Charbel Gabro var härom dagen inbjuden av Eksjö kommun för träffa och tala inför, och med elever i Mariannelund i årskurs sju och deras föräldrar. Han har i många år jobbat med ungdomar. 

– Jag försöker ställa samma frågor som när jag var nyanländ. Ena dagen är jag invandrare och andra dagen är jag svensk. Jag leker med min dubbelhet.

Charbel Gabro kom till Sverige 1986 då han var fyra år.  

Obesvarade frågor och känslan att inte höra hemma nånstans gjorde att han blev en bråkstake utanför hemmet.

 – Jag blev framförallt destruktiv mot mig själv, säger han och berättar om spelmissbruk.

Han kände sig aldrig sedd under uppväxten.

–  Utom en gång när min lärare frågade om jag var hungrig. 

Det är än idag ett starkt minne för honom, att någon brydde sig.

–  Det kan räcka med ett hej. Människor vill bli sedda, säger han, och att han vill hjälpa ungdomar utifrån sina egna erfarenheter.

– Omgivningen är jätteviktig. Man måste själv resonera vad man vill med livet. Att allmänheten vågar möta personen ifråga och ställa tydliga frågor, hur man mår, har stor betydelse, säger han. 

För honom blev fotbollen en väg att hitta sig själv. En flytt till en ort där ingen kände honom gav honom möjlighet att hitta sig själv.

– Jag fick möjlighet att jobba med ungdomar. Ibland behöver man ta ansvar och byta livsstil, säger han och är orädd för känsliga frågor.

Han tror mycket på information och kunskap när det gäller integration. Likaså att våga mötas.