Bara timmar efter de nya beskeden från regeringen, om återinförda möjligheter till distansundervisning, tar rektor Daniel Bjurhamn emot oss utanför den stora herrgårdsbyggnaden. Här, på ena sidan skolområdet, har personalen sina kontor. På den andra sidan sker undervisningen ännu i fysisk form. Ända sedan pandemins start i mars månad har så varit fallet
Visserligen har åtgärder genomförts men de allmänna restriktionerna har aldrig helt "passat" skolans verksamhet.
– Vår filial i Linköping, dit eleverna pendlar varje dag, är en helt annan sak. Här i Rimforsa bor eleverna. Att då stänga köket och matsalen och bedriva distansundervisning har aldrig känts logiskt och där har vi fört en dialog med Folkhälsomyndigheten, berättar Bjurhamn och fortsätter:
– Vi har strikta lunchtider i matsalen, vi har ställt in alla kvällsaktiviteter, vi har glesat ut i klassrummen och vi uppmanar eleverna att stanna på internatet i så stor utsträckning som möjligt. Det är ett torftigt liv.
Under onsdagen höll rektorn, i flera omgångar, ett informationstal till skolans elever.
– Det jag ville säga var att det är riktigt allvarligt nu. Det hänger på oss här på skolan om vi ska kunna hålla igång vår verksamhet fram till jul. Får vi in smitta, vilket vi inte har fått än, måste vi stänga.
Att fysisk undervisning bedrevs när höstterminen började tror Bjurhamn var väsentligt för skolans överlevnad. Han bedömer att 75 procent av eleverna som kommit in på skolans utbildningar hade tackat nej annars.
– Vi funderade mycket på hur vi skulle starta terminen med alla nya elever, om vi skulle ha någon form av inslussning, men vi fortsatte att köra på våra hårda rutiner. För oss som skola har det varit en stor utmaning att våga fatta beslut utifrån vår egen verklighet och logik - beslut som kanske inte helt följer de allmänna råden.
För eleven Lydia Ramström, som går sitt andra år på bibelskolan, känns det tryggt att ha fortsatt fysisk undervisning. Hon håller sig på skolområdet och mycket av umgänget med kompisar sker utomhus.
– Vardagen är väldigt annorlunda. Förut umgicks vi i stora gäng, kramades mycket och hängde tillsammans hela tiden. Nu måste man tänka efter mycket mer. Det blir många promenader, berättar hon och avslutar:
– Visst känns det lite oroligt med tanke på hela situationen men vi är hoppfulla och litar på att gud är god.