Någon traditionell porträttstaty av sig själv ville inte Astrid Lindgren se i barndomsstaden Vimmerby.
Och i det avseendet får man säga att de konstnärer som lämnat in förslag till Astrid Lindgrens monument i Vimmerby varit mycket lyhörda.
Dan Wolgers föreslår till exempel att barndomsstaden ska minnas sin författare genom att lägga konstgräs över hela torget.
- Jag har velat lyfta fram Astrids kynne, hennes humanism och anarkism, snarare än den konventionella snedvridna synen av Astrid som sagotant.
Det drar ihop sig. På fredag ställs de fyra förslag ut, som är resultatet av flera års diskussioner om en Astridstaty i Vimmerby.
Många kommer säkert ihåg att Astrid Lindgren redan i sin krafts dagar i en ordväxling med en annan smålandsförfattare, Vilhelm Moberg, bestämt förklarade att hon inte ville stå ryttarstaty i Vimmerby.
Och på den punkten lär Astrid Lindgren få sin vilja igenom. Det ska inte alls på någon traditionell porträttstaty, utan istället ett verk som bygger på Astrid Lindgrens berättelser, helt enligt hennes vilja.
Tillsammans med Statens konstråd inleddes redan under Astrid Lindgrens livstid arbetet med att välja vilka konstnärer som var lämpliga att bjuda in för uppdraget.

Fyra olika typer
Ett 25-tal konstnärsnamn har varit uppe på juryns bord, innan man fastnade för de fyra utvalda; Dan Wolgers, Ebba Matz, Klara Kristalova och Berit Lindefeldt.
- Tanken var att hitta en mix av tänkbara och lämpliga konstnärer, olika konstnärstyper. Dan Wolgers är ju en typ. Berit Lindfeldt, en helt annan, säger Magnus Stråberg, pressansvarig för projektet.
Han tycker att alla fyra förslag är fina och säger att han vet vilket han själv skulle rösta på, om han fick.
- Men det får jag ju inte, så jag vill inte uttala mig om vilket jag tycker är bäst.
Att det kommer att bli diskussion i Vimmerby om de olika förslagen är han helt övertygad om.
- Självklart! Det är bara att räkna med många åsikter. Jag tror att diskussionerna och debatten kommer att pågå också efter att beslutet fattats. Dels handlar det ju om invånarna som bor i Vimmerby och hur det ska se ut på Vimmerbys torg, dels om Astrid som är så enormt stor och som alla vill värna om.
Magnus Stråberg säger att den här typen av projekt inte går att jämföra med något annat. Astrid Lindgrens popularitet står i en klass för sig. Hur ska då invånarnas synpunkter tas tillvara?
- Det kommer inte att bli någon gängse omröstning, men givetvis kommer arbetsgruppen att vara lyhörd för vad Vimmerbyborna tycker.
Den 25 februari kommer det att avgöras vilken konstnär som får gestalta Astrid Lindgrens minne. Och det är fyra sinsemellan mycket olika förslag man har att diskutera.
Dan Wolgers föreslår en ängsbacke i konstgräs med springbrunnar över torget, Ebba Mats vill se en ständigt brinnande gaslåga, Klara Kristalova har fastnat för en lind och Berit Lindefeldt har valt vildrosor som tema.

