– Få saker dödar så mycket gran som en kombination av storm och granbarkborre. De är granens största fiender tillsammans med rotrötan, klargör Mattias Sparf, skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Linköping.

Skalbaggen granbarkborre är ett ständigt hot mot granskogen. Populationen av granbarkborre ökade kraftigt efter stormarna 2005 och 2007. Det startade från en låg nivå sommaren 2005 och pikade 2011, för att sedan avta till dagens mer normala population. I vintras härjade stormarna Helga och Gorm och fällde granskog och bidrog åter till miljöer som granbarkborren gillar. I Östergötland var det den norra delen som drabbades mest.

– En tidig undersökning pekade mot 200 000 kubikmeter fälld granskog, men troligen var det en underskattning. Det var mer än så, påpekar Mattias Sparf. 

Fällda granar betyder att granbarkborren kan få chansen att härja igen. Om nu inte åtgärder vidtas.

– Barkborren börjar svärma vid 18 grader och söker sig helst då till vindfällda träd och till granar som står men är stressade, skadade, rotryckta eller försvagade efter att ha stått solbelysta vid en hyggeskant. Det är därför viktigt för markägare att snabbt forsla bort granar som vindfällts och skicka dem till skogsindustrin. Och att även avverka och forsla bort försvagade granar. Lagen säger att barrvirke, alltså både gran och tall, som vindfällts eller avverkats före 1 juni ska ut ur skogen före 1 juli, redogör Mattias Sparf.

Inte rensa rent

Barkborren förökar sig fort i granar som är döda eller försvagade. Så det är viktigt att frakta iväg även små volymer.

– Det som överstiger fem kubikmeter vindfällt på en hektar ska ut ur skogen. Men samtidigt är det viktigt att inte rensa helt rent. Det behövs död ved för att rovinsekter och fåglar inte ska minska vilket i så fall gör att barkborren har färre fiender vid nästa angrepp.

Granbarkborren övervintrar och när det blir 18 grader så svärmar den. Det börjar med att hanarna borrar sig in i granbarken och gör en parningskammare. 

Sedan lockas honor som i sin tur borrar gångar där hon lägger ägg. I samband med att barkborren tar sig in i granen tar den med sig en skadlig blånadssvamp som försämrar vedkvaliteten. Granen duger sedan endast som massaved eller till och med bara som brännved.

– När ynglen kläcks vill de ha mat direkt och går då på närmaste gran. Friska granar kådar in sig och gör det svårt för barkborrarna. Men om de är väldigt många så finns risken att de kan göra stor skada även på frisk, stående skog, förtäljer skogskonsulenten.

Förebyggande åtgärder

Om vädret är kallt på våren och försommaren så dröjer det längre innan barkborrarna svärmar och markägarna har lite mer tid på sig att få bort vindfällda granar.

Men om det blir varmt tidigt så kan det hända att det till och med blir tre svärmningar. 

Fast en eller två är det vanliga. Förutom att vidta konkreta åtgärder när väl skadan är skedd så går det att förebygga angrepp av granbarkborre. 

Viktigt är att plantera gran på mark där den trivs och då blir livskraftig. Man ska inte plantera gran på marker som är för ”svaga”, där det borde planteras tall.

– Eftersom tallen gärna betas av det vilda så blir det ofta att markägarna planterar gran, fast de innerst inne vet att det borde vara tall. 

Man ska också blanda gran med tall- och lövträd som gör att skogen blir mer tålig mot stormar. 
Dessutom trivs inte barkborren så bra i granskog som är uppblandad med exempelvis björkar.

Går det då att utrota granbarkborren?

– Nej, och det är väl inget vi ska försöka göra heller. Visserligen drabbas skogsbranschen ekonomiskt av barkborrarna så ur det perspektivet kanske det finns en önskan om att de ska utrotas. Men granbarkborren gör även nytta och har sin plats i ekosystemet, konstaterar Mattias Sparf.