Det var den 12 september. Makarna Johansson satt vid frukostbordet hemma i villan i Överum. Håkan minns att han kände sig frusen och stel. Ruggig.
– Vänstersidan var som om den skulle ha sovit, säger han.
Tecknen var inte särskilt tydliga, men hans fru Asta reagerade ändå på att Håkan betedde sig annorlunda än vanligt. Efter nästan 60 år tillsammans känner de varandra väl.
Hon såg att det var något med hans vänsterhand. Den fungerade inte som den skulle, utan for liksom iväg.
Då reste hon sig och gick och ringde 112. Hon insåg vad Håkan inte själv var medveten om ännu: att han hade fått en stroke.
När ambulansen kom, hade Håkan svårt att förstå instruktionerna, när han skulle sätta sig på båren. Då förstod personalen att det var allvarligt.
Håkan blev kvar på sjukhuset i nio–tio dagar. Ändå hade han tur i oturen. Varken talförmåga, skrivförmåga eller läsförmåga har påverkats.
Däremot blev balansen sämre, och minnet. Efter hemkomsten från sjukhuset har Håkan fått hjälp av kommunens hemrehab med anpassad träning i hemmiljön. Det har fungerat väldigt bra. Asta och Håkan kan varmt rekommendera alla som blir erbjudna hemrehab att tacka ja till det.
– Håkan fick säga vilka mål han hade med träningen, och sedan utgick man från det, säger Asta.
Ett mål som Håkan hade var att han ville kunna gå ut och gå själv, även tillsammans med den hund som de lånar ibland. I början var det svårt för honom att böja sig ner och plocka upp saker från marken, som man behöver kunna då, utan att tappa balansen.
– Men det är mycket bättre nu, säger han.
Varken Håkan eller Asta hade tänkt på innan hur många trappor de har i och runt bostaden, både längre och kortare. Dem fick han nu öva sig på att klara av.
– Den träningen kan man aldrig få på sjukhuset. Det är ju våra trappor som det ska fungera i, säger Asta.
För henne och Håkan var hemrehabilitering ett bättre alternativ än rehabilitering på sjukhuset, eftersom de slapp resorna.
– Det är en bra service, säger Håkan, som inte hade orkat med att åka in till sjukhuset.
Annette Engdahl är medicinskt ansvarig för rehabilitering på kommunen. Hon blir glad över att höra hur nöjda makarna Johansson är.
– Det är bra att kommunen har satsat på det här. Det handlar både om livskvalitet och ekonomi, eftersom man behöver mindre hjälp sedan, säger hon.