I går var det då dags för juryn att lämna besked om vilket av de fyra konstnärsförslagen som ska bli minnesmärke över Astrid Lindgren - om juryn får bestämma. Valet föll på Lindfeldts "Källa Astrid".
Nu bollas det delikata uppdraget vidare till kommunens politiker. Kommer de att lyssna på juryn, då?
Det hoppas jag sannerligen att de gör, sa Annika Carlson, vid gårdagens presskonferens i Vimmerby.
Hon har ingått i juryn tillsammans med kommunens kultur- och fritidschef Anders Eriksson, Astrids dotter Karin Nyman och hennes make Carl Olof Nyman, Richard Edlund från Kalmar läns museum och Martin Wickström, Statens konstråd.
Och alla tyckte att Berit Lindfeldts förslag var det som som bäst skulle hedra Astrid och samtidigt bäst tar hänsyn till de arkitektoniska kvalitéer torget har.
Många av de som kritiserat konstnärsförslagen menar att de är alldeles för moderna och inte alls passar in på torget i Vimmerby.
Richard Edlund, Kalmar läns museum, med stort engagemang och intresse i Vimmerby, vill istället se Berit Lindfeldts minnesmärke som en del i en långsiktig förändringsprocess.
- Från länsmuseets sida tycker vi att man ska titta över hela torget och fundera över vad torget ska användas till, vad man vill ha kvar och vad som är möjligt att plocka bort. Man bör också diskutera hotellet och vad man kan göra åt den fasaden. Berits skulptur är en del i ett viktig diskussion om torget.

Bra byst i VimmerbyAtt det kommer reaktioner är juryns medlemmar vid det här laget väl förberedda på. Debatten har ju hittills varit minst sagt livlig.
Det finns alltid någon som vill något annat, men när det väl är på plats tror jag ändå man kommer att tycka att det blev bra, säger Annika Carlson.
Hon har också föreslagit att man på något sätt använder den Astrid Lindgren-byst som författaren Zenia Larsson gjorde på 1950-talet, och som finns i Smålandsrummet på Vimmerby bibliotek.
- Det är ju princip den enda som familjen tycker om, och då är det väl en bra idé att fundera över om den kan användas.
Annika Carlson säger att konstnären Berit Lindfeldt kommer att kontaktas om detta.
- Hon får titta på torget och se om bysten kanske kan placeras i närheten av "Källa Astrid", eller fristående, i en eventuell förstoring på en bra sockel.
Det har framförts synpunkter på hur mycket man ska lyssna på Astrid Lindgrens familj i det här sammanhanget. Annika Carlson tycker att det är självklart.
- Det vore väl absolut fel att inte göra det, när man ska göra ett minnesmärke över en person som är så stor. Självklart måste man också ta hänsyn till de som är klart bäst och kände henne mest.

Inte livsviktigt för Astrid
Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman förklarade på nytt igår att hennes uppdrag varit som vilken annan jurymedlems som helst - att framföra sin mening.
- Vi blev ombedda att ingå i juryn och det var väl kanske för att man inte ville att vi skulle komma efteråt och säga usch så fult och dumt, säger Karin Nyman.
Båda tycker mycket om det nu rekommenderade förslaget som är "väldigt vackert" och "väl anpassat till torget".
Den senaste tiden har det diskuterats mycket kring Astrids egna tankar kring en porträttstaty. Karin Nyman säger att det givetvis är omöjligt att veta vad hon skulle ha tyckt eller inte tyckt.
Det jag tror mig veta är att det här med porträtt och statyer inte var livsviktigt för henne på något sätt. Hon tyckte det vore skönt att slippa möta sig själv som staty, men det var ju inte precis så att hon värjde sig för livet. Medan hon levde tyckte hon det var skönt att slippa, men visst kan det ha varit så att hon sagt att "det var bäst att de skyndade sig" om de skulle ha en staty av henne i Vimmerby, utan att man kanske ska ta allt hon sagt som kungsord.
Att göra en staty av en levande modell är det riktiga, menar såväl Karin som Carl Olof Nyman. Nu är detta inte längre möjligt. Men att juryn lyssnat på Vimmerbybornas önskan framgår.
- Vi har tagit intryck av det vimmerbyska behovet av ett porträtt, och det finns ju verkligen ett porträttlikt sådant som gjordes medan hon var i livet, säger Carl Olof Nyman, och menar då bysten på biblioteket i Vimmerby, som ju inte gjorts för att stå monument på något torg, men som nu nämns för att hålla porträttmöjligheten öppen.
Han tror att bysten kan ha gjorts till Astrids 50-årsdag och Karin Nyman är också mycket nöjd med den avbildningen av sin mor.
- Det är hon.

"Det blir nog bra, till slut"Medlemmarna i juryn betonar att det uppdrag de nu lämnar över till ny runda har varit roligt och hedersamt. Anders Eriksson, fritids- och kulturchef i Vimmerby, säger att han bestämde sig när han såg förslagen första gången.
- Det var omedelbart och det här är verkligen ett val jag känner att det är lätt att stå för.
Annika Carlson stod och vägde mellan "Spelande lind" och det nu valda, innan hon bestämde sig.
- Jag gick upp på torget, hade bilderna med mig och försökte föreställa mig hur det skulle se ut. Jag gick fram och tillbaka flera gånger innan det föll på plats och använde min fantasi.
Och fantasi, det hoppas Annika Carlson att Vimmerbyborna också har.
- Alla kan inte tycka likadant, men jag tror att de flesta kommer att se att det blir bra, när det väl är på plats.