På Kulturhuset i Åtvidaberg är stämningen på topp och det tar inte många sekunder mellan varje skratt. Det är så det brukar se ut under januari när nyårsfarsen kommer, så visst fanns det en viss förväntan från publiken redan innan de klev in i salen, men Pia O Tember och Magnus Jönsson har gjort det igen och ingen av åskådarna verkade gå hem utan ett leende på läpparna.
Omaka Par
"Tjejerna i pjäsen är vänner sedan ungdomstiden i Åtvidaberg. De har övergivit Åtvid för att söka lyckan i Linköping, ty denna saga utspelar sig på den tiden då Åtvidaberg ännu inte blivit kommunen med framåtanda." Det är vad vi kan läsa i programblandet som delas ut innan föreställningen börjar. Årets fars heter Omaka Par och är skriven av Neil Simon, pjäsen hade premiär på Brodway i New York 1965 och har sedan spelats runt om i världen. Pjäsen är skriven i två versioner, en manlig och en kvinnlig och det är den kvinnliga versionen man valt att sätta upp i Åtvidaberg.
Pratar på östgötska
Under tre timmar, inklusive paus får vi följa levnadskonstnären Ulla. Hon är frånskild och bor ensam och även om hon är slarvig och manhaftig är hon i grund och botten en snäll och kärlekstörstande kvinna. Rollen spelas av Anna Hellgren som gör en otroligt rolig version av Ulla, hon har dessutom lagt på en ordentlig östgötska som gör att publiken ofta kiknar av skratt. Hemma hos Ulla träffas som vanligt tjejkompisarna en gång i veckan för att spela spel, även om ingen av dem egentligen roas av spelet särskilt mycket. Denna kväll blir dock annorlunda och Beatrice Unger, en av Ullas väninnor har råkat ut för trubbel och blir tvungen att flytta in hos Ulla. Beatrice är dock Ullas motsats, en pedant, känslosam och självcentrerad dam som nu ska anpassa sig till situationen. Under föreställningens gång får man följa hur vännerna klarar, alternativt inte klarar, av ett vardagsliv tillsammans.
"Något annorlunda"
Det är i samarbete med Teater Traska, Tember produktion och studieförbundet Vuxenskolan som regissör Magnus Jönsson och producent Pia O Tember satt upp föreställningen.
- Det är sjunde gången vi gör nyårsfars och innan det gjorde vi revy i 14 år, berättar Pia O Tember.
Årets fars är dock något annorlunda än tidigare års och till en början var Pia osäker på om det skulle gå hem.
- Men det gjorde det verkligen och alla föreställningar har varit välbesökta. Vi har försökt att göra föreställningen lokal så jag tror att folk tycker det är roligt att de känner igen sig, tillexempel med dialekt. Det är både folk från bygden, "stammisarna" som kommer varje år som varit här och tittat, men vi har också haft större sällskap från till exempel Vimmerby och Norrköping. Även många Linköpingsbor har hittat hit i år, det är roligt.
Under januari spelas föreställningen 12 gånger och efter helgen är det två föreställningar kvar.
- Men det är platser kvar, så fortfarande finns det chans att komma och titta, säger Pia.
I priset ingår förutom pjäsen i sig, programblad och fika. Av de åtta personerna som är med i årets ensemble är Stefan Lindén en av de som varit med längst.
- Det är ju hur kul som helst, jag vet inte hur många år jag varit med, jag tror sedan 1995, det blir som ett gift och även om jag bestämmer mig för att "i år är mitt sista år" så kommer hösten och mörkret och jag saknar farsen igen. Jag hittar energi i teatern, det är tajtheten som gör det, att man blir som en liten familj, jag trivs i den stämningen, säger Stefan Lindén.
Yngsjömordet återkommer
Under pausen berättar Pia O Tember för vår tidning om Teater traska som har över 100 aktiva. Vilka som får spela vad handplockas men alla kommer under året få vara med i minst en föreställning.
- Det är otroligt roligt att det går så bra och att vi kan ha så många aktiviteter igång, nu i sommar kommer tre föreställningar sättas upp, bland annat Det stora bröllopet som är ett folklustspel som utspelar sig på 40-talet. Sen kommer vi att sätta upp Yngsjömordet igen, vi har spelat den två gånger förut men nu har jag skrivit andra akten som de ska få se, varför det blev som det blev. Jag räknar med att den ska sättas upp både i Kisa, Åtvidaberg och även i Yngsjö där allt utspelade sig. Så har vi ännu en föreställning i höst också, ja, jag tror vi har att göra till nästa nyårsfars, skrattar Pia O Tember.
Stående Ovationer
Efter tre timmar när föreställningen nått sitt slut står publiken upp och applåderar, det råder inget tvivel om att de är nöjda. På vägen ut möter vår tidning Ann-Sofie Lövkvist som är där med sin dotter Hanna.
- Vi har sett farsen i massa massa år och blir lika glada varje gång. De bjuder så mycket på sig själva och får ihop det så bra, de är ju ändå bara amatörskådespelare men ändå lever de sig in i det så. Det är miner, gester och samspelet, det är fantastiskt berikande för vår ort att vi har dessa entusiaster, säger Ann Sofie.
