Ingen har beskrivit julen och så på pricken satt känslan på förväntan som Astrid Lindgren. Och kanske är bilden av önskejulen allra tydligast just i böckerna om barnen i Bullerbyn. Nu är det inte Lisa och hennes brorsor Lasse och Bosse som rumsterar om i Mellangården, utan en familj från Saltsjöbaden, som köpte huset i augusti.

– Barnen i Bullerbyn är min absoluta favoritbok. Hade någon sagt till oss för ett år sedan att vi skulle kunna köpa det här huset och fira jul här hade jag bara skrattat, säger Magdalena Lundberg, som tillsammans med sin man Anton och de två barnen Leon, 5 och Lila, 3, lever Bullerbyliv på allvar.

Barnen är än så länge för små för att förstå att de har tillgång till ett fritidsboende utöver det vanliga.

– De tycker mest det är skönt att komma hit och leka. Det är verkligen stor kontrast mot vår lägenhet. Efter bara några månader, när vi mest varit här på helgerna, känner vi våra grannar i Sörgården och Norrgården bättre än våra grannar i Stockholm. Vi blev bjudna på kräftskiva och när vi kom ner nu till jul hade Fredrik fixat en gran till oss. Man blir helt tagen, säger Anton Lundberg.

Att Sevedstorp är ett av Vimmerbys mer besökta turistmål stör inte.

– Det är roligt, men man måste hitta ett förhållningssätt till det, att det faktiskt kan komma 300 personer om dagen under högsäsong. Vi får träna.

I Mellangården växte Astrid Lindgrens pappa Samuel August upp. Byn Sevedstorp var också inspelningsplats för Lasse Hallströms Bullerbyfilmer i mitten av 1980-talet.

– Man har ju sett den här miljön när man tittat på filmerna, och jag får nog ärligt säga att jag inte trodde att vi skulle ha en chans att bli ägare till det här. Vi var här första gången i maj i år som turister, noterade att just Mellangården såg ut att behöva lite mer underhåll än de andra husen och två veckor senare fick vi veta att det var till salu. Jag tänkte att vi lägger väl ett bud så har vi en kul historia att berätta för barnen när de blir stora, säger Anton.

Huset var ute till försäljning första gången redan i maj förra året, men försäljningen stoppades snabbt då Astrid Lindgrens Värld ansökte hos Kammarkollegiet att få ärva fastigheten. Planen var att förvalta huset och återställa det som det en gång sett ut. Men i våras kom beskedet att ALV fick nej på sin ansökan och när Mellangården lades ut till försäljning en andra gång var intresset stort, minst sagt. Under vecka 24 var det Sveriges mest klickade objekt. Det lilla torpet såldes för en miljon över utgångspris.

– Vi hade sökt ett sommarställe i två år och egentligen tänkt oss något närmare Stockholm. Det är klart att det finns de som tycker vi är galna och hade huset legat en kilometer härifrån hade vi nog inte behövt ge mer än en halv miljon. Men prislappen på ett kulturarv, vad är den? Vi är glada, och fortfarande lite förvånade, över att äga ett unikt hus.

Hösten har de ägnat åt att måla om huset och skrapa taket från mossa. Nu ska interiören, i första hand hall och kök, få lite kärlek.

– Det är mycket jobb, men har vi haft sån tur är vi också skyldiga att ta hand om huset på bästa sätt. Vi jagar gamla möbler och vill verkligen att det ska vara rätt. Det känns ganska stort att titta ut genom samma fönster, och se samma utsikt som Astrids pappa gjorde, och jag frågar mig själv om det är sant varje gång vi åker hit. Vi känner också mycket för Kenneth, som ägde Mellangården innan, säger Magdalena.

För henne är Bullerbyn stort. Hon flyttade från Polen till Sverige för fem år sedan och i hennes hemland är just ”Dzieci z Bullerbyn” överlägset populärast av Astrid Lindgrens böcker.

– Nu köper vi allt vi kommer över om Bullerbyn, pussel, spel och böcker i olika översättningar och självklart ska vi titta på Bullerbyfilmerna under julhelgen, när en del av släkten från Polen är här.

Några planer på att lämna Stockholm för Bullerbyn har de dock inte.

– Vi kommer absolut att vara här så mycket vi bara kan. Men redan nästa år har vi planer på att hyra ut Mellangården, vi har inte möjlighet att vara här hela sommaren. Huset är större än oss, vi vill att fler ska få ta del av Bullerbykänslan.