Gränssnittet mellan saga och verklighet

Därifrån och hit har det gått 18 år. Naturdoktorn, som han kallades i Kvällsposten, la grunden till vad som idag är en av landets mest besökta turistanläggningar och definitivt den största motorn i Vimmerbys numer blomstrande turism.
Tillsammans med sin familj, två kamrater och deras familjer.
Vi betraktade dem som sagofamiljerna och tittade fascinerat på när de byggde upp Sagobyn bit för bit.
Gunhild Ericsson var Astrid Lindgrens svägerska, och hennes uppmaning på naprapatens behandlingsbänk sådde det ursprungliga fröet. Så småningom hamnade Astrid själv på den där bänken.
- Då klämde jag henne lite extra och tog upp mina tankar, berättar Rein Soowik. Hon tyckte det var en utmärkt idé.

En blygsam start
Från den dagen blev ingenting sig riktigt likt i Rein Soowiks och hans kamraters liv. I
ngenting blev sig riktigt likt för Vimmerby heller.
Den "turism" som kommunen varit begåvad med hade dittills varit blygsam, med omkring 10 000 besökare varje sommar. Idag räknar vi turisterna i hundratusental.
- Det var från början inte alls meningen att det skulle barka iväg så där, säger Rein.
Nej, tanken var bara att i all enkelhet bygga upp ett litet Katthult på den plats där Astrid Lindgren lekte som barn. Vid sidan om Ekkullen.
Tanken utvecklades sedan till ytterligare två miljöer. Bullerbyn och Villa Villekulla. Inte mer. I skala ett till tre.

Ett visst motstånd
Nu ska Ni inte tro att allt gick som på räls.
Tvärtom möttes Soowiks planer av synnerligen blandade reaktioner.
Det många jublade över, protesterade andra emot. Naturvännerna anade att Ekkullens speciella flora och fauna skulle lida svåra nederlag av "jippot". Och grannar skulle fortsätta att klaga när anläggningen så småningom utvecklades och under en period hotade att "äta upp hela sta?n".
Idag är det få som klagar på Astrid Lindgrens Värld.

Det blev för stort
År 1, 1981, byggde sagotrion Rein Soowik, Tommy Isacsson och Per Jalminger, deras hustrur Ulla-Britt, Bibbi och Else-Marie och deras barn, det Katthult som fortfarande drar ungar till ALV.
Med hastigheten av en ny miljö varje år växte Sagobyn, som den hette de första åren, sakta men säkert.
Parallellt med utvecklingen steg antalet besökare från 10 000 dramatiskt för vare år.
När familjerna 1990 sålde sina bitar i sagovärlden, kom 100 000 turister till Vimmerby för att uppleva Astrid Lindgrens miljöer i miniformat.
- Till slut blev det för stort för oss, förklarar Rein Soowik.
Följaktligen lämnade man över ansvaret till tyngre finansiärer, som med feta reklamkonton marknadsförde sagobyn under det nya namnet Astrid Lindgrens Värld på ett sätt som man inte kunnat tidigare. Året därpå kom 220 000 besökare. Resten är historia.

Rein och Astrid
Rein Soowik minns de första åren i Sagobyn med glädje. Astrid Lindgren hade alltid ett finger med i spelet när anläggningen utvecklades.
- Vi var överens redan från början att det inte skulle bli något jippobetonat projekt. Det var Astrid noga med att påpeka och det var vi helt och hållet införstådda med. Hennes medverkan gjorde naturligtvis allting bara bättre.
Fortfarande har Astrid Lindgren, genom det kontrollråd som inrättades för många år sedan, inflytande över utvecklingen i ALV.
Under åren utvecklade Rein Soowik en nära vänskap med Astrid Lindgren.
De var alltid on speaking terms. "Någon ryttarstaty av mig i Vimmerby, som någon föreslagit, vill jag verkligen inte ha, men e liten fin sagoby där barna kan ha roligt, vore kul", har Astrid sagt. Och det var precis vad Rein och hans kamrater ville åstadkomma.

Nya tag i samma anda
Idésprutan Soowik har ingalunda lagt sig på sofflocket och njutit de ekonomiska frukterna av sin försålda sagoby.
Nejdå, han fortsätter i samma anda som förut.
Grunden är fortfarande Astrid Lindgrens figurer.
Och han gör det fortfarande med Astrid Lindgrens goda minne.
Numer heter projektet Pippis Hotell, och är ett gult, märkligt hus som inte har särskilt många raka vinklar alls inomhus. Där bor de turister som inte bara vill uppleva utan rent av leva Astrid Lindgrens figurer.
- Det är lika roligt den här gången, försäkrar Rein och som om man tryckt på en knapp sprutar alla hans nya idéer ur honom när han ränner runt bland alla roliga rum i sitt sagolika hotell.
- Där ska vi ha det och där ska vi göra så... på den väggen blir det... och där ute bygger vi Emilgården med ytterligare tio rum. Tio till blir det i Mellangården, när vi har fraktat hit ett av husen vi hittat i Gissemåla... där borta gräver vi ut en hamn i Lillån för alla kanoter som ska trafikera Stångån nästa år...
Och så vidare. Han låter precis lika entusaistisk idag som han gjorde för 18 år sedan och han har en färdig plan för hela konceptet. Fram till år 2000. Och lite till.

Rein vet
I år skriver vi 1997 och Astrid Lindgren fyller 90 år.
Rein Soowik har fortfarande kontakt med Astrid, numer oftast per telefon.
- Under åren med Sagobyn planerade vi alltid inför kommande år hemma hos Astrid vid jultiden. Vi har alltid haft en mycket fin kontakt och alltid kommit bra överens.
Så nära har de stått varandra att Rein till och med fick vara med på Astrid Lindgrens 80-årskalas.
- I år vill hon bara fira med familjen. Och det förstår jag, säger Soowik. Hon är förtjänt av all den lugn och ro hon kan sno åt sig.
- Men jag vet var hon firar sin 90-årsdag..!