Varför inte bildlik staty av Astrid?

I den stundtals infekterade konstdebatten kring det kommande minnesmärket över Astrid Lindgren kan man, för att hårdra det hela, utkristallisera två läger - en grupp som mycket tydligt markerat att minnesmärket ska vara en porträttstaty och en grupp som kan tänka sig något annat; allt från sockerdricksträd och gladmålat Rådhus till körsbärsdalar och Pippifigurer.
Mitt i stormens öga finns konstnärerna Dan Wolgers, Berit Lindfeldt, Klara Kristalova och Ebba Matz, som tackade ja till uppdraget från Vimmerby kommun och Statens konstråd att ta fram förslag till ett minnesmärke på Vimmerby torg - ett minnesmärke som speglar Astrid Lindgrens personlighet och författarskap. Men ingen porträttstaty.
I den jury, som just nu diskuterar förslagen och den 28 mars ska meddela vilket man gillar bäst, ingår bland andra Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman och hennes man Carl-Olof Nyman. Båda mycket nöjda med de förslag som tagits fram. När juryn för en tid sedan hade sitt första möte i Vimmerby förklarade Karin Nyman att hon förstår att många förväntat sig en porträttstaty och hon betonade också att familjen inte vill diktera hur Vimmerby ska göra.
"Men i det här fallet har vi blivit inbjudna att sitta med i juryn och då måste vi ju säga att det inte är vår önskan och att vi också vet att Astrid själv inte ville stå staty."

Bevara Vimmerby vill ha staty
I Stockholm finns redan tre porträttstatyer av Astrid Lindgren. Hertha Hillfors har gjort två snarlika statyer på en sittande Astrid Lindgren med bok i famnen - den ena står utanför Junibacken och den andra utanför Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.
I Tegnérlunden i Stockholm finns Majalisa Alexanderssons staty av Astrid Lindgren.
- När det gäller de statyer som finns i Stockholm blev vi aldrig tillfrågade, det har vi blivit här. Samtidigt sitter vi ju inte här och förbjuder Vimmerbyborna att få en porträttstaty, sa Karin Nyman vid senaste besöket i Vimmerby.
Föreningen Bevara Vimmerby har engagerat sig i minnesmärket och föreningen markerade redan för flera år sedan att man ansåg att en porträttstaty borde stå framför Rådhuset. I ett öppet brev, som nyligen publicerades i Vimmerby Tidning, hänvisar föreningens ordförande till ett samtal mellan Astrid Lindgren och förre kommunalrådet Bengt Johansson: "Bevara Vimmerby har i flera år drivit frågan om en minnesstaty över Astrid Lindgren. Utan att överdriva var intresset från berörda politiker svalt. Men när f d kommunalrådet Bengt Johansson berättade om planerna för Astrid Lindgren om en staty sa hon: ?Då får de skynda sig så jag hinner se den!?"
I brevet skriver Sandström också: "Vad Astrid Lindgren skulle vilja idag är omöjligt att veta. Men vad Vimmerbys allra flesta medborgare vill är glasklart: Vi vill inte ha någon av dessa installationer på Vimmerby Torg. Och det är vårt minnesmärke, vi Vimmerbybors minnesmärke, vår hyllning till den kvinna som betytt så mycket för oss och för Vimmerby som stad."

"Då får ni sätta fart?"
Hur var det då med det där samtalet mellan förre kommunalrådet och Astrid Lindgren? Bengt Johansson, sedan flera år ordförande i Stiftelsen för bevarandet av Astrid Lindgrens gärning, har genom åren haft regelbunden kontakt med Astrid Lindgren, och han minns i vilket sammanhang statyn kom på tal.
- Det var när vi planterade träden på torget och bytte ut belysningen på Storgatan. Jag var hos Astrid, eftersom vi alltid informerade henne om förändringar i Vimmerby. Då passade jag på att säga att vi förstås i framtiden ville ha en staty av henne, någonstans vid fontänen vid Rådhuset.
Astrids svar blev ett "då får ni sätta fart, så jag hinner se det!"
Bengt Johansson sticker inte under stol med att Astrids svar kan ge utrymme för olika tolkningar.
- Jag vet inte om hon menade monumentet eller förändringarna med träden, men så mycket kan jag säga att hon inte protesterade när jag tog upp önskemålet om en staty.
Bengt Johansson säger också att han är införstådd med att Astrid Lindgren aldrig var riktigt nöjd med porträttstatyerna i Stockholm.
- Nej, hon sa det någon gång, att hon inte tyckte om att sitta där som en jättekvinna som ungarna skulle klänga på.
Vad tycker då Bengt Johansson om minnesmärket över Astrid Lindgren?
- Ska jag vara ärlig önskar jag en porträttlik bild av henne, hur den ska vara utformad vet jag inte. Möjligen någon liknande den vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som jag tycker är fin, och i naturlig storlek. När jag såg de fyra förslagen var det inget jag tände på. De som gör minst intrång i torgbilden är linden och gaslyktan, men konstnären som tagit fram gaslyktan föreslår ju att man också tar ner träden, och det tror jag inte Astrid hade tyckt om. Jag skulle gärna se en staty på en bänk, gärna med en plantering och stensättning och det skulle vara fint om man planterade ett levande lindträd som Astrid kunde sitta under.
- Och statyn skulle kunna placeras på torget - eller i Astrid Lindgrens Värld.
Bengt Johansson tycker att det allra viktigaste är att man skyndar långsamt.
- Vem vet, den bästa idén kanske inte ens är kläckt än. Det här är så viktigt att det måste få mogna fram.
Den 28 mars meddelar alltså juryn sitt beslut. Oavsett vad man kommit fram till lär debatten om minnesmärket fortsätta.