Han arbetar som volontär för organisationen Caritas i Polen. När kriget började den 24 februari började han fundera på vilket sätt han kunde hjälpa till.
– Jag kände i hjärtat att jag ville göra något.
Han tog ledigt en vecka från jobbet och tog tåget från hemmet i norra Polen och ner mot gränsen. När tåget började närma sig Przemysl var det bara han och en kvinna kvar.
– Hon var från Ukraina. Hon grät, berättade och visade bilder på hennes hus som var totalförstört. Hon hade fått lämna landet helt själv eftersom hennes man och son var tvungna att stanna kvar, berättar Andrzej.
Han kom till Przemysl och inledde sitt volontärarbete på tisdagen. Caritas har satt upp ett tält där det finns värme och möjlighet att sitta ner och få något att dricka. Andrzej berättar att i lokalen med det stora hjälpcentret bor flyktingar som kommit från gränsen och där får de stanna i en till två dagar innan de antingen blir hämtade av sina familjer eller flyttas till andra ställen i Polen.
– Det finns ingen dusch här, så efter en till två dagar skickas de till andra boenden.
Andrzej pratar polska, engelska och tyska, men dessvärre ingen ukrainska eller ryska.
– Jag har försökt lära mig lite grundläggande fraser. Volontärer som kan ryska eller ukrainska är guld värda här, säger han.
Charlie Hammerton från Storbritannien är också på plats som volontär vid hjälpcentret. Han har rest upp ett tält och bjuder på marshmallows.
– Det kommer mycket barn och mammor. Man ser hur glada mammorna blir när barnen får en marshmallow och blir glada för det. Bara en sån liten sak värmer.
Charlie har varit inne i hjälpcentret och har svårt att sätta ord på hur läget är där inne.
– Det är obeskrivligt. Det är så oerhört många människor ihopträngda, som sover på små sängar och madrasser där inne.
När Vimmerby Tidning klev in i hjälpcentret kunde vi skymta raderna av resesängar och madrasser och myllret av människor. Men innan vi hann kliva in stoppades vi av en militär. Här var press inte välkomna.