Eva Molin är uppvuxen i Västervik.
– Då fanns det inte så mycket att göra.
Eva spelade teater. Hon hade en längtan efter att få uttrycka sig.
– Men innan jag utbildade mig inom teatern så läste jag till undersköterska. Mina föräldrar sa att "ska du in i den världen behöver du en grund att stå på". I dag arbetar jag faktiskt som undersköterska på ett hospice, för att ha lite mer vardag. Det är en utmaning och det känns som om jag gör något viktigt.
Just nu är Eva Molin i Västervik. Hon besöker sin mamma och har av en tillfällighet hittat ett urklipp ur Västerviks-Tidningen från 1987. Eva var 27 år gammal och hade kommit in på Dramatiska institutet. I tidningen finns en lång intervju och många bilder.
– På den tiden var regissör ett väldigt manligt yrke. Susanne Osten på Unga Klara fanns och hon var även min fadder, jämte Allan Edwall.
Innan dess utbildade hon sig till skådespelare på Teaterhögskolan och Calle Flygares teaterskola.
Biblioteket i Överum har fått 80 000 kronor från Kulturrådet. Pengarna ska användas till ett projekt som riktar sig till Överums 13 till 19-åringar med start i höst. Eva Molins roll är att leda ett antal workshops.
– Jag kanske börjar med att ta en promenad med gruppen och ta en korv i korvkiosken. Jag skulle nog vilja ha en rundtur i Överum, det är ju deras plats.
Hon poängterar att projektet inte har något pedagogiskt eller moraliskt mål. Deltagarna, och vad de tycker är viktigt, kommer att styra innehållet.
– Jag tycker att det vore spännande att få veta vad som är viktigt i deras liv.
Hon pratar om "mellanrum", tiden då man har tråkigt.
– Min mamma sa att "när det händer som minst är när det händer som mest". Det är då det ges plats för att något föds på nytt. Vad gör tonåringarna i Överum när de har tråkigt?
Eva Molin planerar att arbeta med text, foto och gestaltning under sina workshops. Hon lyfter fram självporträttet som uttrycksform.
– Jag tror att selfien har en viktig funktion. Människor har alltid gjort självporträtt, vi behöver spegla oss, förstå vilka vi är i våra liv och i världen.
De ungdomar som vill delta i projektet och vara med på Evas workshops behöver inte känna några prestations- eller redovisningskrav.
– Jag tycker att ungdomarna ska passa på och se vad de kan få ut av projektet. Jag är nyfiken och intresserad av hur deras värld ser ut och jag hoppas att de är lika nyfikna som jag.
