Efter två böcker om whisky; "Golf, mat och whisky" och "Whisky, whisky, whisky" har Dag Lennartsson, "ursmålänning som bor både i Ystad och Vimmerby" blivit klar med det fleråriga skrivprojektet som på måndag kommer ut i handeln. Boken "Medans vi kommer ihåg? Om kära tant Astrid och livet i Vimmerby ett fotoalbum på riktigt" har blivit den naturliga följden av riklig tillgång på brev från Astrid Lindgren och goda kunskaper om den stora släkten. Kunskaper som Dag Lennartsson använt när han föreläst om sin berömda "tant".
Kanske bör vi först reda ut hur det förhåller sig med släktförhållandet. Astrid Lindgrens mor Hanna, född i Pelarnehult, var syster med Ida, Dag Lennartssons farmor, och således var Dag Lennartssons pappa och Astrid Lindgren kusiner.

Att han är stolt över sin släkting är inte att ta miste på.
- Astrid var en beundransvärd människa på så många olika plan. Hon var en fantastisk författare och man slås av tidlösheten i hennes språk. Medan andra författare som var verksamma på 1940-talet känns ganska mossiga när man läser dem idag, är Astrid Lindgrens språk förunderligt modernt. Men vid sidan av hennes storhet som författare tycker jag också att hon varit en väldigt stor människa, alltid lyhörd och omtänksam, anspråkslös, rolig och otroligt hjälpsam. Det är det som gjort henne till Sveriges mest beundrade och älskade.
Dag Lennartsson framhåller också Astrid Lindgrens fantastiska brev, och är glad över att ha en rejäl bunt från henne.
- Jag har plockat något från hennes brev till boken. Ett exempel är det sista brevet jag fick, där det var påtagligt att det var hon själv som både tänkt och skrivit. Det är från 1998 och det säger så mycket, trots att det är kort. "Folk skriver till mig som jag vore normal, men det har jag ju slutat med för länge sedan!"
Dag Lennartsson tycker också att han fått svar på vad Astrid kände för Nobelpriset.
- Jag berättade för henne att jag hade känslan att alla svenskar ville att hon skulle få Nobelpriset. Hon svarade "hälsa du då alla att Gud bevare henne för Nobelpriset".

Att boken till viss del kretsar kring Astrid Lindgren är nog att beteckna som ofrånkomligt. Men Dag Lennartsson säger att han valt att tona ner den biten, eftersom det redan finns så mycket skrivet om henne.
- Jag har mera fokuserat på släkten och hur de kan beskriva hur livet var på den tiden Astrid var liten. Jag har förstås valt att skriva om den del av släkten jag själv kan - mammans sida, och hoppas att det kan vara intressant att få veta mera om alla mostrar och morbröder i Pelarne.
I boken lyfter han också fram Astrids tre syskon, Gunnar, Stina och Ingegerd.
- Jag förvånas över hur fort man kan bli bortglömd. Gunnar Ericsson var ju en fantastiskt stor människa, politiker och riksdagsman, framgångsrik lantbrukare, konstnär, musiker, författare och en oerhörd språkbegåvning. Numera, när jag frågar folk om de känner till Astrid Lindgrens bror brukar de svara "hade hon en bror?". Ja, Gunnar Ericsson. "Åh, var det han som blev chef på Facit?"

Dag Lennartsson, själv djupt förankrad i den småländska myllan, har också skrivit om Astrids barndomsstad Vimmerby och för gärna ut de gamla släktingarnas recept på raggmunk, kroppkakor, ostkaka och annat husmanskostligt. Här finns också smakprov på de psalmer och sånger släktingarna haft som stående favoriteter när man träffats.
Under tiden han arbetat med boken har han också gjort spännande små fynd. Som den gången han på vinden hittade ett gammalt härstamningsbevis på kalven Svea 2, som hans föräldrar fått i bröllopsgåva 1937. Inte nog med att ett härstamningsbevis skrivet av Samuel August är bra mycket roligare än ett nutida plastchip i örat - här fanns också ett roligt namn.
- Tydligen levde det en Adam Engelbrekt ute på Näs på 1920-talet, och det namnet har ju Astrid senare fått användning för.
"Medans vi kommer ihåg??? känns nu som ett avslutat kapitel vad gäller Dag Lennartssons skrivande om Astrid Lindgren och hennes släkt.
Men skriva kommer han att fortsätta att göra. Nästa bok har han redan kommit långt med. Vad den kommer att handla om?
- Whisky!