Morten Rusdal och Magne Nes följer nyhetsrapporteringen om kriget och flyktingströmmarna intensivt. De ska ta sig genom hela Polen för att hämta Magnes bonusbarn med familjer i Slovakien dit de flytt från hårt utsatta staden Charkiv i östra Ukraina.
Det är lugnt på färjan Stena Vision. Inte alls mycket folk. Inte som det verkar i alla fall. Däremot märks engagemanget för människorna som drabbats av kriget i Ukraina.
På måndagsmorgonen träffar Vimmerby Tidning norrmännen Magne Nes, 77 och Morten Rusdal, 70. De lämnade sina hem strax utanför Oslo på söndagen för att ta sig till Polen och sen ner till Slovakien. Där sitter Magnes bonusbarn med sina barn och andra släktingar till Magnes ukrainska fru som är kvar hemma i Norge.
Barnfamiljerna har lämnat hemstaden Charkiv och tagit sig 100 mil genom det krigsdrabbade landet och lyckats ta sig över gränsen till Slovakien.
– Vi vet inte exakt hur många de är. Min frus syster och hennes barn är också med. De kan bli sju, åtta eller nio personer, säger Magne Nes.
Han berättar hjärtskärande historier om släktingarnas uppbrott från Charkiv.
– Sexårige Leon ville inte äta. De fick inte i honom någonting på ett dygn. När de sa att han måste äta, svarade han: "Varför då? Vi ska ändå dö".
Morten Rusdal ställde upp direkt när hans vän behövde en partner för att hämta flyktingfamiljerna.
– När det blir så här är det inget annat att göra än att organisera sig och ge sig ut på uppdraget, säger han.
Hur de ska få med sig hela sällskapet vet de inte. Bilen de fått låna kan bara ta åtta personer. Lagligt.
– De vuxna får ta barn i knät. I alla fall till Krakow. Sen kanske några kan ta tåget, säger de.
När de kan vara tillbaka i Oslo igen vet det ingenting om. Det är med det som med kriget
– Det är nog bara Kina som kan få stopp på det här kriget, tror Magne Nes.
Terese Davidsson har med sig en hjälpsändning till ukrainska flyktingar vid gränsen. "Det är bara nödvändigt. Vad garanterar att det inte händer i Sverige i morgon", säger Mirwais Wais, som helst vill ta sig in i Ukraina där han tidigare bott i tio år.
Bland andra som är på väg till Polen med hjälp möter vi Terése Davidsson och Mirwais Wais. Två vänner från Alingsås som i torsdags satte igång en insamling, fyllde en buss och gav sig i väg på söndagen.
– Det känns bara nödvändigt, säger Terése Davidsson.
– Är man född och uppvuxen i Afghanistan, då vet man vad krig är, säger Mirwais Wais.
Han har också en direkt koppling till Ukraina.
– Jag bodde där i tio år när jag studerade. Jag har tre länder: Afghanistan, Ukraina och Sverige. Nu lider det ukrainska folket svårt, säger han.
Lasten de har med sig är främst avsedd för kvinnor och barn.
– Det är allt från sanitära hygienartiklar till mjölkersättning och kläder.
Syskonen Filip Göransson och Sofia Samuelsson från Växjö kör till Warzawa tur och retur för att hämta en mamma och hennes tvååriga dotter som de aldrig träffat förut. "Jag är bestämd. Jag ska ha hem dem, det är den småländska envisheten som sätter in" , säger Sofia.
Syskonen Sofia Samuelsson och Filip Göransson från Växjö börjar prata med oss i matkön på färjan. De ska hämta en mamma och hennes tvååriga dotter som flytt från Ukraina till Warzawa. De har försökt att flyga till Sverige, men dottern har inget pass.
De har ingen relation till mamman och barnet sen tidigare, utan såg i sociala medier att en man i Växjö som erbjudit mamman och flickan boende behövde hjälp att hämta dem i Warzawa.
– Vi bestämde oss igår vid halv fyra på eftermiddagen, det tog en kvart att bestämma sig. Dottern uppvisar tendenser att ha drabbats av trauma, säger Sofia.
Hon ringde sin bror som har ledig vecka som lastbilschaufför. Med sina familjers glada tillrop och stöd sattes planen i verket.
– Mina döttrar som är sju och elva år gamla har gjort en liten pyssellåda och ritat en egen målarbok till flickan, berättar Filip Göransson.
Det här är bara några exempel på människors engagemang och öden som Vimmerby tidning möter på kanske halvfulla färjan mellan Karlskrona och Gdynia, måndag förmiddag den 7 mars 2022.