Yngve Råberg föddes i Läckeby utanför Kalmar, men kom till Västervik i ungdomsåren. Här fick han jobb på Norra sjukhuset som vårdare.

I Västervik träffade han hustrun Ann-Marie och tillsammans fick de två döttrar. Den senare delen av livet delades dock med livskamraten Annelie.

En stor del av Yngves liv kom att handla om politik, och det socialdemokratiska partiet.

Artikelbild

| Två sidor av Yngve Råberg. Motionären och socialdemokraten Råberg (t v) springer tillsammans med partiledaren Olof Palme och riksdagsmannen Birger Rosqvist på VO-spåret vid ett av Palmes besök i Västervik.

– Man kan säga att han var aktiv under tre decennier. 70-, 80- och 90-talet, säger partikamraten Veikko Kärki.

Under stor del av den tiden var Yngve Råberg en av partiets ledamöter i kommunstyrelsen. I det sammanhanget kunde han följa ledningen av Västerviks kommun nära.

Hans minnen av Västerviks kommunalråd – från det att storkommunen bildades 1970 fram till senare halvan av 90-talet – beskrev han i Västerviks-Tidningen i en text som fick rubriken "Från Arne A till Anita B". Arne A var Arne Andersson – storkommunens första kommunalråd, och Anita B heter Bohman i efternamn.

I texten berättar Yngve Råberg om de män, och de få kvinnor, som fanns i kommunens ledning under de första 30 åren. Han är dock sparsam med beskrivningarna av sina egna insatser. Det är kanske typiskt om man får tro förre kommunalrådet och riksdagsmannen Krister Örnfjäder.

– Yngve Råberg var inte en politiker som sökte positioner. Han var oerhört viktig för partiet internt, men syntes kanske inte lika mycket utåt.

Enligt Örnfjäder var Yngve Råberg en person som tog ett stort ansvar i föreningsarbetet och i valrörelserna. Inte minst som en duktig skribent.

– Han var en driven ideolog.

Veikko Kärki beskriver honom som en påläst, kunnig och envis politiker, och pekar ut ett synligt spår av Råbergs engagemang.

– Gång- och cykelvägen ut till Gränsö kom till efter en motion från honom.

Krister Örnfjäder tror att arbetet i psykiatrin präglade Ynge Råbergs inställning till politik.

– Det var en person som försökte ge röst åt de som inte hade så lätt att göra sig hörda.

Barnbarnet Elisabeth Råberg berättar om några andra sidor:

– Han tyckte om att motionera. Vintertid åkte han skidor och resten av året sprang han ute vid VO-torpet.

Motionerandet fortsatte en bra bit upp i åren. När knäna sade ifrån fick löpningen övergå till gång.

Ett annat intresse var kolonilotten vid Skördelyckan. Han sörjs närmast av dottern Katarina och av barnbarn.