1,2 miljarder kronor. Mot bakgrund mot vad varje enskild invånare innebär ekonomiskt. Räkna bara på skillnaden plus hundra, eller minus hundra.
-Jag vet, jag vet. Men till syvende og sist är det staten som måste betala.
Vänd på steken då. Hur tänker du som ansvarig politiker agera för att regionen och Kalmar län gemensamt kan trycka på staten?
-Uppvaktningar jodå, men inga pengar. Det är Ulf Nilsson och jag överens om.
Men det krävs ju tåg, för att kommunerna ska kunna ingå i Linköpings arbetsmarknad. Det krävs tåg för att kommunerna ska växa och inte minska?
-Men 1,2 miljarder räcker tyvärr inte. Vi kan inte hålla på och köra med stinkande oljetåg, man får ju skämmas. Det krävs el.
Du får ofta kritik för att du vänder blicken norrut istället för söderut?
-Jodå.
Är inte detsamma som att ge upp?
-Klart att eftersom vi fått med i samarbetet norrut så ger det bra resultat. Men jag har beställt mer material för att få bättre underlag söderut.
I detta läge nämner Göran Gunnarsson den tidigare järnvägsutredaren, Åke Petterssons arbete.
-Han hade en svaghet i sitt arbete, han vågade inte ta i tillräckligt mycket då i mitten av 1990-talet. Han skulle gjort mycket mer med banan redan då.
Enligt Gunnarsson skulle bärigheten på Opphems mosse ha fixats redan då. Det skulle möjliggjort möjligheten att även köra gods – som en avlastningsbana för stambanan, lämplig för långsam trafik.
Ser du bussar som framtida fordon för matartrafik, eller tåg?
-I framtiden tror jag på tåg, när de blir riktigt snabba att båda starta och stanna. Det finns ett inbyggt dilemma i dem också, de har inte ratt eller gummihjul, så de kan inte köra var som helst. Dessutom är det så att det börjar bli ont om plats inne i Linköping, för parkering och gatuutrymme, med mera. På sikt kanske vi måste ha tullar.
Hur ser du på Stångådalsbanan som kommunikationsled?
-Ja, kan vi bara lösa en del saker. Trafikverket måste ta fram en konsekvensutredning och den ska vara offentlig.
Ska staten bli totalansvarig igen för all tågtrafik?
-Nej. Och det finns tre bevis för det; polis, försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Men återigen, Göran Gunnarsson, skulle du inte kunna räkna hem en satsning på Stångådalsbanan och Tjustbanan, vare sig den kostar 1,2 eller 4 eller 14 miljarder? Efter en stunds tystnad;
-Vi var inte nöjda med det underlag vi fick när vi gjorde vårt trafikförsörjningsprogram. Det var en alldeles för enkel ekonomisk modell på Östgötatrafiken, och det gäller bland annat den samhällsekonomiska nyttan.
-Det här ingen andrarangsjärnväg. Jag kan mycket väl tänka mig en samordnad uppvaktning gentemot staten, men vi måste vara först vara överens om, alla parter, att vi inte ska stå för fiolerna.
-Gamla finansminister Sträng, sa alltid att man ska inte dra ner byxorna och vända upp ändan frivilligt. Han hade rätt, vi är ju överlag för fega. Jag känner mig inte som nån sorts dödgrävare.
Vänta Gunnarsson, en sak till; när du sitter hemma i TV-soffan ikväll på fredagskvällen, skulle du inte kunna tänka ut en strategi för hur du ska börja slåss för Stångådalsbanan och Tjustbanan?
-Alltså, strategin, den finns ju redan när det gäller hur den ska rustas upp. Sedan handlar det helt enkelt om hur det hela ska finansieras. Huvudansvaret ligger faktiskt på Kalmar.
Börjar du mjukna en smula?
-Nej, jag blir aldrig den som ropar halleluja.