En ömsint formav anarkism
Mjukt, fjädrande konstgräs från vägg till vägg på båda ledder av torget, uppvärmt året om med värmeslingor i marken - det utgör alltså själva grunden i Dan Wolgers förslag.
Hur gick tankarna när du kom fram till det här?
- Jag ville gestalta Astrids kynne och sinne, hennes livshållning. Hos henne fanns en ömsint form av anarkism, till vissa delar fräck och uppkäftig, men också en sorts humanism som var både varm och svart.
Dan Wolgers säger att han ville tänka på den här sidan av Astrid mera, än den "konventionella snedsynen av Astrid som sagotant.
- Det känns som att sanera bilden av henne.
På frågan vad han Astrid Lindgren betytt för honom personligen, svarar Dan Wolgers att han framförallt vill koppla ett ord till hennes person och gärning:
- Humanism. Humanism över alla gränser.
I Wolgers ängsbacke med springbrunnar - eller springbacke med ängsbrunnar - ska torget alltså kläs in med mjukt, fjädrande konstgräs. Ett par tjog springbrunnar (Astrids böcker) strös ut i gräset och sprutar vatten i alla vädersträck. Gräset ska hållas uppvärmt året runt, och "trafikskyltar och telefonkiosker, lyktstolpar och papperskorgar, bänkar och annat flockas och sprids anarkistiskt bland skilda träd och blompottor"
I springbrunnarna har Wolgers tänkt att man kan lämna blommor åt Astrid Lindgren. "Däri kan också spunkar ligga gömda för barnen att upptäcka."
Vad tror du Vimmerbyborna säger om ditt förslag?
- Jag vet inte vad de kommer att säga, jag har gjort så gott jag kunnat för att förmedla min bild av Astrids kynne.
Men konstgräs på torget betyder att du inte vill se bilar där?
- Det handlar inte om att jag inte vill se bilar, det är frågan om ett minnesmärke. Men att bilparkeringen måste vika sig för ett minnesmärke är väl ställt utom all diskussion.

Lind, ljus och rosorTorgets utseende och utformning har varit en del i arbetet också för de andra konstnärerna. Ebba Matz menar till exempel att torget i sin helhet borde "städas" innan ett tillägg görs och vill bland annat att träden som flankerar fontänen tas bort så att den "unika kvalitet torget har kan lyftas fram."
Hon föreslår en gaslykta, som ska brinna dygnet runt, året runt, som minnesmärke. På stolpen, i rostfritt stål, ska graveras texten "SE DIG OMKRING", dels på 60 cm höjd, dels på 170 cm höjd.
Klara Kristalova har valt den spelande linden i sitt förslag. Hon vill göra en lind gjuten i brons, som innehåller mekaniska delar som skapar ljud, en "kombination av klingande och klonkande ljud". Linden har hon valt eftersom sagan "Spelar min lind, sjunger min näktergal" betytt mycket för henne och därför att platsen - torget - är "svår och splittrad med mycket att ta hänsyn till, då behövs ett verk som lever sitt eget liv."
Berit Lindfeldt, slutligen, har tänkt på barnet i oss alla, när hon skapat sitt förslag "Källa Astrid" eller "Vildrosen". Ett skulpterat barnhuvud, i mycket stor skala och gjutet i brons, är placerat i en låg damm, vars botten utgörs av mosaik i stenskärvor. Ett "vildrossnår", även det i brons, växer ur ytan i form av skulpterade, stora blomfragment. Berit Lindfeldt föreslår att skulpturgruppen avskiljs med en rosenhäck.
Diskussionerna roligast
I gruppen, som ska avgöra vilket konstverk som ska stå på torget, sitter kulturchefen i Vimmerby, Anders Eriksson, som ser fram emot de diskussioner han tror att det blir om förslagen.
- Det är naturligtvis viktigast av allt att Vimmerby får ett fint minnesmärke, men allra roligast är diskussionerna, att folk vaknar till, att det kommer att pratas och skapa intresse.
Själv kan han inte uttala sig om vilket konstverk han vill ha.
- Jag har inte sett förslagen och även om jag hade gjort det är jag en sådan som behöver tid på mig. Jag är lite saktfärdig i det avseendet. Det är som att lyssna på en låt. Första gången har man en åsikt, tionde gången kan man ha ändrat sig.
Anders Eriksson tycker att juryn, bestående av bland annat representanter för Vimmerby kommun, Astrid Lindgrens familj och Statens Konstråd, hittills haft ett samarbete som inte borgar för stridigheter när konstverket ska väljas.
- Fast det lovar jag - har jag en avvikande åsikt är jag inte rädd att tala om den, men det gör jag i så fall efter den 25 februari.
Vad händer om juryn inte tycker om något av förslagen?
- Finns det inget vi vill ha säger vi det.